Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Our companion animals can, with or without symptoms, carry infectious agents which have a potential to induce diseases in man, so called zoonoses. An immune compromised person has an increased risk of becoming infected by various agents, and thus also has an increased risk to become infected by one's own companion animals. A study was carried out within the veterinary program at SLU, Sweden, based on a questionnaire answered by 31 physicians, 31 veterinarians and interviews of 30 immune compromised persons in Sweden.

The study investigated the following questions:

Which zoonoses do physicians and veterinarians consider to be the most important to inform immunecompromised persons about?

How are immunecompromised persons being informed by their physicians about the risk of catching zoonoses from their companion animals?

How are the owners of zoonosis-infected animals being informed by their veterinarians about zoonoses?

Does veterinary medicine and human medicine communicate about zoonoses, in order to take the best care of immunecompromised persons in contact with animals?

The results of our study imply that:
- Physicians and veterinarians differ about which zoonoses immunecompromised persons should be informed about.
- Only oral information is passed to immunecompromised persons and animal owners.
- The communication between physicians and veterinarians regarding zoonoses, is limited.

In this study there has also been compiled general guidance that may be useful for an immunecompromised person, to decrease the risk of becoming infected by his/her companion animals.

Våra sällskapsdjur kan, med eller utan egna symtom, bära på
smittämnen som har potential att framkalla sjukdom hos människa,
så kallade zoonoser. Vid ett defekt immunförsvar hos människa finns
en ökad risk att drabbas av infektioner av alla slag, och således också
en ökad risk att smittas av sällskapsdjuren. Denna enkätstudie
utfördes som en del av ett examensarbete inom veterinärprogrammet
på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). I studien ingick 31
veterinärer, 31 läkare och 30 personer med ett nedsatt immunförsvar.
I studien söktes svar på följande frågor:
Vilka zoonoser anser läkare och veterinärer vara de viktigaste som en
immunsupprimerad person i Sverige bör informeras om?
Hur informeras de immunsupprimerade personerna, av sina läkare,
om smittriskerna från sällskapsdjuren?
Hur informeras djurägare, till djur drabbade av ett zoonotiskt
smittämne, av veterinären?
Kommunicerar veterinär- och human medicinen om zoonoser för att
optimera omhändertagandet av immunsupprimerade personer och
zoonossmittade djur?
Fynden i vår studie tyder på att:
- Läkare och veterinärer har skilda uppfattningar om vilka
zoonoser immunsupprimerade personer bör informeras om.
- Informationen som ges till immunsupprimerade personer och
djurägare enbart sker muntligt.
- Kommunikationen mellan läkare och veterinärer angående
zoonoser är begränsad.
I arbetet är det också sammanställt en del allmänna råd som en
immunsupprimerad person kan ha nytta av, för att minska risken att
bli smittad av sitt sällskapsdjur.