Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In the Ethiopian highlands farming often is the only income. Above 3 300 m elevation however, cultivation is limited by the fact that it often is below 0 ˚C during night. This makes it even more important to keep livestock for meet, milk and as the main income. If it was impossible to keep livestock it would be hard to make a living up in the mountains.
When reaching 3 500 m elevation two species of Erica, Erica trimera and Erica arborea dominates the vegetation. If the Erica-bushes grow freely they can reach a height of 2 meters in less than 10 years. Cattle, sheep and goats can then not reach the branches to browse. To prevent the Erica to grow this tall and to make it re-sprout, the cattle owners burn the vegetation when necessary. This burning makes the landscape mosaic-looking with patches of different age class. This burning however is illegal.
The purpose of my study was to analyze which age-classes the cattle use, and how they move during grazing. This can indicate whether burning is needed to maintain a productive rangeland.
Every observation-session lasted maximum 4 hours and every time one cow was selected and each five minutes the activity of the cow and the age of the vegetation were noted. After making line transects on premade photomaps the access to the different age classes (time since burning) was made. The results showed that the time the cattle spent in one year old burns do not stand in proportion of the amount one year old vegetation available. Despite the fact that it is only 31% of the vegetation that is one year old the cattle spent as much as 44% of their time there. For three year old vegetation the time spent and the amount is almost equal, 26% of the observations were made in 3 years old and 28% of the vegetation is burnt three years ago. Forty-three % of the vegetation was classified as old; the cattle however only spent 19% of their time there. Further, the cattle had to pass by old vegetation to reach younger, it is therefore possibly that the cattle would spend even less time in old vegetation if they were free to choose.
The cattle moved in herds with between 7 and 18 animals. While grazing they moved in a quite straight direction with an average speed of 0,25 km/h; mornings up the mountain and afternoons down to the settlements, often without being herded. Altogether the cattle moved around 3 kilometers per day.
To add more information on the animal husbandry in the study area two interviews with cattle owners were made. To the cattle owners it was obvious that young Erica is the most important feeding source for their livestock. This study support their view; the traditional fire management seems to give the cattle in the area a good pasture and in that way make it possible for the inhabitants to maintain their living.

I det Etiopiska höglandet är jordbruk och boskapsskötsel oftast den enda
inkomstkällan. På höjder över 3 300 m får man ibland minusgrader på natten
varför det inte går att odla spannmål, men boskap ger både kött, mjölk och pengar.
Om det inte skulle gå att hålla boskap vore det vara omöjligt att livnära sig på
denna höjd.
När man når höjder på 3 500 möh är det ljung av de två arterna Erica trimera och
Erica arborea som dominerar vegetationen. Om dessa arter får växa fritt kan de
på tio år nå nära 2 meters höjd och bli trädlika. Nötkreatur, får och getter kan då
inte nå grenarna och kan inte heller livnära sig. För att hindra att ljungen blir för
hög bränns den vid en ålder av 5-10 år, varefter det kommer rikligt med nya
stubbskott. Detta medför att det blir ett mosaikartat utseende på heden med
ljungområden av olika ålder. Denna bränning är dock olaglig.
Huvudsyftet med min studie var att undersöka vilka åldersklasser av ljung som
kreaturen utnyttjar, vilket kan indikera om bränning av ljung är nödvändig för att
boskap ska kunna livnära sig i området.
En ko valdes ut vid varje observationstillfälle och sedan noterades var 5:e minut i
maximalt 4 timmar vad denna ko gjorde och hur gammal ljungen var där hon
befann sig. Dessa data gav information om hur djuren fördelade sin tid i brännor
av olika ålder. Efter att sedan ha gjort linjetransekter på fotokartor kunde
tillgången på de olika åldersklasserna i beteslandskapet räknas ut.
Sammantaget använde korna 78% av tiden under dagen till att beta, under
långsam rörelse. De idisslade bara 2% av tiden. Korna befann sig
oproportionerligt mycket i ung vegetation. Trots att bara 31% av ljungen var 1 år
gammal uppehöll sig korna i denna ålder 44% av tiden. För den 3 åriga ljungen
var proportionerna mer lika, 26% av observationerna var kon i 3 åriga brännor och
28% av ljungen var just 3 år. Däremot var 43% av ljungen klassad som gammal
men korna tillbringade endast 19% av sin tid där. Det kan även tilläggas att korna
var tvungna att passera gammal ljung för att komma till yngre varje dag. Detta
medför att korna förmodligen hade tillbringat än mindre tid i gammal ljung om de
hade kunnat välja att vara i ung ljung hela tiden.
Korna gick i flockar på 7-18 djur. Under betet förflyttade de sig vanligen i ganska
rak riktning, med en medelhastighet av 0,25 km/h; under förmiddagen upp på
berget och under eftermiddagen ner mot gården, oftast utan att bli drivna.
Sammantaget gick de ofta kring 3 km/dag.
För att få ytterligare kunskap och förståelse för boskapsskötseln i området gjordes
intervjuer med två boskapsägare. För dem är det självklart att ung, nybränd Erica
är den viktigaste näringskällan för deras boskap. Mina resultat stödjer deras åsikt;
den traditionella bränningsskötseln av vegetationen på höglandet tycks ge
boskapen i området ett bra bete och gör det möjligt för invånarna att fortsätta
livnära sig.