Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Träden i staden bidrar med högt skattade ekologiska, sociala, kulturella och ekonomiska värden. Trots detta bygger vi successivt bort trädens utrymme då städerna förtätas. Även deras plats i parkerna tas i anspråk för att ge utrymme åt nya funktioner. Station Haga, som är en av stationerna längs den planerade pendelstågsförbindelsen Västlänken i Göteborg, utgör ett exempel på detta. Både Nya Alléns trädrader och parkmiljöerna i Kungsparken och vid Haga kyrkoplan, som tillsammans med Trädgårdsföreningen utgör ett centralt grönstråk och landmärke i centrala Göteborg, kommer att påverkas, dels av byggprojektet i sig och dels av vad som permanent följer i form av entrébyggnader, andra tekniska anläggningar och hårdgjorda ytor. Träden, särskilt de äldsta och mest karaktärskapande, bedöms ha en avgörande betydelse för kulturmiljö- och berättarvärdet hos de berörda parkmiljöerna, tidstypiska för 1800-talets stadsutveckling i Sverige och Europa. För att minimera konsekvenserna av ingreppet ingår därför att flytta ett stort antal träd tillfälligt eller permanent.

Genom att jämföra det planerade trädflyttningsprojektet vid Station Haga med andra projekt i Tyskland och Nederländerna, där trädflyttar är mer vanliga, går det att konstatera att metoden, givet rätt hantering från planering och genomförande till minutiös eftervård, med fördel kan användas för att hindra nedtagning av ett stort antal träd i Göteborg och därmed begränsa omfattningen av intrånget. Som metod för att bevara kulturmiljöer finns dock en inbyggd problematik som är relaterad till aktuell parkmiljös ålder och artsammansättning. Endast tillräckligt vitala träd kan flyttas.

Trädflytten innebär således en forcerad föryngring av delar av trädbeståndet i parken. De allra största träden kan inte flyttas alls eller kan enbart flyttas kortare sträcka, då det kräver särskilt förfarande med kranlyft. Stadens inbyggda förutsättningar och det tekniska genomförandet styr till stora delar den nya placeringen, som inte nödvändigtvis överensstämmer med den övergripande kulturmiljön. Uppsatsen visar emellertid att flytten av dessa träd ändå kan vara betydelsefull av andra, även symboliska, skäl.

Urban trees, contributing with ecological, social, cultural and economical benefits, are highly appreciated. Even so, as cities are densified the necessary space for trees is also reduced. Also in parks, trees have to make space for new functions. The commuter transfer point Station Haga, one of the stops along the planned underground railway Västlänken in Gothenburg, Sweden’s second largest city, is one such example. The avenue Nya Allén together with the parks Kungsparken and Haga Kyrkoplan, forming an important green landmark in the very centre of Gothenburg, will partly be affected, both by the construction process itself and by what permanently comes along, such as station entrances, technical facilities and paving. The oldest and therefore most characteristic trees, contributing with time depth and narratives, are a particularly highly valued part of these parks, typically designed as 19th century urban parks in Sweden and Europe. For that reason, to save trees and to limit the consequences of the railway project intrusion, a large number of trees will be transplanted, permanently or temporarily.

The comparison of the tree transplanting project in Gothenburg with projects in Germany and the Netherlands, where tree transplanting is a more common procedure, shows that, given the right conditions, from planning, pre-work, transplanting to meticulous aftercare, the method can advantageously be used to prevent the felling of a large number of trees around Station Haga. However, as a method for preserving cultural heritage sites there are built-in issues, related to the age of the current site as well as its tree species composition. Only trees being vital enough can be transplanted.

The transplanting therefore involves a forced rejuvenation of parts of the tree stock, which can affect the original idea of the site to a greater or lesser extent. The very largest trees cannot be transplanted at all or normally only short distances as they require more advanced procedures, involving lifting by gigantic cranes or similar. Restrictions given by site conditions or the method also mean they cannot always be moved to a place by choice, why they may lose their original function of the cultural context. Even so, the study shows that transplanting of these largest trees still could be relevant for other, even symbolic, reasons.