Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Klarabergsviadukten ligger direkt väster om, och är en förlängning av Klarabergsgatan. Viadukten är en viktig del av kopplingen mellan Centralstationen och Stockholms centrala delar kring Sergels torg. Klarabergsviadukten byggdes under funktionalismen på 1960-talet. Idealen då var på många sätt motsatta mot dagens tankar om hur städer bör planeras.
Med sitt centrala läge i direkt anslutning till Stockholms Centralstation fungerar Klarabergsviadukten som en del av en viktig trafiknod. Stockholms stad är för närvarande i slutfasen av en upprustning av den intilliggande Klarabergsgatan. Syftet är bland annat att utveckla Klarabergsgatan till en plats för möten, evenemang med ett rikt stadsliv.
Mot bakgrund av förändringen på Klarabergsgatan ser vi möjligheten att genom ett designförslag gestalta nästa del av länken mellan Centralstationen och Stockholms centrala delar. Syftet med studien är att utifrån tankar om framtida städers utveckling och platsens komplexa förutsättningar gestalta Klarabergsviadukten till ett rum för resande. En knutpunkt för fotgängare, cyklister och kollektivtrafik i en framtida stad.
Vi har valt att jobba med gestaltningen från ett designteoretiskt perspektiv. Ett designproblem innebär ett stort antal frågor med ett oändligt antal svar. Det är en process där problem och lösning ständigt inverkar på varandra. Skissande har varit vårt främsta verktyg i arbetet. Det har varit en dialog med platsen och dess förutsättningar.
Vi har arbetat med olika platsanalyser för att undersöka platsens problem och möjligheter. Som idégenerering använde vi oss av analyser vid förändring där vi undersökte vad som var möjligt att förändra på platsen. Vi använde oss av tre olika typer av analyser vid förändring: frimärksskisser, timskisser utifrån frågor och framtidsscenarier.
Bakgrundsstudien ger platsen ett historiskt sammanhang. Huvudfokuset är teorier om vad som skapar ett bra stadsrum. Begreppet nod är centralt för gestaltningen och definitionen hämtas från Kevin Lynch. Den bärande idén noden i kombination med konceptet banvallen ger gestaltningen sin utformning. En plats för rörelse och vistelse med en tydlig platskaraktär.
Förslaget bygger på fem element: golv, sittplatser, vattenelement, tak och belysning. Dessa element ger platsen en tydlig funktion och en sammanhållen karaktär.
Processen har inneburit att många frågor har kommit och gått. Frågorna vi hade i början av arbetet är inte de samma som vi slutade med. Arbetsprocessen har avslutats men frågorna finns kvar till framtida projekt.
Frågan som väcks är om gestaltningsförslaget är realistiskt i dagen samhälle. Vi upplever att det finns en vilja från Stockholms stad och i forskarvärlden att planera för en stad där inte bilen tar lika stor plats men att verkligheten ser annorlunda ut. Vi ser vårt förslag som ett inlägg i debatten om hur framtidens stad ska se ut.

Klarabergsviadukten is located directly west of, and is an extension of Klarabergsgatan in Stockholm, Sweden. It is an important part of the connection between Centralstationen (Stockholm’s Central station) and Stockholm's most central parts. Klarabergsviadukten was build during the functionalism in the 1960s, when the ideals were in many way the opposite to today’s thoughts about city planning.
With its central location in connection to Stockholm's Centralstation Klarabergsviadukten functions a part of an important traffic node. The City of Stockholm is currently in the final stages of the rearmament of the adjacent Klarabergsgatan. The purpose is amongst others to develop Klarabergsgatan into a place for meetings, temporary events with a rich city life.
In the light of the change of Klarabergsgatan we see the possibility to through a design proposal create the next part of the link between Centralstationen and the central parts of Stockholm. The aim of the study is to design Klarabergsviadukten as a room for travelling according to ideas about the development of future cities and the sites complex conditions. A node for pedestrians, cyclists and public transport in a future city.
We have chosen to work with the proposal from a design theory perspective. A design problem means a huge amount of questions with an unlimited amount of answers. It is a process where problem and solution constantly influence each other. Sketching has been our primary method throughout the entire project. It has been a dialogue with the site and its conditions.
We have worked with spatial analysis to examine the sites problems and possibilities. As ideation we used futures analysis where we examined what was possible to change with the site. We used three different types of a futures analysis: intuitive sketching, sketches from questions and scenarios.
The background study gives the site a historic context. The main focus is theories about what creates a good urban space. The construct node is central to the proposal and the definition is taken from Kevin Lynch. The central idea the node in combination with the concept railway embankment gives the proposal its form. A place for movement and staying with a clear spatial character.
The proposal is built on five elements: floor, seating, water, roof and lighting. These elements gives the site a clear function and a cohesive character.
Trough the process many questions have come and gone. The questions we had in the beginning are not the same that we ended up with. The working procedure have come to an end but the questions remain to future projects.
The question that arises is if the proposal is realistic in today’s society. We gather that there is a clear will from both the City of Stockholm, experts and researchers to create a city where the cars space is limited. The reality however is something else. We see our proposal as a contribution to the debate about how the future city can be designed.