Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Allmän parkmark längs vattnet är rekreativt värdefulla ytor som riskerar bli privatiserade vid en stadsförtätning. Genom att hålla stadsnära platser vid sjöar och vattendrag tillgängliga för allmänheten ges en möjlighet till utemiljöer med god livskvalitet. Vattnet har höga rekreativa värden, liksom varje plats är unik, med olika förutsättningar och kvaliteter. Det är därför högst relevant att utvecklingen av befintlig parkmark längs strandlinjen görs platsspecifik samt på ett hållbart sätt för att bidra till en hälsofrämjande närmiljö för invånarna. Detta är något som landskapsarkitekter har förmånen att påverka och bidra till.
Syftet med examensarbetet är att genom gestaltning utforska hur ett strandstråk i Motala kan utformas för att förhöja stråkets rekreativa värden. Motala, som ligger vid Vättern (en sjö med klart vatten), har stor potential att bidra med attraktiva utemiljöer för stadens invånare. Projektområdet, strandstråket, är avgränsat till att innefatta ett stråk i befintlig parkmark, centralt beläget längs södra sidan om Motalaviken. Strandstråket är i stort behov av att omgestaltas då dess befintliga skick är nedgånget samt då det ligger i anslutning till ett mindre industriområde som planeras få ny markanvändning (blandat bostadsområde). För att undersöka hur utvecklingen av strandstråket kan säkerställas som hållbar landskapsarkitektur tillämpades modellen trivalent design (från litteratur av Ian Thompson) som bygger på ekologiska, sociala och estetiska aspekter. Fokus gavs åt de sociala och estetiska faktorerna (som går "hand i hand") då detta är ett stadsrum för invånarna som är centralt beläget. För att få större förståelse för strandstråket med dess förutsättningar och specifika värden studerades dokument såsom ”ÖP-06: Motala möter framtiden” och planprogrammet ”Motalavikens södra strand”. Platsbesök som innefattade inventering och analyser visar på kvaliteter, såsom värdefulla utblickar och siktlinjer, men också på brister, där bland annat stora slyuppslag skymmer potentiell vattennära kontakt samt att strandtråket saknar målpunkter. ”Gröningen strandpromenad” i Helsingborg och ”Växjösjöns strandpromenad” i Växjö undersöktes som referensprojekt för att få inspiration till hur allmänna platser längs vattnet praktiskt kan gestaltas. Utifrån dokumentstudie tillsammans med platsbesöken togs ett koncept fram för att ge inspiration (som tar vara på och återkopplar till strandstråkets karaktär). Ett program utvecklades utifrån konceptet som gav tydliga ramar under skissarbetet.
Det gestaltade förslaget innehåller ytor för förutbestämd och spontan aktivitet, möjlighet till bad liksom sol- och utsiktsplatser, bevarad och tillförd vegetation, samt ett återkommande element i form av en stiliserad kulle som sammanbinder strandstråkets tre delar. Strandstråket ges en stark och tydlig identitet genom sammanhängande färg, material och växtarter. Resultatet visar på hur en specifik plats längs strandlinjen kan gestaltas för att ta vara på dess läge i vattennära kontakt och stärkas som rekreativ för att öka människors livskvalitet. Min förhoppning är att examensarbetet kan användas av landskapsarkitekter och andra professioner inom stadsutveckling som inspiration för utveckling av parkmark.

Public park grounds, along the waterfront, are recreationally valuable areas that are at risk being privatized in a city densification. Ensuring that lakes and waterways are accessible to public can give a positive impact on people´s daily life. Therefore, it is highly relevant that the development of these areas is done in a sustainable manner to create good and healthy environments for people. Water has highly recreational values for people. In addition to this, each landscape is unique, where cities have different conditions and qualities. Landscape architects have the benefit to design these places and develop site specific, taking the area and surrounding environment in regard.
The purpose with this master thesis is to explore how a shoreline promenade in Motala can be designed to enhance the recreational values of the promenade. The project area, located in Motala along Vättern (a lake of clear water) has a great potential to conduce attractive environments for the inhabitants. Trivalent design, founded on ecological, social and aesthetic aspects, were used to investigate how the design of the project area (shoreline promenade) can create sustainable landscape architecture. Focus was set on the aspects of social and aesthetic, with regard to the location of the project area. The new design complements the plans from the municipal, which implicates a different land use for the nearby area that will change from a small industrial area to a mix-use residential area. Documents from the municipal, such as the sketch plan “ÖP – 06: Motala möter framtiden” and the planning program “Motalavikens södra strand” were used to get a better knowledge of the project area to create a site-specific design. Site visits with inventory and analysis were used to raise qualities, such as open views and sight lines, but also on flaws, like a large part of brushwood that obscures potential water contact. Reference projects, such as “Gröningen strandpromenad” in Helsingborg and “Växjösjöns strandpromenad” in Växjö were investigated to gain an understanding of how public areas along the waterfront can be designed in a practical manner. A concept (that reconnects to the character of the shoreline promenade) was developed from the document studies and site visits, to provide inspiration. As a framework for the sketching process, a programme (based on the concept) was developed to create the final design proposal.
The design proposal contains sub-areas for predetermined and spontaneous activities, bathing zones, sunny areas with open views of the water, preserved and added vegetation, and a recurring element (a look-alike-hill) that interconnect the three sub-areas of the project area. It gets a strong and distinct identity by using few colors, materials and plant species. The result shows on how a public park ground along the waterfront can be strengthened as a recreational public area by taking consideration to site specific qualities that emphasize the water. My expectation with this work is that it can be used by landscape architects and people in the professions of urban growth, as an inspiration when designing public park grounds along the waterfront.