Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

137Cs is one of a few radio contaminants from the Chernobyl accident in 1986 that is left in measurable quantities in Sweden. The hazardous radionuclide has a physical half-life of 30 years and enters easily into biological systems. Several studies have been performed on 137Cs and its behaviour in different ecosystems since the fallout. This study is one in a series performed in the five most affected counties of Sweden which were the counties of Uppsala, Gävleborg, Västmanland, Västernorrland and Jämtland.

The aim is to describe the uptake of radiocaesium, originating from the Chernobyl accident, in arable soils and to characterize the soils and investigate the impact of the different soil variables on the 137Cs plant uptake.

The soil characteristics varied both within and between the counties. The highest transfers of 137Cs to grass were found in the counties of Gävleborg and Jämtland which had many sandy and peaty soils. The lowest transfers were found in the counties of Uppsala and Västmanland where most of the soils were rich in clay.

Stepwise regression analyses were used to characterize the importance of each soil property. The clay content was shown to be the most significant soil property that reduced the uptake. Soils with an organic matter content above 25 % had the highest transfers of all soils. The soils with a clay content below 10 % and an organic matter content below 25 % had higher transfer values and larger variances in uptake than soils with a clay content above 10 %. When the clay content reached above 10 % the transfer was much lower but still the variance in clay content was not of importance for the 137Cs uptake according to the regression equation. Instead, soil characteristics such as the concentration of organic matter and sand and potassium in soil were together influencing the uptake. According to the regression analyses, the 137Cs concentration in soil only affected the uptake when the clay content was beyond 10 %.

137Cs är den enda radionuklid från olyckan i Tjernobyl som idag finns kvar i relativt stora
mängder i Sverige. Denna radionuklid har en fysikalisk halveringstid på 30 år och tar sig lätt
in i biologiska system. Flertalet studier har utförts på 137Cs och dess beteende i olika
ekosystem och denna studie är en uppföljning av tidigare studier som utförts i de län i Sverige
där nedfallet från Tjernobyl var som störst. Jord och gröda provtogs på ett 70-tal platser i
Uppsala, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län.
Syftet med studien var att beskriva radiocesiumtillståndet i de fem länen samt att karaktärisera
jordarna och undersöka olika jordegenskapers påverkan på växtupptaget av radiocesium.
Jordegenskaperna varierade både inom och mellan länen. De högsta överföringarna av 137Cs
till gräs skedde i Jämtlands och Gävleborgs län som hade flertalet jordar med höga halter av
sand och organiskt material. De lägsta överföringarna skedde i Uppsala och Västmanlands län
där de flesta jordarna hade höga lerhalter.
För att undersöka de olika jordegenskapernas påverkan på upptaget av 137Cs användes
’stepwise regression’ som statistisk analys. Jordar med en organisk halt över 25 % hade de
högsta överföringarna av alla jordar. Lerhalten visade sig vara den jordegenskap som främst
reducerade upptaget, det vill säga ju högre lerhalt desto lägre upptag. I jordar med lerhalter
under 10 % var lerhalten den enda egenskap som signifikant påverkade upptaget. De jordar
som hade lerhalter över 10 % hade mycket lägre överföring till växten på grund av den högre
andelen ler. Dock visade regressionsanalysen att lerhalten inte hade någon signifikant
påverkan på upptaget för just de jordarna. Istället var jordegenskaper såsom halt organiskt
material, sandhalt och växttillgängligt kalium de som tillsammans påverkade upptaget i
växterna. 137Cs koncentrationen i jord påverkade endast upptaget för jordar med lerhalter över
10 % enligt regressionsanalyserna.