Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Roses are not only popular ornamentals, but some of the wild species also supply us with food, cosmetics and even medicine. Wild roses of the section Caninae, commonly known as dogroses, are often used for their fruits but may also harbour resistance genes that can be used for breeding healthier ornamentals. However, due to the special so-called Canina-meiosis, inheritance is mainly matroclinal with a comparatively small paternal contribution.Therefore, it is important to know how resistance genes are transmitted to the progeny. Different foliar fungi damage roses, most important are blackspot (Marssonina rosae) and powdery mildew (Sphaerotheca pannosa). Furthermore, rust (Phragmidium spec.) is known to infect roses, and a leafspot-disease called Sphaceloma rosarum has recently become more serious.
Two fields with dogroses, one with plants obtained by open pollination in wild populations, and one with plants obtained from intra- and interspecific crosses, were evaluated for blackspot, powdery mildew, rust and leafspots in the autumn of 2005. The data was statistically analysed with Systat 5.2. Additionally, microscopic investigations were conducted to gather more knowledge about the appearance of the diseases on the dogrose species.
Interestingly, no symptoms of powdery mildew were found in either field, although the fungus infected wild roses of a different section in a field closeby. The investigated dogrose plants had previously been damaged by powdery mildew, suggesting that the presently achieved tolerance is due to plant age or exterior influences. Surprisingly few symptoms of blackspot were found and they differed considerably from those found on ornamental cultivars, indicating a lower susceptibility. Most important in 2005 was rust, followed by leafspot symptoms. The latter were found to be caused not only by Sphaceloma rosarum, but also by Septoria rosae, a fungus never before noticed at Balsgård. The two leafspot diseases produce similar-looking spots that may vary somewhat depending on the host species, and can be properly discriminated only in a microscope.
The rose species vary in their disease susceptibility but there was no evidence of really high levels of resistance. Amount of disease symptoms was mainly matroclinally inherited, but a contribution of the pollen parent was also found. Plants with Rosa rubiginosa as seed parent appear to be the most promising candidates for plant breeding since they performed best for rust and leafspots, and might even be resistant to Septoria-leafspot.

Rosor är inte bara omtyckta som prydnadsväxter, några av de vilda arterna förser oss även
med mat, kosmetika och till och med medicin. Vildrosor av sektionen Caninae, allmänt
kända som nyponrosor, används ofta för sina frukter, men kan också innehålla
resistensgener som kan utnyttjas för att framställa friskare prydnadsrosor. På grund av den
särskilda så kallade Canina-meiosen är nedärvningen huvudsakligen maternell med ett
jämförelsevis litet bidrag från fadern. Därför är det viktigt att veta hur resistensgener förs
vidare till avkommorna. Olika bladsvampar som skadar rosor förekommer, vanliga är svartfläcksjuka (Marssonina rosae) och mjöldagg (Sphaerotheca pannosa). Dessutom är
rost (Phragmidium spec.) känd för att infektera rosor och en bladfläcksjukdom orsakad av
Sphaceloma rosarum har blivit alltmer vanligt förekommande.
Två fält med rosor, varav ett med plantor som härstammar från fri avblomning, och ett
med plantor från mellan- och inomartskorsningar, utvärderades för svartfläcksjuka,
mjöldagg, rost och bladfläckar under hösten 2005. Erhållna data analyserades med Systat
5.2. Dessutom undersöktes symptomen i mikroskop för att öka kunskapen om
sjukdomarnas utseende på nyponrosarter.
Intressant var att inga symptom av mjöldagg hittades på något av fälten, trots att
svampen infekterade vildrosor av en annan sektion på ett fält i närheten. De undersökta
nyponplantorna hade angripits av mjöldagg tidigare år, därför ligger det nära till hands att
tro att den förvärvade toleransen beror på plantornas ålder eller på yttre påverkan.
Överraskande få symptom av svartfläcksjuka hittades och dessa var påfallande olika de
symptom som hittades på prydnadsrossorter, vilket pekar på mindre mottaglighet hos
nyponrosorna. Störst skada 2005 orsakades av rost, därefter följde bladfläckssymptom. De
sistnämnda visade sig vara orsakade inte bara av Sphaceloma rosarum, utan också av
Septoria rosae, en svamp som inte tidigare observerats på Balsgård. De två
bladfläcksjukdomarna framkallar liknande fläckar som kan variera beroende på typ av
värdväxt, och kan bara skiljas ordentligt under mikroskop.
Rosarterna varierade i sin sjukdomsmottaglighet, men det fanns inga indikationer på
verkligt höga nivåer av resistens. Graden av sjukdomssymptom visade huvudsakligen
matroklin nedärvning, men bidrag från pollenföräldern hittades också. Plantor med Rosa
rubiginosa som fröförälder tycks vara de mest lovande för växtförädling eftersom de var
minst mottagliga för rost och bladfläckar och kanske även är resistenta mot Septoriabladfläckar.