Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Verotoxinproducerande Esherichia coli (VTEC) O157:H7 uppmärksammades första gången 1982 i samband med ett stort utbrott av matförgiftning orsakat av otillräckligt upphettad nötfärs. Även andra råvaror har orsakat utbrott men i dessa fall misstänks det ha skett korskontamination med nötkött eller kontamination av gödsel från nötkreatur. Det har även förekommit att människor har smittats via direktkontakt med nötkreatur. Symtom på infektion med VTEC O157:H7 på människa inkluderar buksmärta, diarré, blodig diarré, illamående, kräkningar och feber samt kan orsaka hemolytic-uremic syndrome (HUS). Till skillnad från hos människor kan bakterien finnas i tarmfloran på nötkreatur utan att individen visar några sjukdomstecken och även uppförökas och utsöndras med friska individers avföring. Att kontrollera VTEC O157:H7 redan på besättningsnivå kan därför ge stora fördelar för folkhälsan utan alltför stora kostnader. För att detta ska vara möjligt måste riskfaktorer först identifieras och utvärderas.

I den här studien sammanställdes och analyserades miljö- och gödselprover från 29 mjölkgårdar på Öland tagna 2014–2016 gällande VTEC O157:H7 med syftet att undersöka riskfaktorer på besättningsnivå. Miljöprover samlades in från kalvar (0-4 månader) och ungdjur (4-12 månader) separat. Endast två av gårdarna var negativa vid samtliga provtagningar. Tretton gårdar hade enstaka positiva resultat och resterande 14 gårdar klassades som återkommande positiva. Flera tänkbara riskfaktorer undersöktes. Inga signifikanta samband hittades mellan besättningsstatus och besättningsstorlek eller närhet till andra gårdar. Utifrån svaren på en enkät som skickats ut hösten 2014 kunde fler riskfaktorer undersökas, men inte heller här framkom några statistiskt signifikanta samband. De mest intressanta resultaten var delade djurtransporter och häst på gården som hade odds ratio (OR) 6,0 för att vara en gård som klassats som återkommande positiv, men sambandet var inte statistiskt signifikant (P=0,33). Att ha katt på gården var den riskfaktor som hade lägst P-värde med OR 3,89, dock ej statistiskt signifikant (P=0,23). Problem med skadedjur hade också ett relativt lågt P-värde med OR 3,2, men denna association var inte heller statistiskt signifikant (P=0,39).

Resultaten från gödselproverna visade en tydlig årstidsvariation gällande oddsen att vara positiv på gödselprover för en gård som testats positivt för VTEC O157:H7 i miljön. Under höst och vinter var OR 263,8 (P-värde <0,001) och under sommar och vår var OR 2,5 (P-värde >0,999). De två strata jämfördes med Mantel-Haenszel chi square test och visade att det föreligger en faktisk skillnad i odds ratio mellan olika tider på året (P-värde <0,001). Däremot hittades ingen skillnad gällande risken att vara positiv på gödselproverna beroende på vilken ålderskategori som var positiv på miljöproverna.

The first major outbreak of verotoxigenic Esherichia coli (VTEC) O157:H7 occurred in 1982 and was caused by undercooked ground beef. Food items of non-bovine origin also have caused outbreaks of human infection, but in those cases contamination of beef or bovine feces is believed to have occurred. Symptoms of human infection is abdominal pain, diarrhea, bloody diarrhea, nausea, vomiting, fever and heamolytic-uremic syndrome (HUS). The bacteria can exist in the gastro-intestinal tract of cattle without causing disease and healthy cattle can shed the bacteria in their feces. To control VTEC O157:H7 on farm level therefore can be beneficial for public health, but possible risk factors must first be identified and evaluated.

Several environmental and manure samples was taken from 29 dairy farms on Öland during 20142016 and tested for VTEC O157:H7, were studied with the aim to evaluate risk factors on farm level. The environmental samples were gathered for calves (0-4 months old) and young animals (4-12 months old) separately. Two of the farms had only negative samples. Thirteen of the farms had occasional positive samples and fourteen farms had multiple positive results. Several possible risk factors were analyzed. There were no statistically significant results when herd size and other farms within 1 kilometer was investigated. A questionnaire was sent to the farmers during the fall 2014 and the answers was used to evaluate other risk factors. Of the risk factors evaluated shared animal transports and having horses on the farm had an odds ratio 6 for being a farm being recurrently positive, but the results were not statistically significant (P=0,33). The risk factor that showed the lowest P-value was having a cat on the farm and the odds ratio was 3.89 (P=0,23), to have problems with pests on the farm also showed a relatively low P-value with odds ratio 3.2, but none of these results were statistically significant (P=0,39).

The results from the manure samples show a difference between the seasons on the risk of having manure tested positive for VTEC O157:H7 if the farm was tested positive in the environment. During fall and winter the odds ratio were 263.8 (P-value <0.001) and during spring and summer the odds ratio were 2.5 (P-value >0.999). The result of Mantel-Haenszel chi square test showed that there is a significant difference in odds ratio between the different seasons (P-value <0,001). No difference was found on the risk of being positive on manure samples depending on which age category was positive on the environmental samples.