Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Swedish peat soils are highly productive provided they’re drained and handled with
care. However, the peat soils’ lack of buoyancy and their need for constant draining
have resulted in them being viewed as less attractive by farmers. The evidence that
organic soils also contribute to emission of greenhouse gases (GHG) has sparked
discussions about whether organic soils should continue to be cultivated or fallowed.
Sweden's national climate goals include reducing the emission of GHG 17% from
2005 to 2020. Emissions from organic soils account for approximately 10% of the
total CO2 – emissions from Swedish agricultural activities (Eriksson 1991 see Berglund,
Ö. & Berglund, K. 2010 s. 4). As of today, there are no known techniques for
reducing CO2 - emissions from peat soils. However, further research on the topic is
needed.

This essay examines if blending sand into peat soils results in reduced CO2 - emissions.
Furthermore, the effect of peat soil depth on emissions has also been examined.
Soil cylinders were taken from the field site Broddbo, Björklinge. At the field site,
cells with different amounts of mineral admixture were placed. There were parcels
without sand, parcels with 2.5 cm sand and parcels with 5 cm sand. The sand was
rotary cultivated down into the upper 20 cm of the soil. The experiment was conducted
in a lab where the water content and carbon dioxide emissions were measured.

The results of the experiment were that the cylinders from the cells with 5 cm sand
produced lower CO2 - emissions. The water content decreased with time when the
peat dried. However, no difference in water content could be measured between the
different treatments. CO2 - emissions from the peat soil did not decrease at the same
rate as the water content. CO2 - emissions increased when the water content declined
initially, then decreased when the water content approached 50%. The reason for the
initial increase and eventual decrease in CO2 emissions is likely a result of increased
oxygen supply to the microorganisms in the pores.

Sveriges torvjordar är högproduktiva jordar om de dikas och sköts med omsorg. Stora
problem med bland annat bärighet och ständig omdikning har gjort att de idag anses
vara mindre attraktiva för lantbrukare. Vetskapen om att torvjordar och andra
organogena jordar också bidrar till utsläpp av växthusgaser har startat diskussioner
om organogena jordar bör fortsätta odlas, eller läggas i träda. Enligt Sveriges nationella
klimatmål skall mängden utsläpp av växthusgaser minska 17 % till 2020 jämfört
med 2005. De organogena jordarna står för ca 10 % av det svenska lantbrukets CO2
– emissioner (Eriksson 1991 se Berglund, Ö. & Berglund, K. 2010 s. 4). Möjligheter
att minska CO2 – emissioner från organogena jordar är idag få men behöver undersökas.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka om sandinblandning har förmåga att
minska CO2 –emissioner från organogena jordar. Torvdjupet har också undersökts
för att ta reda på om det kan ha inverkan på utsläpp. Jordcylindrar hämtades från
försöksplatsen Broddbo, Björklinge. Där fanns parceller utan sand, med 2,5 cm sand
och med 5 cm sand som frästs ned i de övre 20 cm. Försöket genomfördes på labb
där vattenhalt och koldioxidavgång mättes.

Resultatet av mätningarna var att de cylindrar från cellerna med mest sand hade
lägre CO2 –emissioner. Vattenhalten sjönk efter tid då torven torkade. Dock kunde
ingen skillnad i vattenhalt uppmätas mellan de olika leden. CO2 – emissionen i torven
sjönk inte i samma hastighet som vattenhalten. CO2 – emissionen ökade när vattenhalten
sjönk i början, för att sedan sjunka när vattenhalten närmade sig 50 %. Att
koldioxidemissionen först ökar och sedan sjunker beror troligtvis på ökad syretillgång
till mikroorganismerna i porerna.