Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Secondary deciduous forests, which have their origin in earlier pasture- and meadow-land in slopes along the lower reaches of the Ume river, are thought to contain high nature conservation values, in spite of a relatively low age. The aim of this study was to clarify how factors as historical use, exposition, disturbance dynamics and successional age influences the conservation values in these types of riparian forests and how this can be implicated in the practical work with conservation and management at Umeå municipality. Sample plots were placed in seven stands with a variation of their historical use, exposition, disturbance dynamics and age of succession. Conservation values as structure, tree-regeneration, abundance and composition of vascular plants, amount of dead wood and the abundance of signal-species were measured and registered. The species composition and especially the composition of tree species, differed between forests with different exposition and different historical use. Abundance and regeneration of Norway spruce (Picea abies (L.) Karst.) were high in north sloping stands. The volume of dead wood was generally high in all stands, but the proportion of dead wood with large (> 25 cm) diameters and within late decay, increased with successional age. Older stands had more signal species but their abundance also seem to be related to historical land-use.

Sekundära lövskogar som uppkommit på tidigare betes- och slåttermark i sluttningarna längs
nedre Umeälven tros hålla höga naturvärden trots en i många fall ringa ålder. Syftet med
studien var att klargöra hur faktorer som historik, exposition, störningsdynamik och
successionsålder påverkar naturvärdena i dessa typer av älvnära skogar och hur detta kan
användas i naturvårdsarbetet på Umeå kommun. I området lades provytor ut i sju bestånd som
hade varierande historik, exposition, störningsdynamik och successionsålder.
Beståndsstruktur, trädföryngring, fältskiktets densitet och sammansättning, mängden död ved
samt förekomst av signalarter uppmättes och registrerades. Artsammansättningen skiljde sig
mellan bestånd med olika exposition och speciellt trädartsammansättningen uppvisade
skillnader beroende på områdets historik. Förekomst och föryngring av gran (Picea abies (L.)
Karst.) var större i bestånd som vätte mot norr. Volymen död ved var generellt mycket hög i
alla bestånd, en högre successionsålder medförde dock att den döda veden förekom i grövre
diametrar och större andel i senare nedbrytningsstadier. Äldre bestånd hade fler signalarter än
yngre men förekomsten av dessa tycks också bero på tidigare markanvändningshistoria.