Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This study examined what variables that affect selenium (Se) concentrations
in Swedish soils and winter wheat grains. The possibility and
necessity of a Swedish Se-fortification program is also discussed.
Analysis of data from the Swedish environmental monitoring program
on arable land showed that Se concentrations in soils were
significantly positively correlated with the organic matter in soil,
more specifically with carbon (R=0.56; p < 0.001 n=287), nitrogen
(R=0.47; p < 0.001; n=287) and sulphur R=0.58; p < 0.001; n=287).
There was also a positive correlation with the cadmium concentrations
in soil (R=0.32; p < 0.01; n=287). Weaker relationships were
found between selenium concentrations in soil and texture, negative
correlation with sand content (R=-0.23; p < 0.05; n=286) and positive
correlation with clay content (R=0.26; p < 0.05; n=286). For selenium
in the grain, a strongly significant positive relationship was found
with pH in the soil (R=0.41; p < 0.001; n=285) and with the total concentrations
of selenium (R=0.31; p < 0.01; n=285) and cadmium
(R=0.32; p < 0.01; n=287) in the soil. There were no evidence for anion
competition between selenium and other oxyanions. There was a
strong negative correlation between Se/Cd ratios and cadmium concentrations
in grain (R=-0.20; p < 0.001; n=285), suggesting that
more selenium in relation to cadmium in the soil affects cadmium
concentrations in crops. This implies that selenium fertilization may
be a possibility to decrease cadmium concentrations in crops. The
mean concentration of selenium in winter wheat grains in Sweden is
0.02 mg/kg. Dietary selenium intake among adults in Sweden today
is below the recommended amount. Desirable selenium concentrations
in grain were calculated if all cereal crops were to be fertilized
amounting to 0.085 mg/kg and if only wheat were to be fertilized to
be 0.145 mg/kg. Selenium deficiency in the diet is an overlooked
problem in Sweden today and needs further attention.

Denna studie undersökte vilka variabler som påverkar
selenkoncentrationerna (Se) i svensk mark och höstvete och
diskuterade möjligheten och nödvändigheten för ett svenskt Selengödslingsprogram.
Analys av data från det svenska miljöövervakningsprogrammet
på åkermark visade att
selenkoncentrationerna i marken var signifikant positivt korrelerade
med organiskt material i mark, mer specifikt kol (R=0.56; p < 0.001
n=287), kväve (R=0.47; p < 0.001; n=287) och svavel (R=0.58; p <
0.001; n=287). En positiv korrelation mellan
kadmiumkoncentrationerna i mark (R=0.32; p < 0.01; n=287) kunde
också påvisas. Svaga korrelationer fanns mellan
selenkoncentrationer i marken och texturen, en negativ korrelation
med sandinnehållet i mark (R=-0.23; p < 0.05; n=286) och en positiv
korrelation med lerinnehållet (R=0.26; p < 0.05; n=286). Selen i
höstvetekärnor var positiv och stark signifikant korrelerat med pH i
marken (R=0.41; p < 0.001; n=285), den totala koncentrationen av
selen (R=0.31; p < 0.01; n=285) och kadmium i marken (R=0.32; p <
0.01; n=287). Selen i kärnan testades mot andra anioner och det
visade sig inte finnas någon signifikant konkurrens. Det var en stark
negativ korrelation mellan Se/Cd-ration i marken och
kadmiumkoncentrationen i höstvetekärnor (R=-0.20; p <0.001; n =
285), vilket visar att selenhalten i förhållande till kadmium i marken
påverkar kadmiumhalten i grödan. Detta indikerar att selengödsling
skulle kunna minska kadmiumkoncentrationerna i grödor.
Medelkoncentrationen av selen i höstvetekärnor i Sverige är 0.02
mg/kg. Intaget av selen med kosten bland vuxna i Sverige idag är
dock mycket lägre än den rekommenderade mängden. Önskvärda
koncentrationer i spannmålskärnor beräknades om alla
spannmålsgrödor skulle gödslas med selen (0.085 mg / kg) och om
bara vete skulle gödslas med selen (0.145 mg/kg). Selenbrist i kosten
är ett förbisett problem i Sverige idag och behöver ytterligare
uppmärksamhet.