Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

På senare år har flertalet stora utbrott av zoonotiska sjukdomar uppmärksammats runt om i världen. Flertalet av dessa har sin reservoar hos vilda djur. Detta har lett till ett ökat intresse och ökad uppmärksamhet från allmänheten rörande zoonotiska sjukdomar och deras koppling till vilda djur. Vildsvin är en djurart som kan vara bärare av flertalet zoonotiska agens vilka kan spridas till livsmedelsproducerande djur och människor. Under de senaste decennierna har det skett en kraftig ökning av vildsvinspopulationen runt om i Europa. Detta i samband med deras funktion som reservoar för flera zoonoser har lett till att vildsvinens roll som zoonotisk smittspridare har blivit ett aktuellt ämne inom forskning. Varje år publiceras flertalet studier runt om i världen där man studerar relaterade humanutbrott eller funnit nya sjukdomar inom vildsvinspopulationer. Med bakgrund till detta är syftet med den här litteraturstudien att ge en överblick över den aktuella situationen inom Europa, med Sverige som jämförelse och kontrast. Är vildsvin en relevant riskfaktor för smittspridning av zoonoser till livsmedelsproducerande djur och människor, samt om det finns skillnader i risk mellan de båda grupperna? Med hjälp av den litteratur som används till den här uppsatsen har frågeställningen kunnat besvarats. Risken att drabbas av sjukdom från vildsvin är idag relativt liten, men ökar allteftersom avståndet mellan vilt och bebyggelse minskar. Människor smittas vanligen av zoonotiska sjukdomar eller infektioner via livsmedel eller direktkontakt med smittbärande djur. Att människor smittas av zoonoser direkt via kontakt med vilt är dock relativt ovanligt och risken att smittas indirekt är högre. Flertalet studier undersöker olika åtgärder som kan minska sjukdomstryck och smittspridning mellan vildsvin och livsmedelsproducerande djur. De metoder som anses vara mest effektiva för att kontrollera och begränsa prevalens av sjukdomsframkallande agens inom vildsvinspopulationer och förhindra smittspridning till anda djurarter och grupper är; förhindra förflyttning av djur mellan olika områden, minska populationsdensitet, begränsa interaktioner mellan olika djurarter, samt en aktiv viltövervakning. Dessutom rekommenderas goda hygienrutiner vid hantering av livsmedel och slaktkroppar för minskad smittspridning till människa. Sammanfattningsvis så är vildsvin är en relevant riskfaktor för smittspridning av zoonoser, framförallt ur ett framtidsperspektiv. Dock saknas kunskap gällande patogenes, kliniska symptom, epidemiologi, samt kontrollmetoder och åtgärder för sjukdomar hos vildsvin.

In recent years an increasing number of major outbreaks of zoonotic diseases have attracted attention around the world. Most of these have their reservoir in wild animals. This has led to an increasing interest and attention from the public regarding zoonotic diseases and their connection to wildlife. Wild boar is a species that can be a carrier of many zoonotic agents that can spread to livestock and humans. In recent decades, there has been a sharp increase in the wild boar population across Europe. This, in connection with their function as a reservoir for several zoonoses, has led to an increase in the number of studies and research conducted on the topic of wild boar as a zoonotic vector. Each year new studies are published around the world studying related human outbreaks or finding new diseases in wild boar populations. With this in mind, the purpose of this literature study is to provide an overview of the current situation in Europe, with Sweden as a comparison and contrast. Humans are usually infected by zoonotic diseases or infections via food or direct contact with infectious animals. The risk of contracting a zoonotic disease directly from wild boar is relatively small but increases as the distance between wildlife and humans decreases. However, the risk of being infected indirectly through livestock, which has contracted the pathogen via wild boar, is much higher. Most studies that are conducted on the topic investigate various methods that can reduce prevalence and transmission of infectious disease between wild boar and livestock. The methods considered most effective in controlling and limiting the prevalence of various pathogens in wild boar populations and the spread of infections to other animal species and groups are; prevent movement of animals between different areas, reduce population density, limit interactions between animal species, and an active monitoring of wildlife diseases and populations. In addition, good hygiene routines are recommended when handling raw food and carcasses to reduce the spread of infection to humans. In summary, wild boar is a relevant risk factor for the spread of infection by zoonoses. However, there is a lack of knowledge regarding pathogenesis, clinical symptoms, epidemiology, as well as control methods and measures for diseases of wild boar.