Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

During the late 19: th century the park Tivoli in Halmstad, today called Norre Katts park, was known as one of the most beautiful amusementparks of southern Sweden. This is a description that hardly anyone would use to portray the park today. The aim of this study is therefore to investigate what the park once looked like and how it has changed until today's neglected state. The history of the place and by who and for whom the park with; 4 ½ acers with meandering paths, caves, an avenue, leaf halls and bowers, was created.

Who designed the park in the year of 1843 is an unrequited question. Perhaps it was Larsson the gardener in the park between 1866-1879 that created the original Tivoli, though he was an important gardener creating parks before he became gardener at Tivoli. The park was the gardener's way of expression. A new gardener meant new ideas with a new philosophy. In the trace of functionalism the park transformed and today not much remain of the romantic 19: th century park. The unforeseen park has become predictable and the buildings that Tivoli was built around no longer exist, which result in gone entirety. The southern part of the park was destroyed when the new bastion was built during 1970. By that time a part of the city wall was replaced and it resulted in a lack of communication between the city and the park and the park became the backyard of the city.

Halmstads Tivoli, nuvarande Norre Katts park, beskrevs som en av södra Sveriges vackraste
förlustelseplatser. Eftersom formuleringen knappast skulle användas för att beskriva dagens
park, blir det intressant att undersöka hur den en gång så vackra parken såg ut, av vem och för
vem parken skapades, platsen historia, och dess gestaltning fram tills dagens förfall.
Platsen på vilken Tivoli anlades, utgjordes under 1600-talet av Bastionen Norre Katt med
omgivande vallgrav. Under 1700-talet odlades det, på de marker som inte var vattensjuka,
tobak och medicinalväxter och under 1800-talets början potatis.
År 1843 blev startskottet för platsens förvandling till en park, då marken köptes av ägaren av
stadens gästgiverigård A.J. Sjögren. Under dennes ledning skapades stadens förlustelseplats
Tivoli. En parkanläggning, som kom att benämnas som en brunnsinrättning, på 4 ½ tunnland
med bl.a. slingrande gångar, grottor, allé, lövsalar, paviljonger och bersåer. Med tiden blev
Tivoli en betydelsefull plats för stadens över- och medelklass, umgänges- och nöjesliv.
Parken skapades utifrån borgerliga värderingar och parken med dess musik, byggnader och
konst ansågs fostrande. Det var män ur den borgerliga kretsen som såg till att säkra Tivolis
framtid och göra den till en offentlig park. År 1863 skänktes Tivoli till staden, med villkoret
att platsen för all framtid skulle användas, som promenadplats för stadens invånare.
Vem som ritade den vackra parken Tivoli förblir en obesvarad fråga och att det skulle vara
den danske trädgårdsarkitekten Henry August Flindt förefaller inte troligt. Parkens
trädgårdsmästare, mellan åren 1866-1879, Andreas Larsson hade däremot stor betydelse för
parkens gestaltning. Larsson ritade och planlade en betydande utvidgning av parken mot norr
1866. Enligt protokoll kan han där ha anlagt en botanisk samling av exotiska blommor och
träd. Kanske var det även denne Larsson, som ritade den ursprungliga parken Tivoli, eftersom
han redan innan tiden som trädgårdsmästare på Tivoli var en betydande trädgårdsmästare,
som ritat anläggningar både i och utanför staden.
Under 1880-talet brukade den dåvarande trädgårdsmästaren Jac Ericson en stor del av parken
i norr för egen odling, mark som delvis offrades för byggandet av en järnvägsstation år 1888.
Den återstående delen som Ericson brukade beskrevs sedan som miserabel, vilket kanske
berodde på brist på kapital.
Parken var trädgårdsmästarens ansikte utåt och en ny trädgårdsmästare betydde nya idéer
både gällande formspråk och växter. Eftersom inga växtlistor gått att finna har det antagits att
de rådande stilidealen följts och att växterna som användes var de som trädgårdsmästaren
odlade i parken.
Under 1900-talet förändrades levnadssättet och parkens skugga ersattes av sol och bad.
Parken förenklades i funktionalismens spår och 1800-talets slingrande gångar rätades ut. Idag
återstår inte mycket av den romantiska 1800-tals parken. Den oförutsedda parken har blivit
förutsägbar och byggnaderna kring vilka parken var uppbyggd är borta och helheten har
därmed försvunnit. Den södra delen av parken har förstörts i och med byggandet av en ny
bastion i betong under 1970-talet. Även en bit av stadsmuren byggdes då upp och därmed
försvann kontakten mellan staden och parken, parken som idag utgör stadens bakgård.