Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Rosendal ligger i nordvästra Skåne, i Kropps socken strax nordöst om Helsingborg. I denna uppsats behandlas godsets omgivningar ur ett dåtida, nutida och framtida perspektiv. Betoningen ligger på park och trädgård, men även det omgivande landskapet behandlas översiktligt.

Rosendals historia tar sin början år 1615, då länsmannen Bille lät anlägga godset i vattenrika omgivningar. Slottet bestod endast av en flygel som tillsammans med ekonomilängorna omslöt en stor borggård. Allt omgavs av en bred vallgrav som tjänade som försvar mot fiender. Under 1600-talet fanns antagligen inte mycket växtlighet i slottets omgivningar eftersom sådan skulle ha tjänat som skydd för fiender. Det fanns dock en trädgård med åtta regelbundna kvarter och ett litet lusthus norr om slottet.

Under 1700-talet inrymde anläggningen enligt en samtida källa bl.a. fruktträd i kvarter, häckar och en parterr samt alléer, plantager, skogslundar och en vacker humlegård. Under mitten av 1700-talet skedde stora förändringar i anläggningen, inspirerade av barocken. Till slottet adderades den östra flygeln med sitt torn. De centralaxlar i form av blandalléer som idag delvis återfinns i anläggningen tillkom också under 1700-talet. Även den så kallade Mossgången tillkom troligtvis under denna tid, liksom den klippta lövgången/bersån av lind och avenbok. Större delen av bersån finns kvar än idag, dock något förvuxen. Av Mossgången återstår idag bara enstaka gamla träd och flera stora stubbar. Den Västra trädgården som troligtvis tillkom under 1700-talet var indelad i fyra kvarter. Under 1700-talet förändrades troligtvis kvartersindelningen i den Norra Trädgården till tolv kvarter och så såg det sedan ut en bit in på 1900-talet.

Under 1700-talet och 1800-talets början var Lunden en ängsmark bevuxen med ekar. Parken med det slingrande gångsystemet inom Lunden torde ha tillkommit någon gång mellan 1820-1852. Även den Västra trädgården fick under 1800-talet, i tidens anda, mer böljande former. Borggården verkar ha sett ungefär likadan ut genom tiderna. Den på 1800-talet anlagda buxbomslabyrinten stod kvar i det sydvästra hörnet av Norra trädgården till 1960-talet då parken omdanades. Norra och östra vallgraven dikades troligen ut i slutet av 1800-talet.

I enlighet med tidens ideal var Rosendal under 1900-talets början en nyttoträdgård och liksom under föregående århundrade inramad av häckar. Häcken längs Norra trädgården bestående av avenbok har idag förvuxit sig till ett grönskande lövvalv. Den fruktodling i Norra trädgården, som vi i dag ser spår av i form av enstaka äppelträd, kom till under 2:a världskriget. Det fanns dock fruktträd långt tidigare. I Västra trädgården finns ett stort rhododendronbuskage som bör ha tillkommit någon gång på 1920-talet. I övrigt har stora förändringar genomförts och bara fragment av den äldre anläggningen finns kvar. Av växthuset som stod vid trädgårdsmästarbostaden finns bara fundamentet kvar.

Under 1960- och 1970-talet skedde en rad förändringar under H. Steen Christensens ledning. Branten mot den torrlagda norra vallgraven planades ut, och bäcken fick en mer slingrande form, vilket bidrar till det romantiska uttrycket i dagens anläggning. Bron över bäcken och de idag delvis överväxta trapporna tillkom under denna tid liksom sockertoppsgranarna och rhododendrondalen. Med tiden blev det för dyrt och tidskrävande att klippa gräset i den norra delen, vilket gjorde att får fick ta över grässkötseln. Dessa bidrar till den tämligen idylliska stämningen.

Den södra allén som i början av 1900-talet delvis bestod av fyra trädrader består idag bara av två. I denna har man återplanterat träd, vilket gör den mer homogen än den norra som bara delvis är bevarad. Lunden är idag en vacker betesmark, glest bevuxen med framförallt stora ekar. Området splittrades dock beklagligt nog av motorvägsbygget på 1970-talet. Hela Lundens skötsel styrs idag av ett naturvårdsavtal och stora delar av den klassas som nyckelbiotoper med särskilt höga naturvärden. Parken som ursprungligen är en del av Lunden karakteriseras idag främst av högvuxna bokar och sly. Här finns även några träd som inte hör hemma i den naturlika skogsmiljön, nämligen tall, lärkträd och jättethujor, vilket vittnar om att området varit en romantisk 1800-tals park.

Med utgångspunkt i den historiska dokumentationen och inventeringen av dagens växtmaterial analyseras anläggningens värden utifrån flera kriterier. Dessutom har en översiktlig bevarandestrategi utarbetats, med byggnadsminnesförklaringen från år 2005 i åtanke. I strategin betonas att ett varsamt bevarande med restaurerande insatser bör tillämpas på anläggningen i stort, men att även punktvisa rekonstruktioner kan bli aktuella i mindre delar av anläggningen. Slottet skulle i framtiden kunna bredda sin funktion och öppnas upp för allmänheten med spökvandringar, marknader, teaterföreställningar och caféverksamhet som exempel på nya verksamheter. För att bevara det omgivande landskapets och trädgårdsanläggningarnas värden förespråkas en kontinuerlig föryngring och återplantering av utgånget och döende växtmaterial i samtliga delar av anläggningen. Dessutom framhålls vikten av fortsatt bete både i det omgivande landskapet, Lunden, Norra trädgården och Gamla dammen.