Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This thesis addresses the preconditions to achieve a transition to fossil free agriculture in Sweden, to increase farm-level resilience and food security. Swedish agriculture is today highly dependent on imported fossil-based inputs, such as diesel, agrochemicals and protein feed. This makes the food supply vulnerable in case a crisis would block the access to these. If agriculture would transform into a fossil free state, based on recycling systems of local and bio based resources, energy and nutrients, the production would be maintained even during crisis. Therefore, the agency of agroecological- and sustainable intensification farming systems is investigated, which suit into this fossil free vision. The issue of food security has reappeared in the political context, after being absent in almost twenty years. It is much due to the Defence Act published in 2015, which included planning for food security (Swedish Government, 2015). Considering this, research is necessary for increasing knowledge about how food contingency can be adapted to these uncertain days.

It is a critical study which includes a qualitative interview study, a document study and a literature review. The material is collected by deep-interviews with six farmers and entrepreneurs, who work with agricultural systems highly divested from fossil-based resources. The document study consists of a textual analysis of four key national policy documents influencing the agricultural- and environmental development. The inquiry is conducted through Fairclough’s relational-dialectical approach to critical discourse analysis (Wodak; Meyer, 2016).

The analysis showed that there were rather good preconditions achieving a transition to sustainable intensification of agriculture due to the expanded agency of these kinds of farms. This depended on the farmers’ belonging to the dominating discourse of eco-technological fix for agriculture, which made them supported by the political, economic and cultural structures. The eco-technological discourse encourages technological solutions to solve environmental problems in a profitable way. However, sustainable intensification had less possibility to divest all fossil-based inputs, because the economic capital is higher valued than the ecological capital. Still, the radical sustainable intensification practice and the agroecological farming practices that together could have the potential to divest all fossil-based resources, were marginalized by the structures of society and did thus had less agency and worse preconditions. It depended likely on the high environmental ambitions of these farming systems, which challenged the modern agricultural sector too much. Moreover, it was also due to the agroecological farming’s connection with the alternative discourse of eco-centric fix, emphasizing profound ecological concern and social justice. Though, the agroecological approach creates strong sustainability, by considering social, ecological and economic capital and long-term improvement of life-opportunities. The agroecological approach contributes to regenerate agricultural land, strengthen the biological processes and the eco system services that makes food production possible without external inputs. To increase farm level resilience and food security, both agroecological farming and radical sustainable intensification practices will be needed to complement each other and provide solutions to a diversity of farm contexts. A transition to a post fossil agricultural paradigm requires improved preconditions for these farming systems, especially in the political field. It could be obtained when the political context, the economic system and the cultural values applies a strong sustainability view and include the discourse of eco-centric fix.

Följande studie undersöker förutsättningarna för att åstadkomma en omställning till ett fossilfritt lantbruksparadigm, för att öka resiliensen på gårdsnivå och därmed matsäkerheten i Sverige. Det svenska lantbruket är idag starkt beroende av importerade fossil-baserade insatsmedel, såsom diesel, konstgödsel, bekämpningsmedel och proteinfoder. Detta utgör en sårbarhet för livsmedelsförsörjningen ifall en kris skulle blockera tillgången av dessa. Om lantbruket skulle ställas om till fossilfria alternativ, som grundas på kretsloppsbaserade system av lokal och biobaserad energi, resurser och näringsämnen, skulle produktionen kunna upprätthållas i större utsträckning även under kris. Därför undersöks handlingsutrymmet för olika lantbrukssystem som stämmer in på detta, vilka antingen är inriktade mot agroekologi eller hållbar intensifiering. Frågan om matsäkerhet har kommit upp på den politiska agendan för första gången på över tjugo år. Detta beror mycket på totalförsvarets proposition som implementerades 2015, som resulterade i ett återinförande av planering för livsmedelsberedskap (Sveriges Regering, 2015). I ljuset av detta behövs ny forskning som bidrar till att öka kunskapen om hur livsmedelsberedskap kan anpassas till vår komplexa samtid.

Studien är kritisk och inkluderar en kvalitativ intervjustudie, en dokumentstudie och en litteraturgenomgång. Materialet baseras på sex djupintervjuer med lantbrukare och entreprenörer som arbetar med lantbrukssystem som i stor grad fasar ut fossila resurser. Dokumentstudien inkluderar en textanalys av fyra centrala nationella policydokument som är betydelsefulla för lantbrukets- och miljöns utveckling. Studien är utförd genom Fairclough’s variant av kritisk diskursanalys, kallad för relationell-dialektiskt tillvägagångssätt (Wodak; Meyer, 2016).

Analysen av resultatet visade att det fanns goda förutsättningar att uppnå en omställning till hållbar intensifiering av lantbruket på grund av ett utökat handlingsutrymme för dessa typer av gårdar. Detta berodde på lantbrukarnas tillhörighet till den dominerande eko-teknologiska diskursen inom lantbrukssektorn och att de blev stöttade av de politiska, ekonomiska och kulturella strukturerna. Den eko-teknologiska diskursen uppmuntrar teknologiska lösningar för att hantera miljöproblem på ett lönsamt sätt, som t ex eldrivna traktorer. Hållbar intensifiering av lantbruket skulle dock inte kunna bidra till att fasa ut alla fossilbaserade insatsmedel, eftersom prioriteringen av ekonomist kapital skulle hindra det. Däremot skulle de lantbrukssystem med radikalt hållbar intensifiering samt agroekologisk inriktning ha potential att tillsammans bidra till en utfasning av de fossila insatsmedlena, men dessa praktiker var marginaliserade av samhällets strukturer och hade därför mindre handlingsutrymme och sämre förutsättningar. Detta berodde sannolikt på de höga miljöambitionerna hos dessa lantbrukssystem, vilket utmanar den rådande lantbrukssektorn för mycket. Därtill berodde det på det agroekologiska lantbrukets koppling till den alternativa eko-centrerande diskursen, vilken prioriterar djupgående miljöhänsyn och social rättvisa. Dessa lantbrukssystem kan dock erhålla stark hållbarhet, vilket innebär en hänsyn till sociala, ekologiska och ekonomiska värden samt att långsiktigt förbättra livsförutsättningar. Det agroekologiska lantbruket kan bidra till att återuppbygga jordbruksmark och stärka de biologiska processer och ekosystemtjänster som gör matproduktionen möjlig utan externa insatsmedel. För att öka resiliensen på gårdsnivå och förbättra livsmedelsberedskapen, kommer både agroekologiska praktiker och radikalt hållbar intensifiering av jordbruket bli nödvändiga för att komplettera varandra och erbjuda lösningar för en mångfald av lantbrukskontexter. En omställning till ett post-fossilt lantbruksparadigm kräver förbättrade förutsättningar för dessa jordbrukssystem, framförallt inom politiken. För att det ska bli möjligt behöver policys, ekonomiskt system och kulturella värden anta ett starkt hållbarhetsperspektiv och inkludera den eko-centrerade diskursen.