Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

The purpose of this thesis was to determine what materials should be used when creating a stimulating garden for intellectually handicapped people and whether there are materials that are better than others to use in this kind of environment. How the materials preferably can be used and how the environment should be designed to satisfy the need of each individual will also be discussed.
Seriously intellectually handicapped people have the same level of intelligence as a normal 0-2 year old child. It is important to point out that these individuals can not be compared to a normal child in other aspects than the level of abstract thinking and perception of reality. As the grown up intellectually handicapped people have remained a lot longer on this stage of intelligence they have got more experience. (Kylén 1981)
It is important with a lot of different experiences for the brain to develop normally, which implies the use of many different materials to achieve the best stimulation (Kylén 1981). This means no material can be said to be better than another. One single material alone can not give the intellectually handicapped person enough experience. During the interviews a common sense was that the most appreciated material seems to be water. The probable cause for this is that water has the ability to stimulate multiple senses at the same time. It is also known to give a quick and distinct response to an action, which is very developing according to Ayren (1983). A material that has a clear variation with the seasons seems to be a positive experience that Kylén (1985) states is important to preserve the stimulating environment and prevent it from being impoverished.
The interviews did not come up with any significant information about a material that most intellectually handicapped people do not like. Some materials are however not suitable for this kind of environment for other reasons, such as plants with thorns and spikes. There is a risk that the individuals will hurt themselves as that can not estimate for them selves when to let go of the branch or plant. Gravel should also be avoided as the small stones are easy to put in the mouth.
One important aspect of the overall design is the accessibility. Many intellectually handicapped people also have other disabilities such as physical handicaps or reduced sight (Røren, Terneby & Winlund 1986). Wheelchairs should easily be able to move around which put demands on the ground surface. The personnel also have to be able to use a lift if the different individuals need to be lifted down to the ground. People with visual disabilities need sharp contrasts and clear targets from sound or feel experiences. Clear targets are something that all intellectually handicapped people needs to find in a well-known environment (Røren, Terneby & Winlund 1986). These should be made of materials that does not change with the seasons and should not be moved from its place. They should preferably also stimulate multiple senses at the same time to more easily be caught by the different senses. The difficult part with the development of this kind of garden is the individual differences the intellectually handicapped people have. Yet, accessibility and availability must not be improved to such extent that the challenges cease to exist. That is a difficult but important balance, which can be made easier by creating an environment with many different areas.

Syftet med detta examensarbete har varit att ta reda på vilka typer av material som bör användas då man skapar sinnesträdgårdar för gravt utvecklingsstörda och om det finns något material som är bättre eller sämre än andra att använda i den här typen av miljö. Fokus har även lagts på hur materialen bör användas och hur miljön bör utformas för att bäst uppfylla brukarnas krav och ge önskvärd stimulans.
De gravt utvecklingsstörda befinner sig intelligensmässigt på samma stadie som ett normalbegåvat barn mellan 0-2 år, men det är viktigt att påpeka att de inte går att jämföra med ett normalbegåvat barn mellan 0-2 år i något annat avseende än abstrak-tionsnivån på tänkandet och verklighetsuppfattningen. Eftersom de vuxna gravt utvecklingsstörda har befunnit sig mycket längre tid på A-stadiet har de hunnit skaffa sig fler erfarenheter. (Kylén 1981)
Det är viktigt med en mängd olika erfarenheter för att hjärnan ska utvecklas optimalt (Kylén 1981). Detta tyder på att man bör använda sig av många olika material för att få den bästa stimulansen. Därför kan man inte säga att ett material är bättre en något annat. Ett ensamt material kan inte ge brukaren tillräckligt med nyttiga erfarenheter. I intervjuerna framkom att det mest uppskattade materialet bland brukarna tycks vara vatten. Detta troligtvis för att det har en förmåga att stimulera många sinnen samtidigt. Det är även ett material som ger en snabb och tydlig respons på en anpassad reaktion vilket är mycket utvecklande enligt Ayren (1983). Material som har en tydlig årstids-variation tycks också vara bra eftersom det bidrar till en naturlig förändring av miljön, något som Kylén (1985) menar är viktigt för att den sinnesstimulerande förmågan ska kvarstå och miljön inte ska bli utarmad.
Genom tolkningen av intervjuerna framkom att det inte verkar finnas något material som brukarna generellt sett inte tycker om. Däremot så är vissa material inte lämpliga för den här typen av miljöer, till exempel så bör taggiga buskar inte användas efter-som det finns en risk att brukarna skadar sig då de inte kan avgöra när det är dags att släppa taget om en taggig gren. Även singel bör undvikas eftersom brukarna kan sätta de små stenarna i halsen om de stoppar dem i munnen.
När det gäller utformningen framgick det tydligt av intervjuerna hur viktigt det var att man tänker på tillgängligheten. Många gravt utvecklingsstörda har även andra handikapp som till exempel rörelsehinder och synskador (Røren, Terneby & Winlund 1986). För att de rullstolsburna ska kunna ta sig fram ställs krav på att markbelägg-ningen är slät och lätt att köra på. Personalen behöver även komma fram med en lift i fall brukarna ska kunna lyftas ner på marken. De synskadade behöver skarpa kontraster och tydliga riktmärken i form av ljud och känselupplevelser. Riktmärken är någonting som alla gravt utvecklingsstörda har behov av för att hitta i en välkänd miljö (Røren, Terneby & Winlund 1986). De tänkta riktmärkena ska inte flyttas på och bör bestå av material som inte förändras med årstiderna. De bör även ha flera sinnesstimulerande förmågor så att de tydligt kan uppfattas. Det svåra med utformningen är att de individuella skillnaderna mellan brukarna är så stora. Framkomlighet och tillgänglighet får inte hamna så mycket i fokus att utmaningarna försvinner. Det är en svår men viktig balansgång som kan underlättas genom en varierande miljö.