Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Detta examensarbete initierades av Skånemejerier tillsammans med Skånesemin med syftet att utröna eventuella skillnader i utfodring mellan högavkastande mjölkkobesättningar i Skåne med tydliga skillnader i mjölkens proteinhalt. De sjunkande halterna innebär problem vid förädlingen av mjölkråvaran på mejerinivå. Orsakerna till de sjunkande halterna samt möjligheten att påverka proteinhalten i mjölken med hjälp av utfodringsåtgärder är därför av stort intresse.

Trettio besättningar som var anslutna till kokontrollen valdes ut. Dessa hade någon form av foderrådgivning, en årlig avkastning över 9000 kg mjölk/ko och en proteinhalt som det senaste året legat i snitt över 3,4% (högproteingruppen) eller under 3,2% (lågproteingruppen). Efter att data från den aktuella installningsperioden studerats minskades antalet till tjugo besättningar, tio stycken i en högproteingrupp och tio i en lågproteingrupp. Detta gjordes på grund av att proteinhalterna inte längre skildes åt lika tydligt mellan alla besättningar. Data från kokontrollen, foderstater samt grovfoderanalyser jämfördes statistiskt för de båda grupperna. En telefonintervju med ett enkätunderlag som bas gjordes också med de utvalda lantbrukarna.

De båda grupperna skilde sig signifikant vad gäller fett- och proteinhalt. Högproteingruppen hade högre halter av både fett och protein, men en lägre mängd mjölk än lågproteingruppen. Mängden fett och protein tenderade att vara högre för lågproteingruppen. Detta tyder på att det är utspädningseffekten som ligger till grund för lågproteingruppens lägre halt av protein och fett.

Vid analys av foderstaternas sammansättning och utfodringsparametrar erhölls inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna. Det fanns dock en tendens att högproteingruppen utfodrades med en större mängd energi per kg ECM än lågproteingruppen. Att högre energiintensitet ger högre proteinhalt i mjölken stöds även av resultat som framkommit vid litteraturstudien. Grovfoderanalyser visade inte på några skillnader mellan de båda grupperna. En extra analys av ensilage utfördes även med avseende på socker. Antalet analyser var få och visade att mängden socker (gram/kg ts) kan variera stort i ensilage.

Enkätstudien visade inte på några större skillnader i användandet av fodermedel eller utfodringsrutiner. Fler besättningar i lågproteingruppen använde HP-massa och det var endast i högproteingruppen man såg besättningar som utfodrade med majsensilage och helsädesensilage. Avelsintresset var i stort sett lika mellan de båda grupperna.

Eftersom de båda grupperna hade liknande avelsmaterial och befann sig i samma geografiska område men ändå skilde sig så pass mycket i proteinhalt, kan man dra slutsatsen att miljöfaktorer som t.ex. utfodringsrutiner har en betydelse. Svårigheten med en fältstudie är dock att man inte kan kontrollera hur rådgivarnas foderstater följs samt att få exakta siffror för analys vad gäller fodermedel och rutiner.

The aim of this study was to find differences in feeding strategies between high-yielding
herds with either a high or a low milk protein content. The protein contents are today, in some
districts, so low that the Swedish dairy industry are having problems processing the milk.
Therefore interest in finding the reason behind the lowered levels and perhaps a way to affect
the protein level through altering feeding strategies is important.
A total of 20 dairy farms in the southern Swedish province of Skåne were chosen to
participate in the study. The criteria for participation were high milk production levels - more
than 9000 kg milk per year - and a protein content of at least 3,4% or lower than 3,2%
respectively. The dairy farms included in the study are connected with some kind of feeding
consultation and take part in official milk recording schemes (”kokontrollen”).
Data from ”kokontrollen”, feed rations together with forage analyses were analysed
statistically. A survey was also performed over the telephone with the dairy farmers.
When analysing milk data, significant differences were obtained between the groups. The
high-protein group had significally higher levels of both milk fat and milk protein but a lower
milk yield than the low-protein group.The yield of protein and fat in kg tended to be higher in
the low-protein group. This indicates that there is a dilution effect causing the lower level of
milk protein and fat in the low-protein group.
When analysing rations of fodder, no statistically significant results were obtained. However,
there was a tendency (p<0,10) of a larger amount of energy (MJ/kg dry matter) fed in the
high-protein group compared with the low-protein group, a result in line with the literature
study. The analysis of forage analyses did not show any differences between the groups. An
extra analysis of sugar was also performed on the available silage analyses. The number of
analyses were too small to see statistical differences, the result did however show that there
are great variations in amount of sugar (g/kg dry matter) in silages.
The field investigation did not show any differences in the usage of foodstuff or feeding
strategies with the exception of whole crop silage and maize silage, both being more frequent
in the high protein group. On the other hand, beet pulp silage was more frequent in the low
protein group. The interest of breeding was almost equal in both groups.
Since both groups have similar breeding material and are situated in the same geographic area
but yet have large differences in milk protein level, one can expect that factors like feeding
strategies are of importance. To only study the levels of protein in the milk is nevertheless
enough, since this study shows that the low-protein group produced a greater yield of protein.