Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om djur kan känna empati och att utforska vad det kan innebära för djurs förmåga att känna lidande. I omsorgsetikens anda diskuteras sedan vilken betydelse detta skulle kunna ha för vårt moraliska ansvar gentemot djuren, inom alla sfärer av djuranvändande. Huvudtanken inom omsorgsetiken är att individer till olika grad är beroende och oberoende av varandra, där den som står i en maktposition över någon annan ska värna om och främja den andres egenintressen och syften när denne själv inte kan det i tillräcklig utsträckning. Vi har en maktposition över djuren liknande den maktposition vi vuxna har gentemot våra barn, då djur liksom barn tycks vara kännande individer utan makten att påverka sin egen välfärd fullt ut. Här väcks därför även diskussionen om hur vårt moraliska ansvar för våra barn kan vägleda oss när det gäller vilket moraliskt ansvar vi bör ta för våra djur.

En rad studier visar tydliga tecken på empatisk förmåga hos såväl barn som hos elefanter, schimpanser, hundar och råttor. Exempelvis har signifikanta likheter i empatisk förmåga mellan barn och schimpanser påvisats, där schimpanserna hjälpte varandra altruistiskt på liknande sätt som barnen hjälpte varandra. Detta tyder på att empatisk förmåga inte uppstått först hos människor utan kan gå tillbaka så långt som till den senaste gemensamma förfadern till människor och schimpanser. Känslan empati har enligt forskare haft en stor evolutionär roll, då empati öppnar möjligheten för en grupp att snabbt agera utifrån varandras känslor. Detta har stor betydelse i såväl sociala interaktioner som för hela gruppens överlevnad och syften. Utifrån de olika nivåerna av empati, kan vi dra slutsatsen att en individ med empatisk förmåga per automatik har lidandeförmåga. Dessutom ökar förmågan att känna empati antalet sätt att känna lidande på.

Det är allmän norm att vuxnas egna intressen inte ska gå före våra barns upplevelser av lidande. En bedömning utifrån barnets behov vägs ständigt mot det sunda förnuftet för att skapa en relation och vardag som fungerar, där den vuxna alltid har makten. Ett omsorgstänk präglar varje dag i en förälders liv. Då även djur med stor sannolikhet kan uppleva lidande och andra känslor, och då vi står i en maktposition även gentemot dem, bör omsorg prägla relation och vardag även mellan människa och såväl tama som vilda djur i de fall vi interagerar med varandra. Kanske kan vi aldrig ta ett fullt omsorgsetiskt ansvar med innebörden att vi alltid agerar på ett sådant sätt att våra handlingar aldrig hotar något djurs välfärd eller intresse, då vår art trots allt konkurrerar med andra arter om både yta och tillgångar på vår planet. Men med en omsorgsetisk grund skulle vi kunna värna om andra arter mycket mer än vi gör idag, liknande det sätt vi värnar om våra barn. Inte trots att vi har maktpositionen, utan tack vare att vi har den.

The aim of this study is to investigate the empathic ability of animals and explore what it could mean to their capacity of suffering. With the care ethics in mind, this study will also discuss how the empathic ability of animals can affect our moral responsibility, in all areas of animal use. The main idea of care ethics is that individuals, to different extents, are dependent and independent of each other. This means that someone in the position of power over another should care for and promote the interests and aims of that person when he or she are unable to do so. We have a position of power over the animals similar to the one we have over our children. Therefore, this study will also discuss how our moral responsibility for our children can guide us when it comes to our moral responsibility for animals.

A number of studies show significant signs of empathic ability within children as well as elephants, chimpanzees, dogs and rats. For example, similar capacity of empathy has been found in children and chimpanzees, where the chimpanzees helped each other in a comparable altruistic way as the children helped each other. This implies that empathic ability did not arise first in humans but can go back as far as the latest common ancestor of humans and chimpanzees. The feeling of empathy has had a great evolutionary role, since empathy opens the possibility for a group to act quickly based on each other’s feelings. This is of great importance in social interactions as well as for the survival and purpose of the whole group. Based on the different levels on empathy, we can conclude that an individual with empathic ability automatically has the capacity to suffer. In addition, the ability to feel empathy increases the number of ways to feel suffering.

It is the general norm that adult’s own interests should not precede our children’s experiences of suffering. An assessment based on the child’s needs is constantly weighed against the common sense to create a relationship and everyday life that work, where the adult always has the power. The act of caring plays an important role in the daily life of a parent. Since even animals most likely can experience suffering and other emotions, and since we are in a position of power even towards them, care should characterize the relationship and everyday life also between man and both domestic and wild animals in cases where we interact with each other. Perhaps it is not possible for us to take full-care ethic responsibility, meaning that one’s actions never threaten another’s welfare or interests, since our species is in constant competition with other species for both space and resources. But with the care ethics in mind, we could care for other species much more than we do today, similar to the way we care for our children. Not despite our position of power, but thanks to it.