Home About Browse Search
Svenska


Sääf, Anna, 2007. Att få sätta spår : om medbestämmande och platstagande på gymnasieskolgården. SLU, Dept. of Urban and Rural Development, Uppsala. Uppsala: SLU, Dept. of Urban and Rural Development

[img] PDF
7MB

Abstract

Every place is a stage where people interact. The nature of the stage and its scenography to some extent shapes the interaction.

Considered as a place, the school ground gives rise to many varying expectations. Lower school pupils often have clear ideas of how they are expected to behave and how they are expected to use the place. But as the pupils age, the purpose of the school ground grows less obvious. This presents the planner with a challenge as well as creative freedom. Obviously, the basic functions of the school grounds remain the same whether children or young adults are using it; windows should offer a pleasant view; pupils should have ready access to a place for gathering during breaks. The grounds should offer pupils a chance to relax from the demands of the classroom and fill their lungs with fresh air and their heads with new thoughts. In the best of worlds, the school ground can become an extra class room and a pedagogical resource for the school.

But whereas school grounds present younger children with ample room for games and play, an activity void appears as pupils age. The identity and usage of place is no longer determined by games and play. Something else must fill the void: the school ground can become a place where you can set tracks.

Since adults create school grounds, they express an adult perspective. They are by and large shaped by adult values, adult's readiness to delegate responsibility to children, and adult's faith in children's judgement. Our personalities are partly formed the physical environment in which we develop. People shape places that in turn shape people. The school ground is then a space that not only influences the physical health of sub-adults, but also their personality. Consequently, the best of school grounds embraces the tracks set by the pupils By allowing someone to shape their own environment, you allow them to shape their own self. The school ground then becomes a place that belongs to the pupils, a place to which they can belong.

There are two ways to set tracks. One is to effectively change the physical situation. The other is to instruct someone who is involved in the planning process. In this work I have examined various ways of designing school grounds in collaboration with its users. It has been my intention to use the visions that students of the upper secondary school have of their outdoor environment. The work has allowed me as a landscape architect to examine how I can create external places based in part on students' inner worlds. The work also includes a proposal to renovate the school ground at Alströmergymnasiet, an upper secondary school in the south of Sweden. My aim has been to rely on user participitation both for creating an inventory of the grounds and as a method for realising the proposal.

The occupational role of the landscape architect offers an array of choices. We can choose to use those roles most appropriate for the project in question. One of the more inspiring roles during this work has been to allow the actual end-users to paint me a picture of their dream-places.

,

Skolgården är en plats som rymmer många
förväntningar. För de lägre skolåren finns i
många fall klara idéer om vad en skolgård
bör användas till. För gymnasieskolgården
är det inte längre lika självklart. Detta
innebär både en utmaning och en frihet.
De mest uppenbara funktionerna hos en
skolgård bör naturligtvis även finnas på
en gymnasieskolgård. Den kan vara något
trevligt att titta på från fönstren. Den kan
vara en plats att träffa kompisar på, för ett
avbrott i lektionstempot och en möjlighet
att fylla lungor och hjärna med frisk luft.
Den kan vara ett av skolans pedagogiska
rum och en resurs i undervisningen. Men
där leken och kreativiteten inte längre har
något givet utrymme måste något annat till.
En skolgård kan vara en plats att få sätta
avtryck på.
Det finns platser som är färdiga,
iordningställda och regisserade. Platser
där rollerna är givna och där alla vet hur
man ska bete sig. Så kan en skolgård
vara, inte minst för de lägre årskurserna
där skolgården är till för lek och spring i
benen.
Det finns ytor som väntar på att något ska
hända, på att något ska ta plats på dem.
Många gymnasieskolgårdar kan upplevas
just så. Leken är inte längre en socialt
godkänd syssla och sportlekar (eller
tjuvrökning) passar inte alla.
Det finns också platser som söker ett
utrymme att hända på. Inom varje
människa ligger tusen sådana platser och
väntar på att få komma fram. Inom varje
elev, lärare och rektor finns dessa platser.
Detta examensarbete har som mål att
undersöka hur gymnasieskolgården kan
bli det utrymme där de inre platserna hos
eleverna kan få finna ett fysiskt uttryck.
Skolgården är en plats dit eleverna är
hänvisade, den är gjord just för dem. Den
är skapad av vuxna och blir därmed ett
uttryck för hur vuxenvärlden ser på och
värderar ungdomarna, vilket ansvar de ger
dem, vad man betror dem med. Skolgården
är på så sätt en plats som inte bara påverkar
ungdomarnas hälsa, utan även formar
deras personlighet. I själva skapandet, i
formandet av sin omgivning, formas också
den egna personen. Människan formar
därför platsen som formar människan.
Den skolgård som ger utrymme för
elevernas medbestämmande skulle därmed
på ett effektivt sätt kunna bidra till att
att skapa nya aktiva medborgare. Den
bästa skolgården är den som tillåter och
omfamnar de spår som eleverna sätter, en
plats som de kan göra till sin egen, en plats
som de kan göra till en del av sig.
Det finns två sätt att sätta spår. Det ena är
att själv gå ut och delta i arbetet med att
fysiskt förändra. Det andra är att få berätta
för någon annan hur de ska göra det, att få
göra sin röst hörd i planeringsprocessen.
I detta arbete har jag prövat olika former
av brukarinflytande för att undersöka
hur man som landskapsarkitekt kan dra
nytta av gymnasieelevers funderingar och
önskemål om sin egen skolgård. Som en
del av detta arbete har det också ingått
att ta fram ett förslag för upprustning
av Alströmergymnasiet i Alingsås
skolgård. Mitt mål med det färdiga
förslaget har varit att förverkligandet av
det i sin tur ska rymma medverkan från
eleverna i såväl detaljutformning som i
byggandet. Brukarinflytandet har använts i
analysarbetet och samtidigt varit ett sätt att
påbörja den interna förankringen på skolan.
De metoder som kan användas för
att engagera och integrera brukarna
av en plats i en planeringsprocess är
både många och skiftande. Där finns
de allmänt använda, som ex stormöte
och samrådsmöte som främst handlar
om förankring av en redan påbörjad
process. Men det finns också en uppsjö
av mer processinriktade som ex. charet,
framtidsverkstad m.fl. De metoder jag har
valt att arbeta med är gåtur tillsammans
med elev- och personalrepresentanter och
en framtidsverkstad med en elevgrupp.
Dessa valdes dels för att de ger ett stort
utbyte på kort tid, dels därför att de
angriper problemet från två olika synsätt.
Gåtur grundar sig på att en expert kommer
in och väljer de områden som är viktiga
att diskutera. Brukarna ska ge svaren till
experten. Framtidsverkstaden å andra sidan
ser brukarna som experterna som ska hitta
lösningarna.
Arbetet har varit ett sätt att undersöka på
vilket sätt jag som landskapsarkitekt kan
använda mig av brukarnas inre platser, på
vilket sätt jag kan ge dessa en fysisk form.
Under arbetets gång har denna roll flera
gånger förändrats. Att använda de faktiska
brukarnas tankar och upplevelser som en
del i analysen har också inneburit att jag
har varit tvungen att ta ställning till min
egen roll i situationer där deras och mina
bilder behöver jämkas. En av slutsatserna
av detta arbete är att vi ofta såg problem
på olika strukturnivåer och förslagen
kompletterade därför varandra. Att låta
elever och personal på skolan vara med och
påverka utformningen av sin gemensamma
miljö är både berikande och utmanande för
den som ska planera en gård. De problem
som uppstått på vägen och de lösningar
som jag därigenom varit tvungen att söka,
kan ses som ett sätt att utveckla den egna
yrkesrollen. Landskapsarkitektens yrkesroll
är på gott och ont öppen och rymmer
många valmöjligheter. Det innebär att vi
kan välja att använda de roller som passar
bäst för just det projekt som gäller. En av
de mer inspirerande rollerna under detta
arbete har för mig varit att ge de faktiska
brukarna möjlighet att kunna visa vilken
plats de drömmer om.

Main title:Att få sätta spår
Subtitle:om medbestämmande och platstagande på gymnasieskolgården
Authors:Sääf, Anna
Supervisor:Åkerblom, Petter
Examiner:UNSPECIFIED
Series:UNSPECIFIED
Volume/Sequential designation:UNSPECIFIED
Year of Publication:2007
Level and depth descriptor:Other
Student's programme affiliation:MSc Landscape Architecture
Supervising department:(NL, NJ) > Dept. of Urban and Rural Development
(LTJ, LTV) > Dept. of Urban and Rural Development
Keywords:skolgård, skolgårdsupprustning, elevinflytande, brukarmedverkan, brukarprocesser, brukarinflytande, gymnasium, gymnasieskolgård, plats, lärande, gåtur, framtidsverkstad
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-s-8799
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-s-8799
Subjects:?? 4086 ??
Landscape architecture
Language:Swedish
Deposited On:14 Nov 2017 13:53
Metadata Last Modified:14 Nov 2017 13:53

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits