Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I have investigated the interaction between man and environment, between my inner reality and a physical place, using a camera as my primary tool. What conceptions do I have and how do they affect how I relate to the outer world? I am not a passive receiver of the surrounding world. Instead I actively (but usually unconsciously) choose what to take in and how I experience it.

If we as landscape architects do not reflect upon our conceptions, they will unconsciously affect our decisions. Only when we accept our experiences as subjective, can honest communication take place.

By means of literature studies I have connected my own conceptions with different definitions of place: place as enclosure (location, space), place as inner meaning (genius loci) and place as action (the place-creating process).

According to me, it is people who give places meaning rather than the other way around. The distinction is fundamental because it means that people are active producers of their own lives. I hope to rise questions about how this affects the role of the landscape architect, our use of representations, our relationship to place and to the users. Can we help people to attain a creative and active relationship to the surrounding world?

Jag har undersökt interaktionen mellan människa och miljö, mellan min inre verklighet och en fysisk plats, med kameran som främsta redskap. Vilka föreställningar bär jag på och hur påverkar de hur jag förhåller mig till min omvärld? Jag är inte en passiv mottagare av den yttre verkligheten utan väljer aktivt (men oftast omedvetet) vad jag vill ta in och hur jag upplever det. Om vi som landskapsarkitekter inte reflekterar över våra föreställningar, kommer de omedvetet att påverka våra beslut. Det är först när vi accepterar våra upplevelser som subjektiva, som ärlig kommunikation kan uppstå. Med hjälp av litteraturstudier har jag kopplat mina egna föreställningar till olika definitioner av plats: plats som avgränsning (location, space), plats som inneboende mening (genius loci) och plats som handling (platsskapandets process). Jag menar att det är människor som ger platser mening snarare än tvärtom. Skillnaden är fundamental eftersom det innebär att människor är aktiva medskapare av sitt eget livsrum. Min förhoppning är att väcka frågor kring hur detta påverkar landskapsarkitektens roll, vårt användande av representationer, hur vi förhåller oss till platser och till brukare. Kan vi underlätta för människor att ha ett kreativt och aktivt förhållningssätt till sin omvärld?