Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Climate change is a great challenge in which beef production has a part, mainly due to greenhouse gases emitted from the feed production, digestion, and manure management. However, there is a large variation within the beef production when calculating the emission intensity. The emission intensity varies for example between production systems and the variation show the potential of emission mitigation. The purpose of this study was to examine how feeding and production intensity affect greenhouse gases emitted from, a specific farm with organic suckler beef production in Götalands skogsbygder. The study was conducted through a scenario analysis based on the farm conditions. Two scenarios with different feeding and production strategies were formed, intensive and extensive. Intensive feeding and production strategy was defined as production of Simmental bulls and heifers with minimal ration of roughage, though within the regulations for KRAV-certified production. Extensive feeding and production strategy was defined as production of Simmental steers and heifers with maximal ration of roughage. The crop production strategies were based on the feed requirements of the animals. The greenhouse gas calculations were restricted to emissions emitted on the farm. Intensive feeding and production strategy emitted less greenhouse gases (697 ton carbon dioxide equivalents, CO2e) and generated a lower emission intensity (19 kg CO2e per kg meat) compared to the extensive feeding and production strategy (805 ton CO2e and 25 kg CO2e per kg meat). The greatest source of emission in both scenarios was the digestion of feed, although the emissions from digestion was lower with intensive feeding and production strategy compared to extensive feeding and production strategy. The relevance of carbon sequestration as compensation to emissions was low. However, grazing cattle has an important role as a conservator of biodiversity in semi-natural pastures.

Klimatförändringarna är en stor utmaning och nötköttsproduktion uppmärksammas på området, främst på grund av de utsläpp som sker genom foderproduktion, fodersmältning och gödselhantering. Inom nötköttsproduktion finns stora variationer i utsläppsintensitet, bl.a. beroende på produktionssystem och därmed finns också potential att minska utsläppen. Syftet med denna studie var att undersöka hur utfodrings- och produktionsintensiteten påverkar utsläpp av växthusgaser från en befintlig gård med KRAV-certifierad nötköttsproduktion från dikor i Götalands skogsbygder. Det gjordes genom en scenarioanalys där scenarierna grundades på gårdens förutsättningar. Två scenarier med olika utfodrings- och produktionsstrategier formades, intensivt och extensivt. Intensiv utfodrings- och produktionsstrategi definierades som uppfödning av Simmentalkvigor och -tjurar med minimerad grovfodergiva, inom ramarna för KRAV-certifierad produktion. Extensiv utfodrings- och produktionsstrategi definierades som uppfödning av Simmentalkvigor och -stutar med maximerad grovfodergiva. Utifrån djurens foderbehov upprättades växtodlingsstrategier och klimatberäkningarna begränsades vid gårdsgrinden. Intensiv utfodrings- och produktionsstrategi genererade lägre utsläpp av växthusgaser (697 ton koldioxidekvivalenter, CO2-ekv) samt lägre utsläppsintensitet (19 kg CO2-ekv per kg kött) jämfört med extensiv utfodrings- och produktionsstrategi (805 ton CO2-ekv och 25 kg CO2-ekv per kg kött). Fodersmältningen var den största källan till utsläpp i båda scenarierna men utsläppen från fodersmältningen var lägre med intensiv utfodrings- och produktionsstrategi än med extensiv utfodrings- och produktionsstrategi. Kolinlagring i marken var mindre relevant som kompensation av utsläppen. Nötkreatur som betesdjur har dock en viktig roll för att bevara den biologiska mångfalden på naturbetesmarkerna.