Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Arbetet är en sammanställning över de biotopskydd och naturvårdsavtal som tecknats i den boreala regionen sedan 2012. Fokus har varit på vilken typ av skötsel som föreslås i olika områden, fördelade på naturtyp och län. Målet är att arbetet skall bidra till Skogsstyrelsens arbete med naturvårdande skötsel. Biotopskydd och naturvårdsavtalen är viktiga verktyg för skogsstyrelsen för att skydda värdefulla livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter, samt att de även nyttjas av vanligare arter och bidrar till omväxling i landskapet. Skyddsavtalen bidra även till att uppfyller FN:s överenskommelse om biologisk mångfald, samt de nationella miljökvalitetsmål som riksdagen har antagit. Resultaten visar att idag så har majoriteten av områdena inom båda skyddsformerna ingen skötselbedömning. Detta blir en stor utmaning för skogsstyrelsen att ta tag i, då enligt avtalet skall en skötselbedömning vara utförd inom en intervall 4-12 år och man ligger redan efter med flera avtalsområden. Den vanligaste åtgärd man gör idag är att lämna områden för fri utveckling. Den vanligaste aktiva åtgärd som utförs är att plocka bort och förhindra granens utveckling, då denna annars kan bli dominant i ett område och på så vis hota de befintliga naturvärdena. Slutsatsen är att fokus med skötseln främst har varit att skydda och bevara befintliga naturvärden, mer än att aktivt skapa förutsättningar för nya eller höjda naturvärden. Även om sådan skötsel förekommer i en mindre utsträckning.

This work is a compilation and analyses of the biotope protection and conservation agreements signed in the boreal region since 2012. The focus has been on the type of management proposed in various areas, by habitat type and County, with the aim to describe the frequency of different types of management measures. Our work will contribute to the Swedish Forest Agency work on management to support nature conservation and biodiversity. Biotope protection areas and conservation agreements are important tools for the Swedish Forest Agency to protect important habitats for endangered species, the habitats is used by more common species as well and the agreements also contributes to a greater variation in the landscape. The results shows that the majority of the protected areas have no management assessment. This will be a great challenge because the agreements states that an assessment is to be done in an interval of 4-12 years and the Swedish Forest Agency is already behind on several of the protected areas. The most common measure today was to leave areas free for development. The most common active action taken was to remove and prevent the development of the spruce, as spruce may otherwise will become too dominant in an area and by competition threatening the existing natural values. The conclusion is that the focus of management has been primarily on protecting and preserving existing natural values, rather than actively creating conditions for new or elevated natural values, although such care occurs to some extent.