Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Recently, a new directive on sustainability reporting has been introduced in the European Union, which states that all major companies within the union are required to establish a sustainability report for the public. One reason for this is that stakeholders in society demand transparency and openness in sustainability issues that concern the social and environmental impact of corporations. The financial sector has historically been worse in reporting their impact than other industries due to the complexity to trace their investments and lendings effect on climate and social factors. Many stakeholders are seeking transparency and information that is not included in the legal requirement, which means that many companies, including banks, choose to disclose more non-financial information in their sustainability reports than is required by law.

The purpose of this study is therefore to investigate which of the drivers contribute to voluntarily report more information than mandatory, what kind of information stakeholders expect and what challenges the financial sector has to meet stakeholder expectations. To give the reader an understanding of the background of sustainability reporting and the new legislation relevant theories are presented. In order to fulfill the purpose of the study, a qualitative research method is assumed in which semi-structured interviews were conducted with sustainability experts and managers from three different banks (Nordea, Länsförsäkringar & Ikano Bank). There are also interviews with two representatives from two different stakeholder groups, an investor and a non-governmental organisation (NGO). The organization is specifically focused in banks sustainability work so that they can investigate what kind of sustainability information they request. The collected data is derived from the answers respondents stated based in an interview guide.

The study's results show that banks report more non-financial information than mandatory to create legitimacy by being transparent to its stakeholders. Banks, however, find it difficult to meet stakeholders' demand for information that is not covered by the legal requirement in terms of quantified sustainability data that measures their business's climate and social impact. The stakeholders believe the reports are mostly an abundance of text and storytelling. Investors and NGO:s are more interested in quantified data, sustainability goals and follow-up and results of these goals. The result also shows that there is no homogeneous structure for how the financial sector should report its sustainability work, which may suggest that there is no collaboration between the banks in how to best express their indirect impact. Since a sustainable and longterm development lies in the interests of both banks and stakeholders, such collaboration would benefit society as a whole.

Nyligen har ett nytt direktiv om hållbarhetsrapportering införts i den Europeiska Unionen som säger att alla stora företag inom unionen är skyldiga att upprätta en hållbarhetsrapport för allmänheten. En anledning till detta är att intressenter i samhället efterfrågar transparens och öppenhet kring hållbarhetsfrågor som berör verksamheters sociala och miljömässiga påverkan. Banksektorn har historiskt sett varit sämre på att redovisa denna påverkan än andra branscher. Bankernas direkta påverkan är liten i jämförelse med andra branscher då det är den indirekta, genom finansiering och kreditgivning av andra verksamheter, som ger det största avtrycket på klimatet och sociala faktorer. Det finns många intressenter som söker transparens och information som inte innefattas av lagkravet vilket gör att många företag, däribland banker, väljer att rapportera mer icke-finansiell information än lagstadgat.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka drivkrafter som bidrar till att banker frivilligt redovisar mer information än lagstadgat, vilken typ av information intressenter förväntar sig och vilka utmaningar banksektorn har att uppfylla intressenternas förväntningar. För att ge läsaren en bakgrund till hållbarhetsrapportering och det nya lagkravet presenteras direktiv, regelverk och relevanta teorier. För att uppfylla studiens syfte används en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer genomförts med hållbarhetsexperter och chefer från tre olika banker (Nordea, Länsförsäkringar & Ikano Bank). Det genomförs även intervjuer med två representanter från två olika intressentgrupper, en investerare och en ideell miljöorganisation specifikt inriktad på banker, för att undersöka vilken typ av hållbarhetsinformation de efterfrågar. Den insamlade empirin kommer från de svar respondenterna angivit utifrån den intervjuguide författarna utformat som bygger på regelverk och teorier som är kopplad till det valda ämnet.

Studiens resultat visar att banker redovisar mer icke-finansiell information än lagstadgat för att skapa legitimitet genom att vara transparenta gentemot sina intressenter. Trots det har bankerna svårt att möta intressenternas efterfrågan på information i deras hållbarhetsredovisningar. Intressenterna anser att rapporterna mestadels är ett överflöd av text och story-telling. Intressenter som investerar och granskar banker är mer intresserade av kvantifierad hållbarhetsdata, mål samt uppföljning och resultat av dessa mål. Resultatet visar att det inte finns en homogen struktur för hur banksektorn ska redovisa sitt hållbarhetsarbete vilket kan antyda att det inte finns ett samarbete mellan bankerna hur de på bästa sätt ska redovisa sin indirekta påverkan. Eftersom en hållbar och långsiktig utveckling ligger i både bankernas och intressenternas intresse skulle ett sådant banköverskridande samarbete gynna samhället i stort.