Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

During thousands of years, reindeer have adapted to living under harsh conditions with large seasonal variations in climate and forage availability. This adaptation implies that body functions and nourishment needs are strongly bound to the season. In the summer the reindeer has to maximize food intake to build up fat and protein reserves for the winter. More than 200 different plant species are included in the reindeer diet, but since reindeer have an unique ability to use the nourishment in lichen, different lichen species make up a large portion of their winter diet in many areas. Fundamental for reindeer husbandry is access to natural grazing during most of the year. This is why it is important to document the locations of the grazing resources for all land users in the area that is used for reindeer management, as well as for the long term planning of land use. During the past several years a new concept has been developed in the reindeer management sector, i. e., the reindeer management plan. It is supposed to be used like a forest management plan, as a planning tool, to give an improved view over the land use of Sámi villages. In a reindeer management plan there is a system to classify various grazing types. However, today there is no connection between grazing types and the ground vegetation types used in forestry to access site index. A transformation between the two systems would allow easier planning of land use and cooperation between reindeer husbandry and forestry.

This thesis has concentrated on the possible connection between the grazing types in the forest (13 classes) of the reindeer management plan and the forest classification units used in the site quality class system of Hägglund & Lundmark (1981).

The objectives were to:
• examine the possibility to directly give the site class according to the site quality class system by using the registrations from the grazing survey of the reindeer management plan
• find a "key" to enable a translation between the grazing types of the reindeer management plan and the forest classification units in the site quality class system used by forestry
• present the translation in comprehensive and easily understandable diagrams
• exemplify how the mentioned translation can be used by implementing it to Malå Sámi village grazing area.

The ability to determine site quality with the support of the grazing survey was very limited. However, it was possible to create a translation between the reindeer grazing types and the forest classification units in the site quality class system. The translation is presented in two different tables where one is relatively informative, showing for example different forage species. The other table gives more condensed information. Both tables indicate grazing values and every grazing type has a specific code (the "thun" code) that is linked to corresponding forest classification unit. Forest companies that operate in reindeer management areas can easily link grazing type codes to ground vegetation type codes in their computer systems. Consequently, this work can be used in different types of inventories and for planning of land use both by the foresters and the Sámi villages. The coordinated scheme could be a base for discussions between reindeer husbandry and forestry concerning land use in areas involving both industries.

Under flera tusen år har renen anpassats till att leva under kärva förhållanden med stora
årstidsväxlingar i väder och näringstillgänglighet. Denna anpassning innebär att kroppsfunktioner
och näringsbehov är starkt säsongsbundna. Sommartid måste födointaget
maximeras för att bygga upp fett- och proteinreserver inför vintern. Fler än 200 växtarter
ingår i renens föda men eftersom renen har en unik förmåga att tillgodogöra sig näring i lav
utgör olika lavarter en stor del av vinterbetet i många områden. En grundförutsättning för
renskötseln är god tillgång till naturliga beten under större delar av året. Därför är en
kartläggning av betesresurserna viktig för samtliga näringsidkare där renskötsel bedrivs
liksom en långsiktig planering av markanvändningen. Under senare år har därför begreppet
renbruksplan tagit form inom rennäringen. Renbruksplanen är tänkt att verka som ett
planeringsunderlag motsvarande skogsägarens skogsbruksplan och ska ge en bättre överblick
över rennäringens markanvändning. I en renbruksplan utnyttjas ett indelningssystem för olika
renbetestyper. Bakgrundsmaterialet för indelning av renbetestyper har genom åren byggt på
för tidpunkten aktuellt skogstypsschemas indelning i skogstyper. I dagsläget finns dock ingen
koppling mellan renbetestyper och de markvegetationstyper som används i skogsbruket vid
bedömning av markens bonitet/godhetsgrad. En översättning däremellan skulle underlätta vid
planering av markanvändning samt utgöra en bra grund vid samverkan mellan näringarna.
Detta arbete är inriktat på kopplingen mellan renbruksplanens renbetestyper i skogsmark (13
klasser) och markvegetationstyperna i Skogshögskolans boniteringssystem (Hägglund &
Lundmark 1981). Syftet var att
• undersöka om det går att direkt ange boniteten enligt boniteringssystemet med ledning
av registreringarna i renbruksplanens betestaxering
• finna en ”nyckel” för att möjliggöra översättning mellan renbruksplanens
renbetestyper och markvegetationstyperna i det skogliga boniteringssystemet
• presentera översättningen i ett enkelt och överskådligt schema
• exemplifiera hur nämnda klassificeringsnyckel kan användas genom att göra en karta
som visar Malå samebys betestaxering
Möjligheten att bestämma boniteten med stöd av renbetestaxeringen visade sig vara begränsad.
Däremot var det möjligt att göra en översättning mellan renbetestyperna och
markvegetationstyperna i boniteringssystemet. Översättningen presenteras i två olika scheman
varav det ena är relativt informationsrikt med bl. a. exempel på arter/betesväxter. Det andra
schemat är enklare och därmed överskådligare. Båda anger betesvärdet och varje renbetestyp
har fått en kod (”thunkoden”) som sammanlänkar markvegetationstyp/-er med motsvarande
renbetestyp. Skogsbolag som bedriver skogsbruk inom renskötselområdet kan med hjälp av
koderna koppla en renbetestyp till motsvarande markvegetationstyp i sina datasystem. Arbetet
kan därför användas vid olika inventeringssammanhang/planering av markanvändning både
av skogsnäringen och av samebyarna. Ett samordnat schema innebär ett gemensamt dokument
att utgå ifrån för ren- och skogsnäringarna vid diskussion om olika markers betydelse för
respektive näring.