Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det är ingen svår konst att känna igen ett rum som bebos av ett barn. Där finns barntapeter, heltäckningsmatta, mycket färg och naturligtvis leksaker. Så ser barnets närmaste innemiljö oftast och förhoppningsvis ut, men hur är det med utemiljön?

Barns lek är beroende av den miljö i vilken leken tar form. Några av de starkaste barndomsminnen som de flesta vuxna människor har skapades i en utomhusmiljö. Detta visar på hur viktig utomhusvistelse är för barndomen. Om vi vill ge våra barn lika fantastiska minnen som vi själva har från barndomen så måste vi ta ansvar för deras utemiljö.
Genom leken finner barn ett sätt att hantera sin omvärld. Leken är absolut nödvändig för barnets utveckling och måste därför få kräva sitt utrymme i samhället. Barn vill utforska omvärlden på sina egna villkor, och gör gärna detta steg för steg. Barn har ett mycket starkt behov av att skapa sig en egen plats, undangömd från de vuxnas vakande blickar. Det finns ett behov av sådana platser i staden, områden där barnen tillåts skapa sina egna platser. Leken ska inte vara bannlyst till skarpt avgränsade, statiska, isolerade områden utan någon koppling till omvärlden. Leken är levande och det måste även platserna där den tar form vara. Dessa platser måste existera både i barnens värld och i vuxenvärlden för att barnen ska kunna tillgodogöra sig världen omkring dem, kunna sätta den i ett sammanhang och så småningom själva leva fullt ut i den.
Denna kandidatuppsats är en litteraturstudie som syftar till att undersöka barns lek och klargöra utemiljöns betydelse för denna, för att bidra till byggandet av trivsamma, stimulerande utemiljöer.