Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In this study, cortisol in saliva and pain related behaviours in calves were used as markers of distress when comparing two different dehorning methods; scoop or cautery. We also investigated the effect of a non steroidal anti-inflammatory drug (NSAID), meloxikam, on postoperative distress after dehorning with either dehorning scoop or cautery iron.

Twenty calves were dehorned on one randomly chosen side by scoop method and on the other side by cautery. Five months later, the effect on horn growth was investigated. Horn production was observed in seven of the calves. Six of these calves had been dehorned by scoop method. Wound healing was also studied. The lesions caused by scoop dehorning healed faster than the lesions caused by cautery.

Another 20 calves were then divided into four groups and dehorned by either scoop or cautery iron and received either meloxikam or a placebo prior to dehorning. All calves were given local anaesthetic and sedation. Administration of meloxikam reduced cortisol levels in saliva after dehorning. Meloxikam was also effective in reducing the frequency of pain related behaviours following dehorning.

Cautery iron caused less distress compared to scoop dehorning in placebo calves, on both cortisol levels and the frequency of pain related behaviours. However, no differences in cortisol levels were seen in calves that had received meloxikam which suggests that scoop dehorning is an alternative to cautery in calves treated with a non steroidal anti-inflammatory drug prior to dehorning.

Två olika avhorningsmetoder, skärande metod och bränning med elektriskt järn,
jämfördes avseende förhindrandet av hornutväxt, kalvarnas beteende samt
kortisolhalt efter ingreppen. Dessutom undersöktes effekten av en icke-steroid
antiinflammatorisk substans (meloxikam) på kortisolnivåer samt smärtrelaterade
beteenden hos kalvarna efter ingreppet. Alla kalvar i studien sederades och
lokalbedövades innan avhorning.
Tjugo kalvar avhornades med stans eller tång på ena sidan och brännjärn på
motsatt sida. Dessa kalvar följdes upp fem månader senare. Tecken till
hornproduktion observerades hos sju kalvar. Sex av dessa var avhornade med
skärmetod. Även sårläkningen studerades hos dessa kalvar. Sår efter avhorning
med stans eller tång läkte snabbare än sår efter avhorning med brännjärn.
Ytterligare 20 kalvar avhornades därefter med antingen skärande metod (stans
eller tång) eller brännjärn. De fördelades slumpmässigt i fyra grupper där de
avhornades med en av de två olika metoderna samt behandlades med meloxikam
eller natriumklorid. Kortisolhalter mättes i salivprover tagna före samt under 8
timmar efter avhorning. Kalvarnas beteende studerades före samt under fyra dygn
efter ingreppet.
Resultaten visade att kalvar som erhållit meloxikam uppvisade färre
smärtrelaterade beteenden samt hade lägre kortisolnivåer efter avhorning, jämfört
med kalvar i placebogruppen.
Brännjärn orsakade mindre obehag jämfört med avhorning med stans eller tång
enligt såväl kortisolanalyser som beteendeobservationer. Hos kalvar som erhållit
meloxikam sågs dock ingen skillnad mellan metoderna vilket innebär att avhorning
med skärande metod kan vara ett alternativ till avhorning med brännjärn förutsatt
att postoperativ smärtlindring ges.