Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Jordberga gods är en pärla på den sydskånska slätten. Gården har gamla anor och
omnämns första gången 1355. Godset brändes ned och plundrades under kriget
mellan Sverige och Danmark 1644. En trelängad gård byggdes upp på samma plats
på 1650-talet. Gården ändrades inte mycket efter detta, förrän Carl Adam von
Nolcken tog över godset 1834. Under åren 1839-1840 lät Carl Adam von Nolcken
göra en stor ombyggnad av mangårdsbyggnaden; den ritades om i götisk stil av
arkitekten Carl Georg Brunius och vändes 90 grader. I och med detta fick gården
kontakt med och utsikt mot parken i söder. Efter detta anlades en ny infartsväg, så
att man kunde nalkas slottet söderifrån och komma rakt mot corps-de-logiet. 1843
flyttades köksträdgården från att ha legat väster om den gamla ladugården till
platsen väster om magasinet. Samtidigt anlades en fruktträdgård söder om
magasinet. 1843-1844 anlade Carl Adam von Nolcken en trädgård norr om corpsde-
logiet. 1844 byggdes ett orangeri.
Under åren 1906- 1908 fick arkitekten Henri Glaesel i uppdrag att bygga om slottet.
Det kom att bli i en stil som ligger senbarocken närmast. Henri Glaesels mer kände
bror Edvard fick vid samma tid i uppdrag att gestalta om park och trädgårdar på
Jordberga. Han ritade en landskapspark på Jordberga, men gjorde en mer formell
barockdel närmast slottet.
Då Edvard Glaesel ritade om parken och gjorde en köksträdgård söder om
Magasinet, ritade han på södra och västra sidan om trädgårdsmästarbostaden in en
fruktträdgård. Som skydd mot vinden hägnades fruktträdgården in med dubbla
häckar mot öster och söder, och tredubbla häckar mot väster.
Området söder och väster om Magasinet har i olika omgångar varit ute på arrende.
Där, i Jordberga Slottsträdgård, har det odlats och sålts grönsaker, snittblommor,
blommor till gravsmyckning och plantskoleväxter i stora mängder. Man har både
levererat upp till slottet och fungerat som en vanlig handelsträdgård. Det var inte
bara på friland som man odlade till försäljning. Av den stora mängd inglasade
växthus, övervintringshus och vinkast som fanns i omgångar i Jordberga
Slottsträdgård, förstår man att här odlades stora kvantiteter persikor, vindruvor och
annat som kräver skydd mot den svenska vintern.
En rad byggnader ingick när Jordberga slottsträdgård arrenderades ut. Den delen
av anläggningen har genomgått två stora ombyggnationer, på 1840-talet och 1906-
08. Vid dessa har byggnader byggts, rivits och byggts upp på nytt. I uppsatsens
avsnitt Byggnader vid Jordberga slottsträdgård reds det ut vilka byggnader som
stått var, hur de sett ut och vilka namn och vilken funktion de haft.
Intrycket av landskapsparken, som kom till dels under mitten av 1800-talet och
dels under Edvard Glaesels överinseende i början av 1900-talet, har med tiden
förändrats mycket. I nyplanterat skick kan intrycket ha varit mycket öppet och
luftigt, men träden växte upp, och skapade en tätare, lummigare och mörkare park
under 1900-talets första hälft. På 1920-talet var t.ex. entrévägen från söder kantad
av rabatter och häckar som i sin tur omgavs av höga träd. Slottet var knappt synligt
när man kom söderifrån. Också norr om slottet var det vid denna tid lummigt och
tätt mellan träd och buskar. Till slut blev det alltför skuggigt också, inne i slottet,
och den stora mängden träd var för skötselkrävande. Då Clara och Hans-Göran von
Arnold tog över godset 1950, beslutade de sig därför för att fälla träd och glesa ut
parken. Flera gångvägar togs också bort under deras tid. Färre anställda gjorde en
rationalisering av parken nödvändig.
När de nuvarande ägarna Catherine och Otto von Arnold tillträdde 1990 ville de öka
skönhetsupplevelserna och berika den struktur som ändå fanns i parken. De har
åter börjat plantera nya träd och buskar i parken. Detta har bl.a. skett i samband
med Jordbergafestivalen som anordnades varje sommar 1993-2003.
Trots många hundra år av historia att behandla så läggs störst fokus i uppsatsen
på den "modernare historien". Från mitten av 1800-talet fram till våra dagar har
slottet med hela dess tillhörande anläggning förändrats allra mest. Förändringar
som man på plats fortfarande kan se, förstå eller känna av.
Jordberga har varit ett gods under ständig utveckling vilket gjort att man inte
dokumenterat alla tillägg så väl. Samtidigt har den ständiga utvecklingen varit en
bidragande orsak till varför det, över 600 år efter sin tillkomst, fortfarande står där
det står och inte har förfallit totalt. Parken har utvecklats över tiden där varje
förvaltning har satt sin prägel. Några har tillfört nytt material och tagit större ytor i
anspråk, medan andra har förenklat och glesat ut. Eftersom godset vid många
tillfällen antingen har bytt ägare genom arv till en ny släkt, eller genom försäljning,
så kan man tänka sig att man kanske inte alltid har hyst samma respekt för det
som någon föregångare har lagt till. Ett exempel ser man på själva slottsbyggnaden.
Den byggdes om i sin helhet i mitten på 1800-talet och bara 50 år senare fick den
ett helt annat utseende. Om man gjorde så med huvudbyggnaden, hur ska man då
inte ha behandlat parken?
Jordbergas park har utvecklats och utvecklas fortfarande så mycket att det inte går
att återställa den till dess "ursprungliga" skick. Det finns ingen tidsepok som kan
sägas vara viktigare än någon annan, och om man ändå valde en sådan skulle
mycket av det som är värden i parken idag gå förlorat. Därför är det bättre att göra
blinkningar till det förgångna på några ställen i parken samt vårda parkens nyare
tillskott på ett värdigt sätt.
Samma plats som sprudlade av växtkraft och gjorde Jordberga i stort, och
slottsträdgården i synnerhet, till en blomstrande anläggning har även i våra dagar
en central roll i godsets försörjning. Moderna inslag, på en historisk plats, skapar
möjligheter för Jordberga att hålla uppe glansen och fortsätta traditionen att i
tidens anda utvecklas in i framtiden.
Denna uppsats behandlar förutom det historiska, även till viss del samtiden och
framtiden. I samtiden tas det upp sådant som upptäcktes och bekräftades under
besök på Jordberga gods och i framtidsdelen ges förslag på hur man ska kunna
fortsätta att utveckla godsanläggningen på ett sätt som är värdigt en anläggning av
den här digniteten. En utveckling där man tittar bakåt men siktar framåt.