Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Do our imaginations of real landscapes get affected by works of art such as paintings, myths and literature? They often give very colourful descriptions in words as well as pictures. Do they actually change our feelings for the landscapes we are in and carry around as images inside?
Close your eyes and take a few deep breaths. Imagine that you are leaning against a wooden fence a mild summer evening. The green grass is growing high around your feet, to hard to get for the two horses that slowly stroll around a bit further away in the meadow while they wave their long tales. It's quiet and calm, there's a whisper from the trees and a bird is singing its lonely song, but it doesn't disturb the silence. How do you feel?
Close your eyes again but this time, pretend that you're leaning against a high spruce. The spruce is only one among many in the deep forest that you've walked far into. Moss grows on the branches, at times so rich that it looks as if the trees have got beards. The sunlight is struggling to reach for the ground but the dense spruces are giving it a hard time. An owl hoots and the sound seems to spread into the deep. How do you feel now?
Which circumstances affect how one feels for different landscapes while thinking on them or walking around in them? Is it all inborn or do we get imprinted by different factors, where the earlier mentioned works of art could be one? This is being discussed in this paper, Delightful meadows and frightening forests. Is the meadow delightful and is the forest frightening? Are there general opinions about different landscapes and where, in that case, do they come from?
The starting point for this paper is the fairy tale, whose images of our surroundings we early in life get involved with. What part do they play? I've taken me on the questions, using literature studies, a questionnaire and my own thoughts as tools.

kulturella verk som konst, myter och litteratur? I dem framställs våra omgivande miljöer ofta väldigt målande i bild såväl som med ord. Förändrar de rentav våra känslor för de landskap vi befinner oss i samt bär bilder av inombords?
Slut dina ögon och ta några djupa andetag. Föreställ dig sedan att du står med ryggen lutad mot en trägärdesgård en ljum sommarkväll. Runt dina fötter växer det gröna gräset sig högt, svåråtkomligt för de två hästar som lite längre bort i hagen sakta lunkar fram, samtidigt som de slår med sina långa svansar. Det är tyst och stilla, från träden hörs vindens sus och en fågels ensamma sång, men det stör inte lugnet. Hur känner du dig?
Blunda igen men tänk dig den här gången att du står lutad mot en högsträckt gran. Granen är bara en i mängden i den djupa skog som du tagit dig en bra bit in i. På grenarna växer mossa, ibland så rikligt att träden ser skäggiga ut. Solens ljus kämpar för att nå ner till marken men möts ständigt av motstånd från de täta granarna. En uggla hoar och ljudet tycks fortplanta sig ut i djupet. Hur känner du dig nu?
Vilka omständigheter påverkar hur vi människor känner för olika landskap när vi tänker på dem eller befinner oss i dem? Är allt medfött eller präglas vi under livets gång av olika faktorer, där kulturella verk skulle kunna ingå som en? Detta diskuteras i denna uppsats, Härliga hagar och skrämmande skogar. Är hagen härlig och är skogen skrämmande? Finns det generella uppfattningar kring olika landskap och vad beror de i sådana fall på?
Utgångspunkten för uppsatsen är sagan, vars föreställningar av omgivningen vi kommer i kontakt med tidigt i livet. Vilken betydelse har de? Med hjälp av litteraturstudier, en enkätundersökning samt mina egna funderingar har jag närmat mig ämnet från olika håll.