Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I have, as a part of HagmarksMistra, studied how conditions for orthopterans differ between two grazing regimes in a seminatural pasture in Harpsund, Södermanland, Sweden. The two grazing regimes were continuous grazing during the whole season and late grazing starting in late July. The late grazing is considered as a possible substitute to traditional mowing as the time-consuming mowing is largely abandoned due to rationalizations in the Swedish agriculture. Meadows are known to contain a high diversity, especially of vascular plants. Other organism groups are also thought to be favoured by this management. The reduction in meadows that are mowed and extensively grazed pastures is hence a threat to biodiversity.

In total 12 orthopteran species were recorded in this study, 5 grasshoppers, 2 groundhoppers and 5 bush-crickets. Grasshoppers were more abundant where there were many ungrazed left-outs. Bush-crickets were more abundant where there were many ungrazed left-outs, a higher vegetation, many flowering plants and no shading. Between the two grazing regimes there were differences in vegetation height, number of flowering plants and litter layer, in every case with higher values in the late grazing. There were more bush-cricket species and individuals in the late grazing regime. This can be explained by the fact that the factors that were positively correlated with bush-crickets had higher values in the late grazing regime. For grasshoppers there were no significant differences between the grazing regimes. The results suggest a possibility to manage seminatural pastures to favour orthopterans.

I detta examensarbete har jag som en del i HagmarksMistra undersökt hur livsbetingelserna för
hopprätvingar (orthoptera) skiljer sig i två olika betesregimer i en naturbetesmark i Harpsund,
Södermanland. De två regimerna bestod av kontinuerligt bete som bedrevs under hela betessäsongen
samt sent bete som påbörjades i slutet av juli. Det sena betet är tänkt att fungera som en ersättning för
den traditionella slåttern som på grund av rationaliseringar inom jordbruket i stort sett övergetts.
Slåtterängar har länge varit kända som artrika lokaler speciellt med avseende på kärlväxter. Även
andra organism-grupper anses gynnade av denna hävdmetod. Den minskning av antalet slåtterängar
som sker i Sverige idag innebär ytterligare en minskning av redan få lokaler med hög biodiversitet.
Totalt i studien observerades 12 hopprätvingearter, 5 gräshoppor, 2 torngräshoppor och 5 vårtbitare.
Gräshoppor visade sig vara vanligare där det fanns många betesrator. Vårtbitarna var vanligare där det
fanns många betesrator, högre vegetation, många blommande växter och lite beskuggning. Mellan
betesregimerna var det skillnad på vegetationshöjd, antal blommande växter och förnalagret, alltid
med högre värden i den sena betesregimen. Det var fler vårtbitararter och individer vårtbitare i det sena
betet. Detta kan förmodligen förklaras med att de faktorer som var positivt korrelerade med vårtbitare
hade högre värden i det sena betet. För gräshoppor fanns det ingen signifikant skillnad mellan de olika
betesregimerna. Resultaten erbjuder en möjlighet att planera för hopprätvingar i naturbetesmarker.