Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Peatlands in their natural state are in general considered as net sinks of greenhouse gases over time, with the accumulation of dead organic matter as peat. Drained organic soils have been of importance for Swedish agriculture for more than a century. On the island Gotland, drained organic soils are in general fertile and are used to grow high value crops such as carrots and are important in fodder production due to their higher resistance to summer droughts. Decomposition of the organic material and release of greenhouse gas occur when organic soils are drained, but there is a considerable variation in emissions and subsidence rate between different organic soils. The knowledge about drained organic soils with high marl and calcium carbonate content is limited. The aim of this work is to examine if there is a variation in CO2 emissions from different types of organic soils with a high calcareous content. The aim is also to study if the CO2 emissions rate can be correlated with any soil properties. Undisturbed soil samples were collected from three sites at the Mästermyr peat-land area both from the topsoil and the subsoil. The different topsoil types were fen peat, marly peat and peaty marl. Four conclusions that could be made in this work are (1) the CO2 emissions vary between different soil types. (2) That all soils increase their CO2 emissions when they are drained but at a different degree and they reach a maximum between 25 cm and 75 cm drainage depth. (3) An increase of air filled pore space was positively correlated with CO2 emissions in the subsoil but not in the topsoil. (4) There was a positive correlation between loss on ignition and CO2 emissions for all soils in this study.

Myrar i naturligt tillstånd är i allmänhet en sänka för kol över tid när ofullständig nedbryt-ning av organiskt material sker på grund av begränsad syretillgång, vattenmättnad eller låga temperaturer. Dränerade organogena jordar har varit av stor betydelse för det svenska lant-bruket i över ett århundrade. På Gotland är de dränerade torvjordarna ofta mycket bördiga och lämpliga för odling av rotfrukter. Torvjordarna är också viktiga för grovfoderprodukt-ionen då de är vattenhållande även under de torra sommarmånaderna. Nedbrytningen av det organiska materialet och koldioxidavgången ökar när organogena jordar dräneras och sy-resättningen ökar. Variation mellan de organogena jordarna avseende markytesjunkning och växthusgasavgång är stor. Kunskapen om dränerade organogena jordar med högt innehåll av bleke och kalciumkarbonat är begränsad. Syftet med arbetet var att undersöka om det är någon variation i avgång av CO2 från olika typer av organogena jordar med högt innehåll av kalk. Syftet var också att undersöka om CO2-avgången kan korreleras med några kemiska eller fysikaliska egenskaper hos jorden. Ostörda jordprover togs ut i stålcylindrar från tre platser på Mästermyr, både från matjorden och från alven. De olika jordtyperna var torv, blekeblandad torv och torvblandad bleke. Fyra slutsatser kunde dras från detta arbete. (1) CO2-avgången varierar mellan olika jordtyper. (2) CO2-avgången ökar initialt med intensi-vare dränering och maximal CO2-avgång uppnås i en del jordar redan vid 25 cm dränerings-djup medan andra behöver dräneras till 75 cm djup för att nå maximal CO2-avgång. (3) An-delen stora porer, som är luftfyllda vid dränering (AFPS) var större i de kalkrika alvjordarna (bleke) jämfört med de torvrika matjordarna. (4) Ökad organisk halt (loss on ignition) ledde till ökad CO2-avgång.