Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Moss-viewing är ett modernt japanska fenomen där guidade utflykter arrangeras för deltagare som tillsammans åker ut i skogen för att fotografera, rita av och studera mossa i lupp. Denna uppsats har sökt kopplingar mellan detta fenomen och den generella natursynen i Japan.

Mossan verkar ha djupa rötter i de två huvudsakliga religionsinriktningarna shinto och zen, där renhet och enkelhet är centrala begrepp. Begreppet wabi inom zenbuddhismen beskriver vidare dyrkan för det ofullständiga, naturliga och anspråkslösa. Mossans egenskaper kan beskrivas som just enkla och anspråkslösa, och dess utseende har en estetisk renhet som går igen i flera japanska kulturyttringar. Mossan verkar också fungera som ett kontrasterande element till olika trädgårdsattribut i enighet med taoismens strävan efter balans mellan naturens motsatta krafter in och yo. På grund av mossans ständiga närvaro i den, enligt shinto, besjälade naturen borde även mossan anses vara helig i Japan.

Den nära kopplingen till den vördade trädgårdsstenen har troligen lyft mossans status ytterligare. Mossan verkar vara stenens ständiga följeslagare; den utgör en stor del av stenens patina och symboliserar åldrande, något som uppskattas av japaner, om än med en melankolisk anstrykning.

Moss-viewing-deltagare verkar identifiera sig själva med mossan, som ”passerar obemärkt förbi”. Kanske förkroppsligar mossan ett allmängiltigt levnadsideal i Japan, som grundar sig i tanken om renhet, enkelhet och ofullständighet: ett stilla och anspråkslöst liv i harmoni med naturen?

Moss viewing is a modernt phenomenon in Japan where guided tours are arranged to go out in the woods, where the participants study moss in a loupe, take photos and make sketches of it. This paper have sought to discover any connections between this phenomenon and the general view of nature in Japan.

Moss seem to have deep roots in the two main religions shinto and zen, where purity and simplicity are central concepts. The concept of wabi within zen speaks further of the reverie of that incomplete, natural and modest. Moss kan be described with as just that: modest and simple, with an esthetic fineness that is recurrent in many of the Japanese cultural expressions. Moss also seem to be used as a contrast to garden attributes in line with the taoist aspiration of balancing the two forces of nature, in and yo. Because of the presence in the, according to shinto belief, sacred wood the moss should too be considered holy in Japan.

The close relationship with the revered rock of the Japanese gardens has probably granted moss a higher level of status. Moss seem to be the permanent companion of the rock; it constitutes a big part of the rock’s patina and symbolizes aging, which is highly appreciated in Japan, although with a hint of melancholy.

Moss viewing participants seem to identify with moss, which ”acts inconspiciously”. Maybe the moss embodies a common ideal of living in Japan, which is founded upon the thoughts of purity, simplicity and imperfection: a quiet and modest life in harmony with nature?