Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The flagellate Giardia intestinalis has been known to cause diarrhea in both man and
dog. Results from epidemiological studies have indicated that transmission of the
parasite from dog to man is plausible even though that route of infection has yet to be
shown. Several international studies have shown that the parasite frequently occurs in
asymptomatic dogs. In Sweden the prevalence of Giardia in healthy dogs is not
known though. In this study, faecal samples were collected at two separate occasions
from 21 litters and 21 bitches showing no symptoms from the gastrointestinal tract.
The samples from each litter were pooled but the samples from the bitches were
analyzed individually. All of the samples were analyzed both by immunofluorescence
(Waterborne Cyst-a-Glo Kit) and an ELISA test (ProSpect Giardia Microplate
Assay).

7 out of 21 (33 %) litters and 2 out of 21 (9.5 %) bitches in this study was harboring
the parasite. 3 of the positive samples were sent to the Swedish Institute for Infectious
Disease Control (SMI) where they were classified based on genotype in order to
evaluate their zoonotic potential. All the analyzed samples belonged to genotypic
group C and D that have never been shown to be able to infect humans.
When comparing the two methods used in this study to detect Giardia it was evident
that ELISA is a more sensitive method than immunofluorescence.
The results indicate that Giardia is a common parasite in the bowel of asymptomatic
Swedish puppies. This is a complicating factor as it makes it rather difficult to assess
positive test results in a clinical environment.

Flagellaten Giardia intestinalis kan orsaka diarréer hos hundar och människor.
Epidemiologiska studier tyder på att människor kan smittas av hundar men detta är
ännu inte bevisat. Flera internationella studier har visat att parasiten är frekvent
förekommande hos symtomfria hundar i många länder. I Sverige är dock prevalensen
av Giardia hos symtomfria hundar inte känd.
I denna studie samlades avföringsprover vid två tillfällen från 21 valpkullar samt 21
tikar utan gastrointestinala symtom. Samlingsprover togs från valpkullarna och
individuella prover från tikarna. Samtliga prover analyserades både med ett
kommersiellt immunofluorescenskit (Waterborne Cyst-a-Glo Kit) och en ELISA
(ProSpect Giardia Microplate Assay).
7 av 21 (33 %) valpkullar samt 2 av 21 (9,5 %) tikar i studien bar på parasiten. 3 av
de positiva proverna skickades till Smittskyddsinstitutet för genotypning med PCR
för att kunna bedöma isolatens eventuella zoonotiska potential. Samtliga prover
visade sig tillhöra genotypgrupper som aldrig påträffats hos människor. En jämförelse
av analysmetoderna visade att ELISA är en känsligare metod för att påvisa Giardia
än vad immunofluorescens är.
Resultaten tyder på att Giardia är vanligt förekommande hos symtomfria svenska
valpar vilket gör det svårt att bedöma ett positivt provsvar i en klinisk situation.