Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästen är ett bytesdjur vars första reaktion på rädsla är att fly. För att möjliggöra säker hantering av hästar behöver de vänjas vid olika främmande stimuli och tränas till att förstå fysiska och verbala signaler. Det är även viktigt att skapa en god relation mellan häst och människa för att ytterligare minska risken för olyckor. Inom hästindustrin har en träningsmetod kallad ”imprinting” förespråkats av många, däribland upphovsmakaren och veterinären Robert Miller. Metoden innebär att fölet tränas direkt efter födseln, innan det börjar dia, genom exponering för olika stimuli och mänsklig hantering. Grundtanken är att träningen ska ske vid fyra tillfällen under fölets första två dagar i livet så att det präglas på människan och de stimuli det exponeras för. I metoden ingår bland annat att fölet masseras över hela kroppen, hovarna lyfts, det exponeras för stimuli som vatten och plastpåsar, gnuggas i munnen, näsöppningarna och öronen. Träningen pågår till fölet inte längre gör motstånd. Imprint-metodens förespråkare menar att den förbättrar fölets relation till människan och underlättar hantering senare i livet. Resultaten i de studier som utförts inom ämnet varierar dock. De positiva effekter som påvisats är ofta i form av minskad rädsla för och ökat intresse av människor samt underlättad hantering. De negativa effekter som påvisats innebär bland annat stresspåslag under själva träningen, ökad rädsla för människor, försämrad anknytning till stoet och minskad social kompetens gentemot artfränder. Detta är en sammanställning av studier om ”imprinting” eller liknande träning av föl. Syftet var att utröna eventuella positiva respektive negativa effekter samt alternativa träningsmetoder för att kunna avgöra om ”imprinting” är gynnsamt. Studiernas metoder varierade något men liknade Millers version av ”imprinting” vad gäller tidsperiod och stimuli. Testerna var också likartade och bestod ofta av exempelvis fölets agerande vid närvaro av en främmande människa och uppmätt förändring i hjärtfrekvens vid exponering för olika stimuli. I studierna medverkade olika antal föl av olika ras. Variationerna i metoder, antal medverkande föl och raser försvårade jämförande av studierna. Sammantaget var dock variationernas omfattning lika i studier med positivt respektive negativt resultat. Min slutsats är att det inte går att utesluta eventuella positiva effekter av tidig hanteringsträning (”imprinting”) av föl men att risken för negativa effekter är stor. Att istället träna fölen i samband med avvänjningen verkar öka chansen för positiva effekter och minska risken för negativa. Indirekt träning genom hantering av stoet under fölets neonatalfas (första levnadsveckan) kan vara ett ännu bättre alternativ med lägre risk för stresspåslag och större chans att skapa tillit och underlätta hantering senare i fölets liv.

The horse is a prey animal whose first response to fearful situations is to run away. Therefore, the horse needs to be habituated to different stimuli and trained to understand physical and verbal signals. It is important to establish a good horse-human relationship to reduce fearful reactions and thus the risk of injury to both. In the horse industry, a training method called “imprinting” has been widely advocated after being popularized by the veterinarian Robert Miller. The method is that the foal is trained directly after birth and for another three sessions during the foals first 2 days. This by being habituated to different stimuli and human handling. For example, the foal is massaged all over the body, the hooves are lifted, it is exposed to water and stimuli like plastic bags and rubbed in the mouth, nostrils and ears. This continues until the foal no longer resists. The proponents of the imprint method argue that it improves the relationship between foal and human and facilitates handling later in life. However, the results from studies performed on “imprinting” vary. The positive effects detected are often in the form of reduced fear of and increased interest in humans and facilitated handling. Negative effects such as stress, increased fear of humans, reduced respect of humans, disrupted foal-mare bonds and inhibited social skills have been demonstrated in others. This literature review aimed at compiling studies on “imprinting” or similar training of foals. The purpose was to investigate any positive and negative effects, as well as alternative methods, to determine whether the method is favorable. The methods vary slightly between most studies but resemble Miller’s version of “imprinting” in terms of period and stimuli. The tests to assess human-foal relationship and reactivity are also similar and often consist of, for example, the foal’s behavior in the presence of an unknown person and increase in heart rate when exposed to stimuli. Different numbers of foals of different breeds participated in the studies. The differences in methods, number of foals and breeds made it more difficult to compare the studies. Overall the extent of variations in methods, number of foals and breeds were equal in studies with positive and negative results respectively. In conclusion, it is not possible to completely rule out positive effects of training of foals directly after birth (“imprinting”), but the risk of adverse effects seems higher than the chance of positive. Training at weaning seems to be more beneficial with fewer negative consequences. Indirect training through handling of the mare during the foal’s neonatal period (first week of life) may be an even better option with lower risk of stress, greater chance of gaining trust and facilitated handling later in life.