Home About Browse Search
Svenska


Abu-Bakr, Kani, 2007. Tre dimensioner av rörelse : om koreografins bidrag till stadsplaneringen. SLU, Dept. Of Landscape Architecture, Planning and Management, Alnarp. Alnarp: SLU, Dept. Of Landscape Architecture, Planning and Management

[img]
Preview
PDF
1MB

Abstract

What causes people to move within and between certain places and not within and between others? How do physical outdoor environments affect the way people act and move? Do different environments generate different body language and mimics in the bodies that inhabit them? In my pursuit for answers to these questions I studied literature and initiated and took part in dialogues in the form of workshops, all of which has resulted into this thesis.

My questions have initially arisen from reflections of my own environment and how it not only affects my mental condition, but also my actions. Drawing upon the hermeneutic term "preconception" I trust that what we label "truth" is constructed by our lived experience and the society we grow up in. Therefore I don't believe in deriving an objective and truthful knowledge about places solely from the mental processing of visual inputs. Instead of focusing on mental notions of places I have therefore chosen to study (human) bodily presence, experience and adaptation to its environment.

My analysis shows that despite vast criticism towards modernist or functionalist planning ideas within architectural discourse over the last thirty years, it still clearly lacks the notion of bodies. Since the birth of the modern city at the end of the 19th century, the experience of the city has dealt with visual, spiritual and mental notions about space. The focus on the opposition space-place during the 20th century has further evolved the mental notions without considering bodies. The result of this is that, up until this day, architectural discourse is governed by mental, transcendental notions.

Further I show how the terms space, place and landscape (as well as its corresponding terms within a constructivist and bodily approach) are equally relevant and may well represent different dimensions that ought to be taken into account in the production of space. The significance of the three dimensions is expanded through the examination of the human body in space, by means of theories derived from modern and post-modern dance. This analysis shows that bodily movement speaks directly to a bodily preconception which, similar to a mental one accumulate experiences, but where the bodily preconception mainly takes place in everyday life.

The study of the term territoriality (which explains the power or influence that environments have on bodies) further shows that different territorialisations play an important role for our actions during everyday life and that a territorial complexity is preferred if one requests environments that allow and welcome different types of actions and bodies. The contribution of choreography to urban planning is thus the understanding of the body in space and the three dimensions of bodily movement (movement, participation and presence) that should be considered in production of space. My proposal for urban planning is to explore the design of environments that are engaging bodily instead of mentally, thus creating bodily presence rather than visual form evoking mental notions.

,

Av vilka anledningar rör sig människor inom och mellan vissa platser men inte andra? Hur
påverkar utemiljöers fysiska utformning människors handlings- och rörelsemönster?
Frambringar olika miljöer olika kroppsspråk och mimik hos de kroppar som vistas i
respektive miljö? I strävan efter svar på dessa frågor har jag i detta examensarbete ägnat mig
åt en kombination av litteraturstudier och dialog med människor i workshopform.
Mina frågor härrör initialt från reflektioner om min egna fysiska omgivning och hur denna
inte bara påverkar mitt mentala tillstånd utan också mina handlingar. Med stöd i
hermeneutiken hävdar jag att det vi benämner sanning alltid konstrueras av de egna
erfarenheterna och det samhälle vi växer upp i. Därför anser jag att det inte går att härleda
en objektiv, sanningsenlig kunskap om platser genom att enbart mentalt bearbeta visuella
intryck. Istället för att fokusera på mentala föreställningar om platser har jag alltså valt att
studera kroppslig närvaro, upplevelse och anpassning i olika miljöer.
Min undersökning visar att trots hård kritik mot modernistiska/funktionalistiska
planeringsideal som bedrivits inom en arkitekturteoretisk diskurs de senaste 30 åren saknar
diskursen en kroppslig förankring. Sedan slutet av 1800-talet med uppkomsten av den
moderna staden har upplevelsen av staden handlat om visuella, spirituella och mentala
föreställningar om rum. Fokus på begreppsparet rum-plats under 1900-talet har vidare
utvecklat de mentala föreställningarna utan att beakta kroppar, vilket resulterat i att
arkitekturteori än i dag i huvudsak behandlar visuell och mental upplevelse av rum.
Vidare visar jag hur begreppen rum, plats och landskap (samt dess motsvarande begrepp
inom en konstruktivistisk och kroppslig diskurs) är lika relevanta och representerar olika
dimensioner som bör tas i beaktande vid rumsproduktion. De tre dimensionernas betydelse
vid rumsproduktion förtydligar jag genom en undersökning av människokroppen i ett
rumsligt sammanhang med hjälp av teorier från den moderna och postmoderna dansen.
Undersökningen visar att kroppslig rörelse talar direkt till en kroppslig ”förförståelse” som i
likhet med den mentala är lagrad med erfarenheter men där den kroppsliga förförståelsen i
huvudsak utspelar sig i det vardagliga livet.
Undersökningen av begreppet territorialitet (som förklarar den makt eller påverkan som
miljöer har på kroppar) visar att olika territorialiseringar spelar en viktig roll för olika
handlingsmönster i vårt vardagliga liv och att territoriell komplexitet är att föredra om man
vill ha miljöer som tillåter och påbjuder olika sorters handlingar och kroppar. Koreografins
bidrag till stadsplaneringen är således förståelsen av den rumsliga kroppen och de tre
dimensioner av kroppslig rörelse (rörelse, deltagande och närvaro) som bör tas i beaktande vid
rumsproduktion.1 Förslagsvis kan stadsplaneringen (istället för att ägna sig åt visuell form
som vänder sig till mentala förställningar) utforska formgivningen av materiellt stimulerande
miljöer som engagerar inte bara mentalt utan också kroppsligt och därigenom ge upphov till
kroppslig närvaro.

Main title:Tre dimensioner av rörelse
Subtitle:om koreografins bidrag till stadsplaneringen
Authors:Abu-Bakr, Kani
Supervisor:Hellström, Maria
Examiner:UNSPECIFIED
Series:Examensarbeten inom landskapsarkitektprogrammet
Volume/Sequential designation:2006:6
Year of Publication:2007
Level and depth descriptor:Other
Student's programme affiliation:MSc Landscape Architecture
Department:(LTJ, LTV) > Dept. Of Landscape Architecture, Planning and Management
Keywords:landskapsarkitektur, rörelse, urban miljö, stadsplanering, koreografi, dans, kroppar, workshopmetodik
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-8372
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-8372
Subjects:SLU > (LTJ, LTV) > Landscape Architecture (until 121231)
Landscape architecture
Language:Swedish
Deposited On:27 Oct 2017 12:41
Metadata Last Modified:27 Oct 2017 12:41

Repository Staff Only: item control page