Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Vatten är en livsviktig resurs som vi i Sverige har relativt mycket av men under 2016 och 2017 var låga vattennivåer ett bekymmer i stora delar av landet. Pågående klimatförändringar kan medföra att perioder med vattenbrist blir vanligare i framtiden vilket pekar på behov av god planering och förvaltning av resursen. En viktig aktör i det arbetet är kommunerna som ansvarar för större delen av befolkningens dricksvattenförsörjning och planerar för hur mark- och vatten ska användas. Men vattnet rör sig över kommungränser och kommunerna behöver därför samverka med varandra för att säkra tillgången till vatten för sina kommuninvånare. Syftet med den här studien är att undersöka kommuners möjligheter att samverka över geografiska och organisatoriska gränser för att säkra tillgången till vatten. Genom intervjuer med kommuntjänstemän har samverkan mellan och inom nio kommuner i två avrinningsområden i sydöstra Sverige undersökts. I båda avrinningsområdena finns en organisation för samverkan mellan kommuner och andra aktörer. En av organisationerna har mer resurser än den andra och anställd personal och därav större möjligheter att genomföra viktiga åtgärder, samtidigt som kommuntjänstemännens delaktighet är mindre. I båda organisationerna deltar också andra aktörer som kraftverk, industrier och lantbrukare. Genom tillstånd för reglering och vattenuttag har näringsidkarna lika stort inflytande över vattnet som kommunerna, vilket kan försvåra kommunernas arbete med att säkra tillgången till dricksvatten för kommuninvånarna. Trots de båda samverkansorganisationerna samverkar flera av tjänstemännen i studien mer med andra kommuner i samma län än i samma avrinningsområde. Det krävs också samverkan mellan olika avdelningar inom kommunerna som hanterar vattenfrågor för att hindra att de faller mellan stolarna, framförallt i större kommuner. Studien visar också att ett stort hinder för samverkan är att de kostar mycket tid och kommunerna behöver fundera över hur mycket tid som behöver investeras för att säkra tillgången till vatten i framtiden.

Water is a vital resource, in Sweden often taken for granted but in 2016 and 2017, low water levels became a concern in some parts of the country. Ongoing climate change may lead to more frequent periods of water scarcity in the future, which calls for good planning and management of the water resource. In this work the municipalities play an important role as responsible for most of the population's drinking water supply, land use and water planning. However, water does not follow municipal boundaries, and municipalities need to collaborate with each other to ensure access to water for their residents. The purpose of this study is to investigate the ability of municipalities to collaborate across geographical and organizational boundaries to ensure access to water. In this study collaboration between and within nine municipalities in two river catchments in southeast Sweden is investigated through interviews with municipal officials. In both river catchments there are an organization for collaboration among municipalities and other parties. One of the organizations has more resources than the other and also employed staff. Hence, they can carry out more activities but at the same time the involvement of municipal officials is lower than in the other organization. In both organizations, other parties than municipalities like power plants, industries and farmers participate. With permits for regulation and water withdrawals, they have as much influence over the water as municipalities, which can complicate municipalities' efforts to secure access to drinking water for municipal residents. Despite the two collaborative organizations, several of the officials in the study cooperate more with other municipalities in the same county than in the same river basin. There is also a need for collaboration between different departments within the municipalities working with water issues, to prevent them from being overlooked, especially in larger municipalities. A major barrier to cooperation is that it is time consuming and the municipalities need to consider how much time they want to invest in collaboration to ensure access to water in the future.