Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The European pear rust is caused by the fungus Gymnosporangium fuscum which like rusts in general require a winter host for survival, in this case species within the genera of Juniperus. The infections are perennial on the juniper host on which it in spring at favour climate develops the characteristic telial horns. These occur as yellow-brown tongue-shaped swellings and distribute spores at moist conditions infecting young pear leaves within a distance of 500m. The symptom on the pear leaves begin as yellow spots which gradually increase during the summer and become bright orange with a red boarder. Opposite this lesion, on the underside of the leaf, are cluster cups formed in groups onto small swollen areas of tissue. From these are spores distributed that cause primary infections on the juniper host and thereby enclosing the life-cycle of the pathogen. The pear infections are only annual and spores developed from the spore stage on the pear leaf may not re-infect within the same host. Severe infections on the tree repeated during several years may decrease its vitality and affect its fertility rate resulting in poor fruit set or premature fruit drop.
This is a literature study to achieve a broad picture of the pathogen G. fuscum and its biology, host plants, environmental demands and control measures. As a compliment, a questionnaire study was implemented to evaluate the geographical spread and the general estimation of its symptoms and control measures. It also requested the supply of susceptible junipers in nurseries and garden centres.
The supply of susceptible junipers could be considered as the major cause of spread. Old plantings but also newly established ones since the supply of these junipers still occur according to the result of the questionnaire. Single observations of pear rust have been done in Arvika and Gävle which represents zone III respectively IV of plant hardiness. Other factor affecting the development and the infection pressure of the pathogen is the environmental conditions during spring when the telial horns develop and distribute spores. Thus, the only possibility to reduce the spread of pear rust is to rupture its life-cycle by eliminate the infected juniper host and avoid new plantings of these. The supply of resistant cultivars could be considered large. However, a voluntary cooperative effort of must be made to prohibit the development of new infestations.

Päronrosten orsakas av svampen Gymnosporangium fuscum och likt andra rostsvampar värdväxlar den genom att övervintra på andra arter, i detta fall olika sorter av Juniperus som vissa kinesiska enar och sävenbom. På enarna är infektionen flerårig där den på våren vid gynnsamt väder bildar den karaktäristiska gelérosten. Denna består av gul-bruna tunglika geléklumpar som sväller vid fuktigt väder och vid det tillfället sprider sporer som infekterar unga päronblad inom en radie av 500m. För att sjukdomen skall utvecklas krävs därför att mottagliga enar och päron växer i närheten av varandra. Päronbladens symptom uppträder i början som gula fläckar vilka under sommaren blir orangeröda med små svarta prickar. På undersidan av bladet utvecklas senare under hösten skålrost, som ser ut som spetsiga utskott. Dessa sprider i sin tur sporer som infekterar enarna och fullbordar på det sättet livscykeln för svampen. Angreppen på päronbladen är annuella och infekterade blad kan inte smitta andra päronblad. Upprepande starka angrepp kan komma att sätta ner trädets kondition samt minska kartsättningen.
Uppsatsen utgörs av en litteraturstudie för att ge en helhetssyn av svampen och klargöra runt dess biologi, värdväxter, dess krav på yttre förhållanden samt åtgärder. Studien kompletteras även av en enkätundersökning för att försöka ta reda på dess spridning i Sverige samt utvärdera den generella uppfattningen om päronrostens symptom och åtgärder. Enkäten efterfrågade också tillgången på mottagliga enar i plantskolor och växtbutiker.
Resultatet visar att spridningen förmodligen främst beror på tillgången av mottagliga enar, dels gamla odlingar men också nyplanteringar eftersom utbudet av dessa enar fortfarande finns. Enstaka observationer av päronrost har gjorts ända uppe i Arvika och Gävle vilka representerar odlingszonerna III respektive IV. Andra faktorer som påverkar utvecklingen och infektionstrycket av svampen är klimatförhållandena under våren när gelérosten utvecklas och sprider sporer. Så, den enda möjligheten att minska angreppen och bromsa päronrosten är att bryta livscykeln genom att ta bort angripna enar helt samt undvika nyplanteringar av mottagliga sorter, det finns resistenta. Men, för att detta ska lyckas så måste detta bli en gemensam angelägenhet.