Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Urban density is not new, but rather one side of the continous processes of change underway in the city. During the urbanizing boom of the industrialization, when the cities grew bigger, the first spaces to be built on were vacant and planted areas in the interior of the district. The gardens that once were there were replaced by yardhouses. The idea of urban density is that a dense city means less distance between residential areas and workplaces, resulting in fewer shipments and travelers, which ultimately leads to lower energy consumption and lower emissions. Urban density may lead to shorter
distances, but not necessarily.

In the wake of urban density the greenstructures of the city is shattered.
The possibilities for green areas to contribute to the health of the city and its inhabitants is dramatically reduced. Green structures are of multifunctional importance to the city and its inhabitants and it is relevant to regard green architecture as a key component of sustainable urban development. Green structure often has weak, or none, protection against exploitation, which means that they are regarded as reserve land for new settlements.

Areas for recreational use outside the city have great values, but is not fully available for groups who may need them the most; elderly, children and people without a car at hand.

A city can not grow too dense, the outdoor environments are of great necessity, making it possible to live a good, exciting and sustainable urban life. A higher urban density will only be attractive if good environmental conditions are preserved. The sustainable city of the future just may be a moderately dense city with green landreserves. The city needs to be both gray and green!

Förtätning är inget nytt fenomen, utan snarare en sida av de kontinuerliga
förändringsprocesser som pågår i staden. Det som först bebyggdes under industrialiseringens
urbaniseringsboom var obebyggda och planterade ytor i
det inre av kvarteren. Grönskan och trädgårdarna som funnits där trängdes
undan av gårdshus. Tanken med förtätning är att en högexploaterad, tät stad
ger kortare avstånd mellan bostadsområden och arbetsplatser, vilket i sin tur
ger färre transporter och resande, som i slutändan leder till lägre energiförbrukning
och mindre utsläpp. Förtätningen kan leda till kortare avstånd, men
inte nödvändigtvis.
I förtätningens spår fragmenteras grönstrukturen och förutsättningarna
för att den ska kunna bidra till stadens och människans hälsa på ett positivt
sätt minskar. Grönstrukturen har en mångfunktionell betydelse för staden
och dess invånare och det är relevant att titta på grönstrukturen som en viktig
beståndsdel i en hållbar stadsutveckling. Grönstrukturen har ofta ett svagt
skydd eller inget alls, vilket också gör att de betraktas som reservmark för
exploatering.
Rekreationsområden utanför staden fyller en funktion, men är svårtillgängliga
för de grupper som kanske behöver dem mest, gamla, barn och de
utan egen bil.
En stad kan inte bli hur tät som helst eftersom dess utemiljö, de friytor
som finns, gör det möjligt att leva ett gott, spännande och bärkraftigt stadsliv.
En högre täthet blir bara attraktiv om en god livsmiljö bevaras. Den hållbara
framtida staden kan kanske vara en måttligt tät stad med ”gröna” markreserver.
Staden behöver vara både grå och grön!