Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This work has been made in cooperation with the municipality of Eslöv and the inventory area is a part of the deepening of the municipality plan of east Eslöv. The aim of the work is to test the principle of balance in the overall planning. Later in the detailed planning process a more detailed calculation is made and a suggestion of suitable measures for compensation is made. Then the method with green area factors can be used. The goal is to balance the negative influence on the environment from the planned impacts to gain a sustainable development of the city.

The principle of balance means that the one responsible for the development also has to compensate for the negative impacts on nature and landscape that comes with the development. As a first step the impacts should be avoided to keep the most valuable places intact. When you found the right place to build on the impacts should be minimized to make the damage as little as possible. The third step is to level out the negative changes so that the functional environmental loss is recreated at the same place as the impact take place. The impacts that are impossible to level out can be replaced either on another place, with another function or as a last alternative with a payment for other actions to improve the environment.

The method begins with an inventory of nature and landscape. After that an evaluation is made, which in a complete exploitation report should consider the resources: ground, water, plants, animals, biotopes, landscape (scenery), cultural history, recreation, air, climate and noise. To make the evaluation of the biotopes as objective as possible I use a table with factors of the biotope value which starts with 0,01 for the most exploited areas (i.e. asphalt) and ends with 1,0 which is the highest value (i.e. valuable forests).

When the evaluation of the existing landscape has been made you make an inventory and evaluation of the planned impacts. A table with examples for future building areas has been made with alternatives on how the developing areas could be designed. The table results in factors of the biotope value for the future developing areas.

The need for compensation after exploitation is calculated when you have related the biotope factors to the area that the specific biotope covers by multiplying the factor with the area. The difference between before and after exploitation results in the need for compensation in the unit Bv1.
Bv1 = the resulting value after multiplying the area with the factor of the biotope value. It corresponds to number of m2 with the factor recalculated to 1,0.

The next step is to provide for the compensation need by choosing suitable measures to improve the environment, which at first place should be made within the developing area. I have made suggestions how the compensation for the impacts could be done in the green areas of the developing area. But balance does not occur when this has been made, which also demands replacement measures outside the green areas.

I suggest 3 different measure alternatives to perform outside the green areas of the developing area. Replacement measures made outside the developing area is today used relatively seldom in Sweden within the city planning, but exist within the planning of streets. After enough measures have been made the impact has been balanced.

The principle of balance is a tool to give more resources to create nature areas with the goal to enhance our surroundings. It can in the long term lead to healthier environments, humans, plants and animals.

Detta arbete har gjorts i samarbete med Eslövs kommun och inventeringsområdet ingår som en del i den fördjupade översiktsplanen för östra Eslöv. Syftet med arbetet är att testa balanseringsprincipen i den översiktliga planeringen. I senare detaljplaneskede bör det göras mer detaljerade förslag på lämpliga kompensationsåtgärder. Då kan även grönytefaktormetoden användas. Målet är att de planerade ingreppens negativa påverkan på miljön ska balanseras för att främja en uthållig samhällsutbyggnad.
Balanseringsprincipen bygger på att exploatören av ett område också blir skyldig att kompensera för de negativa förändringar för natur och landskap som sker i samband med exploateringen. I första hand bör ingreppen undvikas för att bevara de mest värdefulla platserna. När man har hitta rätt plats att bygga på bör ingreppen minimeras så att skadan blir så liten som möjligt. Det tredje steget innebär att utjämna de försämringar som sker så att de förlorade miljömässiga funktionerna återskapas på platsen för ingreppet. De ingrepp som är omöjliga att utjämna kan förslagsvis ersättas antingen på en annan plats, med en annan funktion eller som sista utväg genom en ekonomisk ersättning till andra miljöförbättrande åtgärder, eller deponering av ekonomiska medel (ekokonto) som kommunen kan använda till grönska i ett senare skede.
Metoden börjar med en inventering av natur och landskap. Därefter sker en värdering som i en fullständig exploateringsrapport bör ta hänsyn till resurserna mark, vatten, växter, djur, biotoper, landskapsbild, kulturhistoria, rekreation, luft, klimat och buller. För att göra värderingen av biotoperna så objektiv som möjligt använder jag mig av en tabell med biotopvärdesfaktorer från 0,01 för de hårdast exploaterade områdena till 1,0 för t ex värdefull skog.
Efter värderingen av det befintliga landskapet sker en inventering och värdering av de planerade ingreppen. En tabell med framtida typområden för bebyggelse har tagits fram med alternativ till hur exploateringsområdena skulle kunna utformas. Tabellen resulterar i biotopvärdesfaktorer för de framtida exploateringsområdena.
Kompensationsbehovet efter exploatering räknas ut efter att man relaterat biotopvärdesfaktorn till ytan som biotopen tar i anspråk genom att multiplicera faktorn med ytan. Skillnaden mellan före och efter exploatering ger kompensationsbehovet i enheten Bv1.
Bv1 = det värde som erhålls när man tar arean gånger biotopvärdesfaktorn. Motsvarar antal m2 med biotopvärdesfaktorn omräknat till 1,0.
Nästa steg är att tillgodose kompensationsbehovet genom att ta fram lämpliga miljöförbättrande åtgärder som i första hand bör utföras inom planområdet. Jag har gett förslag på hur denna kompensering skulle kunna ske på planområdets grönytor. Efter kompensering på planområdets grönytor uppstår dock inte balans, vilket kräver ersättningsåtgärder även utanför grönytorna.
Jag har tagit fram 3 olika alternativ med åtgärder utöver den kompensering som sker inom planområdet. Ersättningsåtgärder som sker utanför planområdet är relativt obeprövat i Sverige idag inom stadsplaneringen, men förekommer inom vägplaneringen. Efter att åtgärder tillförts i tillräcklig omfattning kan man säga att ingreppen har balanserats.
Balanseringsprincipen är ett instrument att styra resurser till nyskapande av natur för kvalitetshöjning i vår omgivning. Det kan på lång sikt leda till hälsosammare miljöer och friskare människor, växter och djur.