Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Sköldlöss kan angripa en lång rad kulturer, däribland familjen Orchidaceae, orkidéerna. Denna består av 25 000 arter och står för omkring 10% av de blommande växterna. Samtliga orkidéarter riskerar att bli eller är utrotningshotade. Detta beror bland annat på den illegala insamling och handel som sker med dessa på grund av deras höga värde. Detta som en följd av att de utgör den mest åtråvärda växtfamiljen inom den kommersiella odlingen. Den insamling av växtmaterial som skett genom tiderna har även varit med och spritt ohyra över världen. Däribland arter ur överfamiljen Coccoidea eller de så kallade sköldlössen, spridningen av dessa har på sina håll inneburit ännu ett hot mot lokala orkidéarter. Sköldlössen är också troligen de mest problematiska vid odlingen av orkidéer. I och med sköldlössens väl utvecklade försvar genom ett i många fall vaxartat skyddshölje, är sköldlössen svåra att väta ned. Det vattenavvisande skyddet gör dem svårbekämpade då vissa bekämpningsmedel kan ha svårt att få fäste och därmed ge någon påverkan på sköldlössen. Denna studie beskriver biologi, förekomst, skadebild och bekämpning för fem sköldlusarter ur tre olika sköldlusfamiljer, som förekommer inom orkidéodling: Saissetia coffeae, Coccus hesperidum, Diaspis boisduvalii, Planococcus citri samt Pseudococcus longispinus. Det finns en mängd tillvägagångssätt runt om i världen för att bekämpa dessa skadegörare. Allt från olika olje-, såp- och spritblandningar med diverse tillsatser till biologisk bekämpning och kemiska bekämpningsmedel. För tillfället finns enbart Cryptholaemus montrouzieri och Chrysoperla carnea tillgängliga i Sverige som biologisk bekämpning men fler väntas bli tillgängliga framöver. C. carnea kan vid ett kontinuerligt utsläpp verka som en förebyggande åtgärd gentemot sköldlöss. Oljeblandningarna kan kväva sköldlössen medan såporna kan lösa upp deras vaxartade skydd. Användningen av kemiska bekämpningsmedel har visat sig kunna ge motsatt effekt vid hög användning. Det kan rent av öka diversiteten av sköldlusarter på angripna plantor och bör därmed bara användas vid akuta fall. P. longispinus och D. boisduvalii verkar vara de sköldlusarter som orsakar störst problem för orkidéodlare. Dessa två tas även upp i svaren från orkidéodlare i den frågeenkät som skickats ut. Enkäten påvisar även att odlare inte använder sig av biologisk bekämpning i någon högre grad, utan de tenderar att använda sig av annan bekämpning såsom pesticider. C. montrouzieri och C. carnea skall ändock ha god effekt gentemot P. longispinus medan någon effektiv biologisk bekämpning gentemot D. boisduvalii verkar saknas. Vid närvaro av myror kan förebyggande åtgärder gentemot P. longispinus vara att bekämpa myrorna eller att att blockera deras möjligheter att nå angreppen. Myrorna är nämligen intresserade av den honungsdagg som P. longispinus sprider på grund av den stora konsumtionen av floem och erbjuder därför skydd åt sköldlusbestånden. D. boisduvalii sprider ingen honungsdagg, vilket gör dem ointressanta från myrans perspektiv. För D. boisduvalii kan man istället hålla rent från dött växtmaterial såsom blom- och bladslidor där angreppen annars lätt sker. I övrigt är det det första nymfstadiet/kravlarna som är det mest lättbekämpade stadiet bland sköldlössen. Därför bör bekämpning sättas in innan de nått det nästföljande utvecklingsstadiet, i vilket de har ett betydligt bättre skydd. Därmed är en kontinuerlig inspektion av växtmaterialet en god idé samt att valda bekämpningsmetoder återupprepas innan det att nästa ström av kravlare hinner påbörja nästa fas i artens livscykel.

Scales can attack a wide range of cultures, including the Orchidaceae family, the orchids. This family consists of 25 000 species and accounts for about 10 % of the flowering plants. All orchid species are at risk or are endangered. This depends, among other things, on the illegal collection and trade that occurs with these due to their high value. This is a consequence of being the most desirable plant family in commercial cultivation. The collection of plant material has also been spreading pests over the world, including species of the Coccoidea superfamily or the so called scales. The spreading of these has caused another threat to local orchid species. The scale insects are probably also the most problematic when growing orchids. With the well-developed defense of the shield, through a waxed protective cover in many cases, the shield is difficult to wet. The water repellent protection makes them difficult to control because some pesticides may have difficulties attaching and thus have an effect on the scales. This study describes biology, occurrence, injury and control methods for five scale-species from three different scale-families, occurring in orchid cultivation: Saissetia coffeae, Coccus hesperidum, Diaspis boisduvalii, Planococcus citri and Pseudococcus longispinus. There are many different approaches around the world to control these pests. Various oil-, soap and alcohol mixtures with various additives to biological control and chemical pesticides have been used. The only biological control available in Sweden at the moment are Cryptholaemus montrouzieri and Chrysoperla carnea, but more are expected to be available in the future. C. carnea can, when continuously released act as a preventive measure against scale insects. The oil mixtures can suffocate the scales while the soaps can dissolve their waxy shields. The use of chemical pesticides has been shown to give the opposite effect in high usage. It can even increase the diversity of scale species on the affected plants and should therefore only be used in emergencies. P. longispinus and D. boisduvalii appear to be the species of scales that cause the biggest problem for orchid growers. These two are also mentioned by the orchid growers in the inquiry that was sent out. The survey also shows that growers do not use biological control to a great extent, but tend to use other control methods such as pesticides. C. montrouzieri and C. carnea will nonetheless have a good effect against P. longispinus while effective biological control against D. boisduvalii appears to be lacking. When there is a presence of ants, prevention against P. longispinus can be to control the ants or block their ability to reach the attack. The honeydew spread by P. longispinus, due to the large consumtion of phloem, is of interest for the ants and they therefore offer protection. D. boisduvalii spreads no honeydew, which makes them uninteresting from the ants’ perspective. For D. boisduvalii, however, you can keep clean from dead plant material such as flower and leaf sheaths where the attacks otherwise easily occur. The first instar/crawler is the most easily controlled stage among the scales. Therefore, control should be put in place before they reach the next stage of development, which offers a much better protection. Therefore, a continuous inspection of the plant material is a good idea and that selected control methods are repeated before the next phase of the species life cycle.