Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige står mjölkraserna för 65% av nötköttsproduktionen, där de vanligaste mjölkraserna är svensk röd och vit boskap (SRB) och holstein. På grund av att antalet mjölkkor har minskat i Sverige under en längre tid råder idag brist på kalvar till den svenska nötköttsproduktionen, vilket har lett till stigande priser för både kött- och mjölkraskalvar. Det har i sin tur under de senaste åren lett till ett ökat intresse hos de svenska producenterna för att använda köttrassemin på mjölkkor, där de vanligaste köttraserna är de tunga köttraserna charolais, simmental, limousin och blonde d’aquitaine och de lättare köttraserna är hereford och angus. Syftet med detta arbete var att studera potentialen för att kunna förbättra slaktkroppstillväxt och slaktkroppsegenskaper (slaktvikt, form- och fettklass) hos avkommor till mjölkkor genom att använda köttrasfäder av olika raser.
Datamaterialet i studien erhölls från Kokontrollen i Växa Sverige och där ingick 1 404 758 ungnöt av ren mjölkras (SRB, holstein), mjölkraskorsning (SRB x holstein, holstein x SRB), mjölkras korsad med lätt köttras (angus, hereford) och mjölkras korsad med tung köttras (charolais, limousin, simmental). Djuren i studien hade slaktats under åren 2000-2015 Statistiska analyser genomfördes med hjälp av SAS 9.4 med hjälp av proceduren HPMIXED som är designat för att kunna lösa mixed-models med stora datamaterial. I analysen jämfördes hur slaktkroppstillväxt (g/dag), slaktvikt (kg), formklass och fettklass skiljde sig mellan respektive ras och raskorsning, vilket redovisades separat för djurkategorierna kvigor, stutar, ungtjurar och mellankalvar.
Resultaten visar att effekten av köttraskorsning var störst hos ungnötskategorin ungtjurar och minst hos mellankalvar. Det visade sig även att de tunga köttraskorsningarna hade större ökning i slaktkroppstillväxt, slaktvikt och formklass än vad de lätta köttraskorsningarna hade. Framförallt med rasen charolais erhölls en högre tillväxt och slaktvikt jämfört med de rena mjölkraserna, där den största effekten av korsningen erhölls hos ungtjurar och då i kombination med mjölkrasen holstein. Effekten på tillväxt och slaktvikt av att korsa mjölkras med de lätta köttraserna angus och hereford var mindre. Däremot medförde köttraskorsning hos kvigor en högre fettklass, särskilt hos de lätta köttraskorsningarna, jämfört med de rena mjölkraserna.
Slutsatsen är att det finns möjlighet att kunna förbättra nötköttsproduktionen genom att använda köttrassemin till mjölkkor jämfört med att slakta avkommor av ren mjölkras.

In Sweden, the dairy breeds account for 65% of the beef production, where the most common dairy breeds are SRB and Holstein. Because the dairy cows in Sweden has decreased in numbers for a long time, today there is a lack of calves for beef production in Sweden. This has led to rising prices for calves of both beef and dairy breeds. In turn, the higher price has led to an increased interest among Swedish producers to use semen from bulls of different beef breeds on dairy cows, where the most common beef breeds are the late maturing breeds Charolais, Simmental, Limousin and Blonde d'Aquitaine and the early maturing breeds Hereford and Angus. The purpose of this thesis was to study the potential of improving carcass gain and carcass characteristics (carcass weight, conformation and fat class) in offsprings from dairy cows by using bulls of varying beef breeds as sires.
The dataset in the study was obtained from Kokontrollen in Växa Sverige and included 1,404,758 observations from slaughtered young cattle and calves of pure dairy breeds (SRB and Holstein), dairy breed crosses (SRB x Holstein, Holstein x SRB), dairy breeds crossed with early maturing beef breeds (Angus, Hereford) and dairy breeds crossed with late maturing beef breeds (Charolais, Limousin, Simmental). Animals in this study had been slaughtered between the years 2000-2015. Statistical analyzes were conducted using SAS 9.4, procedure HPMIXED, designed to solve mixed-models with large data material. In the analysis was compared how carcass gain (g/day), carcass weight (kg), conformation class and fat class differed between the respective breeds and crossbreeds, which was presented separately for the animal categories heifers, steers, young bulls and baby beef calves.
The results show that the effect of crossbreeding was highest in young bulls and least in baby beef calves. It was also found that crossbreeds with late maturing beef breeds had higher increase in carcass gain, carcass weight and conformation class compared to the crossbreeds with early maturing beef breeds. In particular with Charolais, higher carcass gain and carcass weight were obtained in the crossbreeds compared to the pure dairy breeds, where the largest effect of the crossing was obtained in the young bulls and in the combination with the Holstein breed. The effect on carcass gain and carcass weight of crossing dairy cattle with the early maturing beef breeds Angus and Hereford was less. On the other hand, in heifers crossbreeding resulted in a higher fat class increase, especially in the early maturing beef breeds, compared to the pure dairy breeds.
To conclude, it is possible to improve beef production by using beef breed sires to dairy cows compared to slaughter purebred dairy breed offsprings.