Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Raspberry cane midge is a serious pest of raspberries. The larvae feed in natural splits in the primocanes and these feeding wounds allow entry of infection by several fungi. The complex of larval feeding and fungal infection is termed midge blight. Midge blight leads to poor vigour of second-year canes with fewer fruit-bearing lateral shoots. Efficient control is difficult to achieve due to the sheltered place where the larval feeding and the short lifespan of adults. Monitoring of the male flight period is possible with sex pheromone traps.
This thesis includes trials conducted in the season of 2007 in a raspberry plantation situated in the south of Sweden. In 2006, the presence of the raspberry cane midge in the plantation was confirmed by large catches in the pheromone. The trials in 2007 included two pheromone traps that were deployed for monitoring of male midges in an unsprayed row of the raspberry cultivar Tulameen. In the same row the presence of larvae and eggs in primocanes were studied by making artificial splits, in which female midges laid their eggs. The results from the pheromone traps showed flight of male midges from late April until the beginning of October. The highest trap catches were recorded from the middle of July to late August with peak trap catches of 400-500 male midges per trap and week. The highest number of eggs and larvae in the artificial splits were found in July with 12 eggs and larvae per cm split. The increase of male midges trapped in pheromone traps in August was not followed by higher number of larvae and eggs in splits. This is results could be due to the presence of more natural splits later in the season leading to a dilution effect. Also predation of anthocorid bugs and predatory gall midges could have decreased populations of larvae in splits.
An additional study was conducted to investigate possible interference between pheromone traps. The results indicate that traps placed in close vicinity (7 and 20 metres apart) show a decrease in number of trapped midges, thus monitoring traps should be placed more than 20 metres apart to give representative data of the male flight pattern.

Hallonbarkgallmyggan är en allvarlig skadegörare i hallon. Larverna äter på vävnaden i naturliga sprickor på förstaårsskotten och i såren kan flera olika sorters växtpatogena svampar infektera. Infektionen kan leda till svaga tvåårsskott som bildar få laterala fruktbärande skott. Det är svårt att effektivt bekämpa hallonbarkgallmyggan eftersom larverna lever så skyddat under barken och på grund av att vuxna kläcks kontinuerligt under säsongen. Förekomsten av vuxna gallmyggehannar kan följas under säsongen genom att hänga ut klisterfällor med sexferomonkapslar.
Flera försök gjordes under säsongen 2007 i en hallonodling i Sydsverige. Under 2006 bekräftades förekomsten av hallonbarkgallmyggor i den här odlingen med hjälp av stora fångster i feromonfällor. Försöken som gjordes under 2007 är beskrivna i det här examensarbetet och består bland annat av registrering av fällfångst i två feromonfällor upphängda i en obesprutad rad av sorten Tulameen. I samma rad studerades även larv och äggförekomsten igenom att artificiella sprickor gjordes i förstaårsskotten, i vilka honorna lade sina ägg. Fångsten i feromonfällorna visade på att hallonbarkgallmyggan förekom i odlingen från i början av maj till i början av oktober. De högsta fällfångsterna registrerades i mitten av juli till sen augusti med så mycket som 400-500 vuxna gallmyggehannar i en fälla på en vecka. Det högsta antalet ägg och larver i sprickorna observerades under juli månad med 12 ägg och larver per centimeter spricka. Ökningen av vuxna myggor som fångades i feromonfällor under augusti följdes inte av en ökning av ägg och larver i sprickorna. Det kan bero på att fler naturliga sprickor förekom i odlingen senare under säsongen vilket ledde till en utspädande effekt i de artificiella sprickorna. En ökad förekomst av rovlevande näbbskinnbaggar och gallmyggor observerades och bidrog till det minskade antalet larver i sprickorna.
Ytterligare ett försök gjordes med feromonfällor där eventuell interferens mellan feromonfällor studerades. Försöksresultatet visar på att fällor placerade i närheten av varandra (7 och 20 meter) leder till att färre gallmyggehannar fångas, alltså borde fällor som används i prognossyfte placeras mer än 20 meter ifrån varandra för att ge en representativ bild över antalet myggor som förekommer i odlingen under säsongen.