Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Several studies have shown that weaning pigs are in great need of heat. The reason for this is
mainly because the pigs are given very little feed just after weaning. Some of the pig producers
of today have tried to get along with these problems by building some kind of hut for the
pigs. Some of these pig houses have been included in this study.The study has shown shortcoming
functions for the pig cottage. The expected heat increase has not occurred. This is so
mainly because the cottages is not sealed enough and therefore the heat in the cottage leaks
out.
A prototype of a heat hut have been made with space for 10 weaning pigs. Different heights
of the roof (opening area), and different amounts of insulation have been studied for the effect
of differences in air temperature, outside the cottage compared to the inside of the hut, ΔT.
Roof heights between 400 mm and 700 mm have been studied. Roof heights about 700 mm is
a common height for the huts that are produced nowadays. Roof heights below 400 mm is not
considered relevant because at that height there is a problem for the pigs to get into the hut.
It has been shown that the opening area had most effect on the increase of ΔT. The study
showed that it's possible to get a ΔT of more than 12°C with an uninsulated hut without any
additional heat. If you in addition to that add insulation on the roof and the walls you get a ΔT
of further 1°C. This increase in temperature is often not enough for weaning pigs that often
get little feed.
Houszka (2001) showed that the wall- and roof materials in the cottage have great influence
on the operative temperature of the cottage. By combining a small opening area and the use of
materials that reflects the heat well in the hut you are probably able to reach expected temperatures,
without additional heat, for the weaners.
A methodology is presented which determine different values of the floor thermal resistance
of floors. The methodology is based on a simple well insulated heat vessel witch is filled with
hot water and whose only possibility to release heat is to the floor surface. By studying the
temperature decrease process you can determine the thermal resistance of different floors
without knowledge of the floor insulation, thickness of the concrete and the surface temperature
at the time of the study.
This value of the floor thermal resistance for the floor is used to determine the lower critical
temperature for the weaning pigs by using a methodology that was presented by Bruce &
Clark (1979). Those lower critical temperatures are presented in table 10, given weight of the
pigs, part of maintenance energy requirement and the thermal resistance of the floor.

SAMMANFATTNING

Flera undersökningar har visat att grisar som avvänjs har stort behov av värme. Detta till stor
del beroende på att man ofta ger grisarna minimalt med foder strax efter avvänjningen. Vissa
av dagens svinproducenter har försökt komma till rätta med dessa problem genom att bygga
någon sorts hydda för grisarna att vistas i. Några av dessa stallar har undersökts och visat på
brister i funktionen av dessa hyddor. De ger inte den förväntade värmeökning man önskat.
Främst beror detta på att hyddorna ej är tillräckligt täta och därför läcker värme ut som finns i
hyddorna.
En prototyp av en värmehydda har tillverkats med plats för ca 10 nyavvanda grisar. Där har
undersökts hur olika takhöjder (öppningsarea) och isoleringsgrad påverkat differensen mellan
temperaturen inne i hyddan jämfört med utanför, ΔT. Takhöjder mellan 400 mm och 700 mm
ovan golv har undersökts. Takhöjder omkring 700 mm är idag en vanlig höjd hos tillverkare
av dessa slags värmeåtgärder för avvänjningsgrisar. Takhöjder under 400 mm anses inte vara
relevant för avvänjningsgrisar då det börjar bli problem för grisarna att komma under taket.
Det har här påvisats att öppningsarean hade störst betydelse för ett ökat ΔT. Undersökningen
visade att man kan få ett ΔT på över 12 °C med hjälp av en helt oisolerad hydda utan tilläggsvärme.
Om man därutöver isolerar hyddans tak och väggar når man ett ΔT på ytterligare ca
1°C. Denna temperaturökning är ofta inte tillräcklig med den restriktiva utfodring man många
gånger har till nyavvanda grisar idag.
Houszka (2001) visade att hyddans vägg- och takmaterial har stor påverkan på den operativa
temperaturen i hyddan. Om man kombinerar en hydda med låg takhöjd och använder material
som reflekterar värmen väl bör man kunna komma upp i önskade temperaturer, utan tilläggsvärme,
för avvänjningsgrisarna.
Här presenteras också en metodik för att bestämma olika golvs värmemotståndstal. Metodiken
bygger på ett enkelt välisolerat värmekärl som fylls med hett vatten och som endast har möjlighet
att avge värme mot govytan. Genom att studera temperaturavklingningsprocessen visas
här hur man kan bestämma olika golvs värmemotståndstal utan att ha någon vetskap om golvets
karaktär avseende isoleringsmängd, betongtjocklek och temperatur vid mättillfället.
Detta värmemotståndstal ligger till grund för att bestämma avvänjningsgrisarnas lägsta kritiska
temperatur med hjälp av en metodik Bruce & Clark (1979) utarbetat. Dessa lägsta kritiska
temperaturer presenteras i tabell 10, givet grisvikt, del av underhållsbehovet och golvets värmemotståndstal.

Flera undersökningar har visat att grisar som avvänjs har stort behov av värme. Detta till stor
del beroende på att man ofta ger grisarna minimalt med foder strax efter avvänjningen. Vissa
av dagens svinproducenter har försökt komma till rätta med dessa problem genom att bygga
någon sorts hydda för grisarna att vistas i. Några av dessa stallar har undersökts och visat på
brister i funktionen av dessa hyddor. De ger inte den förväntade värmeökning man önskat.
Främst beror detta på att hyddorna ej är tillräckligt täta och därför läcker värme ut som finns i
hyddorna.
En prototyp av en värmehydda har tillverkats med plats för ca 10 nyavvanda grisar. Där har
undersökts hur olika takhöjder (öppningsarea) och isoleringsgrad påverkat differensen mellan
temperaturen inne i hyddan jämfört med utanför, ∆T. Takhöjder mellan 400 mm och 700 mm
ovan golv har undersökts. Takhöjder omkring 700 mm är idag en vanlig höjd hos tillverkare
av dessa slags värmeåtgärder för avvänjningsgrisar. Takhöjder under 400 mm anses inte vara
relevant för avvänjningsgrisar då det börjar bli problem för grisarna att komma under taket.
Det har här påvisats att öppningsarean hade störst betydelse för ett ökat ∆T. Undersökningen
visade att man kan få ett ∆T på över 12 °C med hjälp av en helt oisolerad hydda utan tilläggsvärme.
Om man därutöver isolerar hyddans tak och väggar når man ett ∆T på ytterligare ca
1°C. Denna temperaturökning är ofta inte tillräcklig med den restriktiva utfodring man många
gånger har till nyavvanda grisar idag.
Houszka (2001) visade att hyddans vägg- och takmaterial har stor påverkan på den operativa
temperaturen i hyddan. Om man kombinerar en hydda med låg takhöjd och använder material
som reflekterar värmen väl bör man kunna komma upp i önskade temperaturer, utan tilläggsvärme,
för avvänjningsgrisarna.
Här presenteras också en metodik för att bestämma olika golvs värmemotståndstal. Metodiken
bygger på ett enkelt välisolerat värmekärl som fylls med hett vatten och som endast har möjlighet
att avge värme mot govytan. Genom att studera temperaturavklingningsprocessen visas
här hur man kan bestämma olika golvs värmemotståndstal utan att ha någon vetskap om golvets
karaktär avseende isoleringsmängd, betongtjocklek och temperatur vid mättillfället.
Detta värmemotståndstal ligger till grund för att bestämma avvänjningsgrisarnas lägsta kritiska
temperatur med hjälp av en metodik Bruce & Clark (1979) utarbetat. Dessa lägsta kritiska
temperaturer presenteras i tabell 10, givet grisvikt, del av underhållsbehovet och golvets värmemotståndstal.