Home About Browse Search
Svenska


Ekefäll, Johan, 2018. Patogener och deras påverkan på honungsbin. First cycle, G2E. Uppsala: SLU, Dept. of Ecology

[img] PDF
975kB

Abstract

Bin har pollinerat blommor i miljontals år, och det finns idag över 20000 arter av bin världen över. Honungsbin omfattar sju av dessa arter som ingår i gruppen långtungade bin. Människan fick sin första smak av honung för flera tusen år sedan när de levde som jägare och samlare. Allt eftersom människan utvecklades insåg de att det gick att domesticera dessa små kryp. Traditionen med biodling började med de gamla egyptierna och fördes sedan vidare. Det var de forna européerna som tog det västerländska honungsbiet (Apis mellifera) över havet, till den nya världen. De två arterna som i stor skala används i biodling är det västerländska och det östasiatiska honungsbiet (Apis cerana). Det västerländska honungsbiet är numera utspritt över hela världen förutom på antarktis, medan det östasiatiska honungsbiet är utspritt i östra Asien. Inuti honungsbiets kupa återfinns tre olika typer av bin. Drottningen, drönare och arbetare. Bisamhället består av en stor andel arbetare, ett betydligt mindre antal drönare och endast en reproducerande drottning. En drottning lägger tusentals ägg om dagen. När äggen utvecklas till larver tas de om hand av arbetarbina och efter två veckor har larven förpuppats och utvecklats till ett honungsbi, redo att tillföra kupan pollen och honung. Honungsbiet förser även människan med vax och pollinering av olika grödor. I och med den ökande populationen av människor och den ökande livsmedelsproduktion som krävs för att föda jordens befolkning upplever vi nu globalt en brist på honungsbin för pollinering. Stora förluster av honungsbisamhällen har rapporterats sedan 1869, men det är de senaste åren som det har uppmärksammats rejält. Många biodlare har drabbats av stora förluster av honungsbisamhällen. Forskare världen över ser detta som ett allvarligt hot mot livsmedelproduktionen och försöker därför ta reda på vad det beror på. Olika parasiter och skadegörare som till exempel varroakvalstret (Varroa destructor) dök upp i Europa på 70-talet och är numera ett problem i biodling över hela världen. Problemet med varroa är att de livnär sig på honungsbiets hemolymfa, vilket försämrar biets immunförsvar och gör det svagare och mer mottagligt för patogener. En annan skadegörare, den lilla kupskalbaggen (Aethina tumida), kommer ursprungligen från Afrika, där de inte utgör något större hot mot honungsbin. Lilla kupskalbaggen observerades för första gången i USA i mitten på 2000-talet. Utanför Afrika förstör de för honungsbin genom att äta upp deras vaxkakor, pollen och honung. När de äter av vaxkakorna och borrar sig igenom dem, skadas vaxkakorna och honungen kontamineras och ”jäser”. Om inte åtgärder vidtas kan bina lämna kupan. Andra orsaker till förlusten av honungsbin är en sjukdom som kallas amerikansk yngelröta. Bakterien som orsakar sjukdomen, Paenibacillus larvae, infekterar larverna som till slut dör och bildar en brun sörja. Denna sörjan innehåller miljontals bakteriesporer som kan bevaras inaktiva i minst 35 år.

,

Bees have been pollinating flowers for millions of years and today there are more than 20000 species of bees worldwide. Honeybees comprise seven of these species which belong to a group of bees called long tongued bees. Humans got their first taste of honey thousands of years ago while they lived as hunters and gatherers. As humans developed, the ancient Egyptians realized that is was possible to domesticate these little insects. The tradition was carried on, and it was the ancient people of Europe who brought the western honeybee Apis mellifera across the sea to the new world. Two species used in a large scale in apiculture are the western honeybee, Apis mellifera, and the eastern honeybee, Apis cerana. The western honeybee is spread all over the world except Antarctica, while the eastern honeybee is only used in beekeeping in eastern Asia. There are three different casts of bees in a honeybee colony: a reproducing queen, drones and workers. The colony consists of a large proportion of workers, a significantly smaller number of drones and only one queen. A honeybee queen can lay thousands of eggs in a day. When the eggs hatch into larvae, they are taken care of by the worker bees and after pupation and development in the sealed cell, the larvae hatch as an adult honeybee ready to contribute to the hive collecting pollen and nectar. Honeybees also contribute with wax and the pollination of different crops. With a growing human population to feed, there is a growing demand for honeybees to pollinate the crops required. Several major losses of honeybee colonies have been reported since the mid19th century, but in recent years the honeybee losses have been debated more frequently. Many beekeepers have suffered from a decreasing number of honeybee colonies and researchers around the world see this as a serious threat to humanity therefore trying to find out what’s causing it. Various parasites and pests like the varroa mite (Varroa destructor) appeared in Europe in the 1970’s and have since then spread throughout the world. The varroa mite feed on the honeybee decreasing their immune system and making them weaker and more susceptible to pathogens. Not only Varroa mites cause collapse of honeybee colonies. Another pest, the small hive beetle (Aethina tumida) originate from Africa where they don’t present a serious threat. The beetle was observed for the first time outside Africa in the US in the mid 2000’s. Outside of their native range the beetle is considered a major problem for beekeepers. The beetle larvae destroy the honeybee combs and the honey when they eat throught the wax foundation destroying the wax and contaminating the honey. If no action is taken the bees may abscond, leaving the hive permanently. Another cause of honeybee losses is a bacterial brood disease called American foulbrood. A bacterium, Paenibacillus larvae, infects the larvae which eventually dies and form a brown glue-like smear which contains millions of spores that can remain viable for decades.

Main title:Patogener och deras påverkan på honungsbin
Authors:Ekefäll, Johan
Supervisor:Forsgren, Eva
Examiner:Öckinger, Erik
Series:Självständigt arbete/Examensarbete / SLU, Institutionen för ekologi
Volume/Sequential designation:2018:4
Year of Publication:2018
Level and depth descriptor:First cycle, G2E
Student's programme affiliation:None
Supervising department:(NL, NJ) > Dept. of Ecology
Keywords:honungsbin, pollinering, Varroa, amerikansk yngelröta, den lilla kupskalbaggen, patogener
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-9300
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-9300
Subjects:Animal husbandry
Animal ecology
Language:Swedish
Deposited On:23 Mar 2018 10:43
Metadata Last Modified:20 May 2020 10:53

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits