Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det överordnade syftet med examensarbetet är att agera platsskapande landskapsarkitektur. Studiens mål är därför att formulera hur ett curatoriellt handlande med ljudinstallationer, musik och performance kan betraktas som platsgestaltning och som arkitektur. Det innebär att formulera vad en plats är och hur dess auditiva och
visuella arkitektur intervenerar, det vill säga agerar mellankommande eller förmedlande mellan iscensatta ljud, lokalitetens egna ljud och dess landskapbild. Jag intresserar i denna studie för plats som fenomen och inte som dess bruksmässiga funktion. Plats ser jag som länken mellan individ, kollektiv och landskap, mellan språk,
perception, handling och kunskap. Jag intresserar mig för en landskapsarkitektonisk praktik där ljudkonst är en möjlighet att förstå någonting om världen, vår relation till landskapet och fenomenet plats.

För att gestalta interventioner i Scaniaparken, Malmö, kommer jag att undersöka hur platsen för fallstudierna är utformad. Det innebär att formulera hur landskapets egenskaper förmedlas och hur dess arkitektoniska gestik genererat en plats att lyssna till. Det innebär att undersöka gränssnittet mellan auditiv och visuell arkitektur.
Relationen kommer jag att undersöka genom begreppsparet det bärande /det burna sett som en gestik som kan belysa hur ljud förankras i en plats och hur olika arkitektoniska uttryck kan förmedla strategier för ny kunskap.

Min intention för den curatoriella delen av studien är att skapa interventioner för kunskapsproduktion och meningsskapande upplevelser mellan musik, konst och landskap i en social och offentlig kontext. Det innebär att gestalta något som inte är estetik eller funktion och därmed söka gränserna för en landskapsarkitekto-
nisk handling. Det kan innebära att genom interventioner generera kunskap om vad som händer med platsen genom en mångfacetterad aktivering av dess egenskaper. Implicit syfte blir att med gestaltningarna exempelvis synliggöra strukturer som färgar vår läsning av landskapet och naturen och problematisera hur landskapet pla-
neras (programmeras). Frågor genereras kring hur konstens representationer växelverkar med vardagsupplevelsen och hur detta påverkar skönhetsupplevelserna och vårt sätt att arbeta med platsgestaltning. Avsikten är däremot inte att leverera ett akademiskt svar utan att involvera människor i en tolkande process genom aktiveringar av en lokalitet vilket blir förutsättning för fenomenet plats.

De projekt jag har arbetat med in situ i Scaniaparken avser berika upplevelsen av musiken och platsen som samtidigt innebär en ny läsning av landskapet. De exempel jag tar upp visar på kontinuiteten i utforskandet av detta gränssnitt genom trädgårdshistorien och grundar mina projekt i en traditionellt landskapsarkitektonisk praktik. Sammantaget handlar studien om att skaffa mig ett mer nyanserat förhållningssätt till gränssnittet snarare än att formulera enskilda svar. Det är ett naivt undersökande av möjliga strategier för att försöka förstå någonting. Det handlar om att skapa en klarhet om dess komplexitet – alltså en oklarhet. Här är det kanske är rimligare att tala om en rik mening snarare än en klar mening. Min anspråksfulla hållning innebär en önskan att de arkitektoniska interventioner jag genomför i Scaniaparkens unika och offentliga rum bidrar till ett skapande av mening, kunskap och närvaro hos dem som upplever och skapar platsen genom sitt deltagande.

Mitt intresse för gränssnittet mellan auditiv och visuell platsgestaltning är en poetisk och personlig önskan om mening. Det skall dock på nytt understrykas att kraften i projekten är socialt buret. Utan mottagare, en social resonans och människors rektioner är interventionerna meningslösa – platsen finns bara genom de relationer som skapas till och genom den. Det innebär också att möjligheten att förhålla sig kritiskt till resultaten är svårt då arbetet inte är akademiskt resultatinriktat. Resultatet är inbyggt i relationer till platsen och kan inte skiljas från den. Plats är resultatet i en vid mening. Landskapsarkitekturens uppgift i sammanhanget är att göra rumsbeskrivande och artikulerande ställningstaganden som förmedlar möjliga bärande potentialer och platsgestaltning handlar för mig om att göra platsen läsbar, att bli möjlig att förstå och sätta sig själv i relation till. Det föreliggande skriftliga resultatet har framställt en uppsättning slutsatser om möjliga arbetssätt med platsskapande, den beskriver hur en plats kan förankra ljud genom arkitektur till att låta den auditiva och visuella arkitekturen utgöra ett gränssnitt där rollerna oscillerar mellan att vara det burna och det bärande. Här har några modeller och begrepp utbildats, alltså bildats-ut, till att bli verktygsmässiga och möjliga att använda i nya sammanhang. Genomgående låter jag begrepp bli instrumentella betraktat i ljuset en arkitektonisk
praktik som avser omforma aspekter av det fysiska rummet. Men också detta är bara en aspekt av resultatet. Däremot kan kvalitet bedömas i resultatet av min curatoriella handling i hur den kan värderas som att ha uppfyllt mina intentioner.