Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Cuttings of Lonicera xylosteum L. were treated with willow extract to study the response in rooting capacity. The extracts were prepared by mixing chopped pieces of Salix x smithiana Willd. with water in a warring blender. The investigation comprised 2 types of salix extracts based on differences and dynamics between twigs in winter dormancy and twigs with new shoots.

To explore the rooting response, three tests were made. First, cuttings were treated with extract from salix in comparison with a control treated with water. Secondly, a rooting test was made with cuttings treated with extract from salix, IBA and the combination IBA + extract from salix. Finally a rooting test were made to assure that the extracts analyzed in the laboratory were complete and not missing any fraction important to rooting capacity that might have stayed in a column.

Culturing tests showed that salix extract from winter twigs gave more roots than a control but the roots were not longer. The combination with IBA and salix extract (50/50, IBA 2500 ppm) gave white, thin, well divided roots while plain IBA solution (5000 ppm) gave short yellowish roots.

The culturing test also showed that there is a difference between extract from winter twigs and extract from new shoots.
Chemical analyses on the salix extract were made by HPLC – DAD combined with a fluorescence detector.
Ester hydrolyses was performed on all samples. Detection was then possible and certain chemical substances were distinct.
The following substances were found in salix extract: D-Salicin, Catechin, Ellagic acid and Saligenin. D-Salicin was found only in extract from winter twigs. One of the main substances in the salix extract revealed by the HPLC – DAD analysis could not be identified.
Further experimentation would be interesting. Primarily, the combination IBA and salix extract should be tested on cuttings from plants normally difficult to root such as birch, beech walnut etc.
Substances in salix extract which could be interesting are salicin, saligenin and their metabolites.
Increased knowledge in this area could be very important and useful in future horticulture.

Sticklingar av Lonicera xylosteum L. behandlades med extrakt av pil för att studera effekten
på rotningsförmågan. Extraktet framställdes av klippta bitar av Salix x smithiana Willd.
mixade med vatten. Undersökningen omfattade 2 typer av salixextrakt baserade på skillnad
och dynamik mellan kvist i vinter vila och kvist med nya skott.
För att utvärdera rotningsresponsen gjordes tre jämförande rotningsförsök med sticklingar
behandlade med salixextrakt. Försöket utvärderades mot en kontroll med sticklingar
behandlade med vatten. Kompletterande rotningsförsök gjordes med sticklingar behandlade
med salixextrakt, IBA och med kombinationen IBA + salixextrakt. Ett slutgiltigt
odlingsförsök gjordes för att säkerställa att kemiska analyser gjordes på ett extrakt med full
verkan och att ingen viktig beståndsdel som påverkar rotningen fastnat i någon kolonn.
Odlingsförsök visar att salixextrakt från vinterkvist ger fler rötter men att rötterna inte är
längre. Kombinationen med IBA och salixvatten (50/50, IBA 2500 ppm) ger vita, tunna,
välförgrenade rötter medan ren IBA-lösning (5000 ppm) ger korta gulaktiga rötter.
Odlingsförsöken visar också att det finns en skillnad mellan extrakt från vinterkvist och
extrakt från nya skott.
Kemiska analyser av salixextraktet gjordes i HPLC – DAD kombinerad med fluorescence
detektor.
Esterhydrolys utfördes på alla prov. Detektion var därefter möjlig och vissa kemiska ämnen
kunde säkerställas.
Ämnen i salixextrakt som påträffades var D-Salicin, Catechin, Ellagsyra och Saligenin.
D-Salicin hittades endast i extrakt från vinterkvist. Ett av ämnena i salixextrakten med tydligt
utslag i HPLC – DAD analysen kunde inte identifieras.
Att utveckla försöket skulle vara intressant. Främst skulle kombinationen IBA och
salixextrakt prövas på sticklingar som vanligtvis är svåra att rota som björk, bok, valnöt etc.
Ämnen i salixextraktet som kan visa sig intressanta i sammanhanget kan antas vara salicin,
saligenin och metaboliter från dessa.
Ökad kunskap kring dessa frågor kan visa sig vara viktiga och användbara i framtida
hortikultur.