Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

De senaste årtiondena har stora delar av Stockholm förtätats inåt. Parkmark tas i anspråk för vinsten av bostadsbyggande. Idealet går allt mer mot rutnäts- och kvartersstaden, vilket den funktionsuppdelade staden var en motreaktion på under 1920-talet. Då bröts mörka och trånga kvarter upp och man ville få in element som sol, ljus och luft i staden. Den här kandidatuppsatsen har till syfte att undersöka hur landskapsarkitekturen från den svenska funktionalistiska tiden (år 1930-1980) skiljer sig från hur rådande formgivning av parker förekommer idag. Genom en jämförande granskning utifrån ett kriterieprotokoll studerades parkerna angående hur de skiljer sig åt i funktion, form och aktivitet. Rålambshovsparken och Marabouparken är två tidstypiska parker från den funktionalistiska tidsperioden som valdes ut till undersökningen. De två prisbelönta parkerna Blomsterdalen och Hornsbergs strandpark valdes ut som representanter för den nutida tidstypiska landskapsarkitekturen. Studien genomfördes efter ett kriterieprotokoll baserat på Stockholms stads dokument Grönare Stockholm från 2016. Resultatet tyder på att programmerade ytor med olika aktiviteter har ökat i de nutida parkerna i förhållande till parkerna som anlades när staden var funktionsuppdelad. Förhoppningen är att detta arbete kan visa om det finns kvaliteter i de värderingar som rådde under den funktionalistiska tidperioden som till viss del är försummade i dagens landskapsarkitektur, men även att arbetet kopplar till utvecklingen av värdefull gestaltning i nutida utformning av parker.

The last decades are characterized by an ongoing urbanization to the central parts of Stockholm. Areas intended for parks are built on for the profit of house construction. The city is moving towards the ideal of a town built with grids and city blocks, which functionalism reacted against during the 1920s. Instead, they opened up dark and narrow quarters and brought "sun, light and air” into city. The purpose of this Bachelor’s thesis is to investigate how the landscape architecture of the Swedish functionalism (1930s-1980s) differs from the design of contemporary parks today. Through a comparative review based on a criterion protocol, the parks were studied on how they differ in terms of function, form and activity. Rålambshovsparken and Marabouparken were elected to this study since they are two of the greatest examples of functionalistic parks in Stockholm. The two awardwinning parks Blomsterdalen and Hornsbergs strandpark were selected as modern landscape architecture to be reviewed. The study was accomplished according to a criterion protocol based on the city of Stockholm´s document Greener Stockholm from 2016. The results primarily showed that the amount of programmed spaces with several activities has increased in recently constructed parks. Hopefully this analysis can narrate if there are qualities from functionalistic values that are neglected in today's landscape architecture, but also that the comparison concludes development and valuable design to be found in contemporary parks.