Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The estate of Johannishus is situated in the south of Sweden and in the province of Blekinge, about 8 kilometres from the city of Ronneby. The main building together with the park represents the province´s only example of a well preserved estate environment from the early 1800th Century, and was declared as a historic monument in 1982 because of its unique role in the province. Johannishus Park has during 300 years developed in close relation to the main building, the landscape and the surrounding infrastructure. Each century and owner has had an influence on the park, which has resulted in an interesting visible cross-section of 300 years of Swedish garden history. Most noticeable today are the traces from late 19th Century, but in its oldest parts the park contains structures from the early 18th Century. In that way the park represents an important part of the province´s oldest garden history.
During the 1800th Century a large formal garden existed, which was situated south of the main building. This garden played both an aesthetic and a practical role and was divided into 8 quarters where fruit trees, vegetables and flowers grew. Trimmed hedges, pavilions and arbours (Carpinus betulus) surrounded the area and a strict system of walks gave structure to the interior of the garden.
In the early 1900th Century, a landscape garden was created close to Listerby River west of the main building. Previously this place had been cultivated with cabbage and used as a large enclosed pasture ground with several fishponds. This changed into a park around 1800. The new park was developed and integrated with the natural terrain, and the water was crossed by several bridges and walks. Benches and seesaws were also placed along walkways to enhance the experience during walks.
Around 1840 another park was created in the eastern part of the estate, reflecting the garden ideas of this time, arranged in a natural shape and planted with exotic threes like Pinus strobus. In 1860 this park was expanded into the surrounding fields. About 80 new individual trees were planted at that time.
In 1915 the garden architect Rudolf Abelin was engaged to improve the area close to the main building. He made a plan, inspired by the Arts and Crafts movement, which was largely followed and resulted in a rectangular shaped garden close to the western facade, surrounded by strict hedges and trees in pyramid shapes. A stone pergola was also built close to the northern facade and terraces where arranged with borders. The garden of Abelin was improved with new borders in the 1930s, by Carola Wachtmeister.
The ponds and the bridges in the landscape garden were restored in the 1960´s. And about that time a lot of rhododendron bushes also were planted close to the Listerby River.
In 1984 a pavilion was built in the eastern park and the working houses from the 1800th century have been restored in 2004.
Johannishus Park today comprises many historical values, as well as natural and recreation values. The vegetation includes many old trees and in the area a number of old structures connected to the gardens and parks can be found. Some examples are the avenues, indigenous and exotic vegetation, old stone hedges and walks. An inventory is presented in this work through plant lists, photographs, sketches and descriptions.
During the last centuries large areas in the park have been affected by an aggressive growth of bushes and small trees. Above all, this is noticeable close to the Listerby River and the eastern park, but the connection with the landscape is also broken. Based on the evaluation of the values and problems identified in today's park, the thesis suggests remedial measures as well as advice for the future maintenance of the park. The measures include an emphasis on enhancing experiences of the remaining garden traces of earlier centuries, and the biological values in terms of for example birdlife.

Johannishus slott och park i Blekinge ligger ungefär 8 kilometer nordost om Ronneby. Detta
examensarbete behandlar godsets historia ur ett park- och trädgårdsperspektiv, miljöns
innehåll idag i avseende vegetation och fasta strukturer, samt ett koncept till framtida
bevarande, vård, restaurering och förnyelse. I ett eget kapitel beskrivs även översiktligt
parkens nyttjande genom århundradena.
År 1982 byggnadsminnesförklarades Johannishus slott och park. I byggnadsminnesförklaringen
betonas att området är unikt på så sätt att det representerar Blekinge läns enda
välbevarade godsmiljö från 1700-talet i samma klass som liknande anläggningar i andra län1.
Parken är en viktig del av Johannishusgodsets långa historia, och har utvecklats i ett nära
samband med bebyggelse, landskap och vägstruktur i över 300 år. Varje århundrade och ägare
har avsatt spår i anläggningen, vilket medfört att det idag går att avläsa ett tvärsnitt av svensk
trädgårds- och parkhistoria i miljön, med betoning på det sena 1800-talet. Förändringar har
sedan sent 1700-tal utförts med stor hänsyn till den rådande topografin i området runt slottet,
och nya ambitioner med parken har i de flesta fall inte påverkat befintliga anläggningar, något
som även varit ett rådande förhållningssätt de senaste årtiondena. En unik aspekt är att parken
i sina äldsta strukturer innehåller spår av en trädgård som kan kopplas till det tidiga 1700-talet
(spår som alltså utgör en viktig del av Blekinges äldsta trädgårdshistoria).
Parkens historia sammanfaller med framväxten av Johannishus gods, och inleds under sent
1600-tal och tidigt 1700-tal. Under hela 1700-talet, och en bit in på 1800-talet fanns en
påkostad trädgårdsanläggning uppdelad i 8 kvarter omedelbart söder om huvudbyggnaden.
Denna trädgård anpassades till och samspelade med den befintliga bebyggelsen vid godset,
inledningsvis den äldre huvudbyggnaden i trä, och sedan med det nuvarande slottet som
uppfördes 1669-72. Trädgården hade en estetisk funktion men också en nyttoroll. Här fanns
omgivande, klippta häckar och lusthus. I kvarteren växte bland annat fruktträd och vinbär,
men här stod även flera drivbänkar. Under sent 1600-tal låg en ”kålhage” placerad väster om
gården på en udde i Listerbyån, vilken under 1700-talet utökades till en större ”humlehage”
med flera fiskdammar. Till godset hörde även en ”kumminhage” nordöst om
huvudbyggnaden.
Omkring sekelskiftet 1800 anlades en engelsk park där den tidigare humlehagen funnits,
väl anpassad till Listerbyån väster om slottet, och den kuperade terrängen. I söder, väster och
öster omgavs parken av en stenmur som till stora delar finns kvar idag, och i norr avgränsades
den av ån. Parken rymde ett slingrande gångsystem intill vilket flera bänkar och gungbrädor
placerats ut och över ån ledde broar i trä.
Under 1800-talets första årtionden anlades en ny park öster om flygeln, vilken år 1860
utvidgades och planterades med ett stort antal träd, däribland europeisk lärk (Larix decidua)
och Weymouthtall (Pinus strobus). Flera av dessa träd står fortfarande kvar i denna park.
Några exempel förutom nämnda arter är blodbok (Fagus sylvatica Purpurbladiga gruppen),
hängbok (Fagus sylvatica ´Pendula´), hängalm (Ulmus glabra ´Camperdownii´), silverpoppel
(Populus alba), skogslind (Tilia cordata), hästkastanj (Aesculus hippocastanum) och avenbok
(Carpinus betulus). Här växer även flera prydnadsbuskar som snöbär, mahonia, benved och
korallkornell. I samband med utvidgningen anlades ett slingrande gångsystem anpassat till
Listerbyån och kullen i den södra delen av parken.
Omkring 1915 anlitades trädgårdsarkitekten Rudolf Abelin för en förändring av området
närmast slottet. Planen som finns bevarad i Johannishus godsarkiv, genomfördes till stora
delar och resulterade bland annat i en stenpergola beklädd med klätterväxter intill slottets
norra fasad, en rektangulär trädgård intill den västra fasaden, samt formklippta häckar utmed infartsvägen. Under 1930-talet anlade Carola Wachtmeister en trädgård inspirerad av rådande
trädgårdsideal intill slottets västra fasad, med flera raka gångvägar och rosenrabatter.
Två av dammarna i den engelska parken restaurerades under 1960-talet efter att ha vuxit
igen. I samband med detta byttes även broarna ut och flera träd avverkades. Under 1950-och
60-talen planterades även en stor mängd rododendron i området utmed ån.
Under 1980-och 90-talen har bland annat ett lusthus från tidigt 1800-tal uppförts i original
den östra parken, och en bro byggts till ön norr om slottet. De senaste åren har även
omfattande restaureringar genomfört av ladugårdslängorna i väster.
Johannishusparken besitter idag flera kulturhistoriska värden, men också viktiga natur- och
rekreationsvärden. Här finns en intressant vegetation med flera äldre träd och spår av tidigare
strukturer. Några exempel är alléerna, de äldre inhemska och exotiska träden och buskarna,
stenmurarna, gångsystemen och samspelet mellan park och bebyggelse. Inventeringen av
parken presenteras via växtlistor, fotografier, skisser och beskrivningar.
Under de senaste årtiondena har stora områden runt slottet påverkats av en kraftig
igenväxning, som medfört att överblickbarheten minskat. Detta rör framförallt dammarna och
området intill Listerbyån, samt parken i öster. Den visuella kontakten med det
omkringliggande jordbrukslandskapet har också försvagats.
Med utgångspunkt i parkens värden och de problem som idag finns rörande vegetationen
har ett förslag till övergripande riktlinjer och åtgärder tagits fram. Detta förslag handlar bland
annat om att via den framtida skötseln utgå från, och lyfta fram de fysiska spår och den
vegetation som finns kvar från tidigare århundraden. Andra utgångspunkter för
åtgärdsförslaget har varit de biologiska värdena som finns i området för bland annat
fågellivet.
Det område som framförallt bör bli föremål för en restaurering är parken öster om flygeln.
Omfattande röjningsarbeten föreslås bland annat för att återupprätta kontakten med ån,
förstärka entrén till parken samt lyfta fram siktlinjerna mot Johannishusåsen.
Andra områden som diskuteras i arbetet är gårdsplanen framför slottet med de omgivande
avenboksraderna, alléerna, området norr om slottet, den västra parken samt ladugårdsområdet.
Generella riktlinjer för att tydliggöra sambanden mellan slottet och det omkringliggande
godslandskapet diskuteras också.