Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This study comprises six pasture soils in central and northern Sweden which were strongly
affected by the Chernobyl fallout in 1986. The aim of the study was to investigate the vertical migration and plant uptake of radiocaesium as related to soil texture and other soil properties. The results were compared with earlier studies made on the same sites in 1987 to 2005. The soils were sampled down to 60 centimetres depth and analysed in layers. 21 years after the accident the main part of the activity (61-97 %) was still present in the upper ten centimetres of the soil. The migration rate as a whole decreased during the sampling period but varied considerably between the sampling occasions at each location. The mean migration rates were in the range of 0.2-0.5 cm year-1. There is a clear decrease in plant uptake with time, the decrease was however greatest in the first years after fallout. In 2007 the transfer of 137Cs to the vegetation was highest in an organic soil and in a gravely sandy loam in the mountain region and lowest in a clay soil. In this study there was no clear connection between migration and soil properties 21 years after the accident. Instead the differences in migration seam to be a product of biological and hydrological factors at the individual locations.

Studien omfattar sex jordar som i varierande grad använts som betesmarker sedan
Tjernobylolyckan 1986. Jordarna är alla belägna i de områden som drabbades värst av det
radioaktiva nedfallet. Syftet med studien var att undersöka den vertikala migrationen och
växtupptaget av radiocesium och att sätta dem i förhållande till jordart och andra
markegenskaper. Resultatet jämfördes med tidigare studier gjorda på de utvalda platserna
under perioden 1987 till 2005. Jordarna provtogs ned till 60 centimeter och analyserades i
skikt. 21 år efter olyckan återfanns huvuddelen av aktiviteten (61-97 %) fortfarande i de
översta tio centimeterna. Migrationshastigheten minskade generellt under provtagningsperioden.
Det fanns dock en betydande variation mellan provtagningstillfällena på de olika
platserna. Medelhastigheten i de olika jordarna varierade mellan 0,2 och 0,5 cm år -1.
Växtupptaget minskade också tydligt under provtagningsperioden, störst var minskningen
mellan första och andra provtagningstillfället. År 2007 återfanns den högsta överföringen till
vegetationen i en organogen jord och i en näringsfattig jord i ett fjällnära område. Den minsta
överföringen återfanns på en lerjord. 21 år efter olyckan går det i den här studien inte att visa
på något tydligt samband mellan jordart och migration. Migrationen tycks istället vara
beroende av biologiska och hydrologiska faktorer på de enskilda platserna.