Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Meat and fish was the most important food for the Sami people in northern Scandinavia until the beginning of the 20th century. It is not so well known that the Sami people also used a lot of wild plants as food and medicine although that kind of food was relatively common among them until the end of the 19th century. The purpose of this master thesis has been to describe which plants the Sami people used in general and also which plants were the most commonly used, and when and how these plants were harvested. I also wanted to measure the quantities of Angelica archangelica and Rumex acestosa within traditional harvest sites. Furthermore I wanted to find out if the plant use differed among Sami groups geographically. My last issue was to find out if there were any similarities between the Sami people and other circumpolar people's when it comes to plant use. For this purpose I have used old and new literature, ethnological material, field studies and interviews.

According to my studies (and other research) it seems like the Angelica archangelica has been the most valuable and most used plant among the Sami people. The causes for that can be the fact that the plant is easy to use and vary. The whole plant is usable and it has also been used as a medicine. It is also easy to harvest the plant. The Angelica was also valuable because boiled stalks could be mixed with reindeer milk, which preserved the milk. One could also dry the plant. This made it possible for the Sami people to have plant food year-round. It is possible that the Sami people have cultivated the Angelica (since they also harvested the flowers were all the seeds were it could have led to a shortage of the plant). If they cultivated Angelica that made it easier for them to have the plant more close to their homes and also to get greater amounts of the Angelica. Pine bark was another important plant for the Sami people. It was possible to dry the bark and therefore that plant could also be preserved yearround. I have not found anything particular that shows that there have been great dissimilarities between Sami people in different parts of Sweden. There could be some differences between Forest Samis and Mountain Samis though.

My field studies showed that the Angelica did not take any harm of regular harvest. The amount of Angelica plants were largest at the places were Dagny Skaile had harvested Angelica for a long time. There were 200 kilos of Angelica root per hectare and 120 kilos of Angelicas stalks per hectare in that place. The Rumex harvest was a lot smaller, only 2, 5 kilos of Rumex leaves per hectare at site1 and 1, 6 kilos per hectare at site 2.

The Sami people have during thousands of years used a lot of different plants for their daily needs. They have harvested, planted, preserved and favoured plants. The methods they have used for this purpose have been more developed and refined during the years. The plant which contains a lot of fibres, vitamins and minerals has also helped the Sami people not being affected of deficiency diseases.

The same plants have been both food and medicine for the Sami people. Their diet can be described a sort of prehistoric functional food. The Laplander's plant use has a lot of similarities with other people in the circumpolar area. These peoples way of living and way of using the nature did not differ more than the fact that they have used different plants although many of the plants are from the same plant genus. Harvest, preparation and preservation have thereafter been done after the conditions and supply that has been available in the region.

Bland samerna i Nordskandinavien utgjorde i första hand kött och fisk huvuddelen av kosten
fram till början av 1900-talet. Att den samiska befolkningen också har använt sig av många
vilda växter till såväl matlagning som medicin är mindre känt, trots att sådan växtbaserad föda
var relativt allmänt förekommande fram till slutet av 1800-talet. Syftet med examensarbetet
har varit att ta reda på vilka växter som samerna använde inom ramen för självhushållet, men
också att utröna vilka växter som var viktigast och hur och när dessa insamlades. Vidare har
jag tagit reda på hur stora mängder i kg/hektar det finns av kvanne och ängssyra inom
traditionella insamlingsområden genom inventering, insamling, torkning och vägning av rot
och skott på fyra lokaler samt om växtutnyttjandet skiljer sig åt bland samer beroende på
geografisk lokalisering i norra Sverige. En sista frågeställning var att se vilka likheter och
skillnader det finns mellan samer i Sverige och andra cirkumpolära folk vad gäller
växtutnyttjandet. Jag har använt mig av äldre och nutida litteratur, etnologiskt material,
fältstudier och djupintervjuer.
Kvannen förefaller enligt såväl mina studier som annan forskning ha varit samernas viktigaste
och mest betydelsefulla växt genom historien. Orsakerna till det kan vara att kvannen är så lätt
att variera och att man i stort sett kan använda hela växten. Dessutom kan kvannen användas
som medicin. Kvannen går också snabbt och enkelt att skörda. Den var också värdefull i och
med att den kunde torkas och konservera renmjölk. Därmed hade samerna tillgång till
växtföda året om. På grund av att kvanneblommorna ofta skördades är det inte omöjligt att
kvanneskördarna på deras vanliga insamlingsplatser började tryta och det är därför troligt att
samerna ibland har odlat kvanne invid sina visten, för att förenkla och försäkra sig om
tillräckligt stora skördar. Tallinnerbarken var jämte kvannen också en mycket viktig växtföda
för samerna. Den kanske viktigaste egenskapen hos innerbark är dock att den kunde torkas
och på sätt kunde lagras för åretruntbruk. I denna studie har jag inte funnit några uppenbara
bevis på att växtutnyttjande bland samer ska ha skilt sig så mycket åt beroende på geografisk
lokalisering. På vissa punkter har dock skogssamer och fjällsamer haft olika förutsättningar
för växtutnyttjandet.
Antalet kvanneplantor per hektar var flest vid lokal nummer fyra och det var den lokal där
min sageskvinna Dagny Skaile hade skördat kvanne under mycket lång tid. Vid denna lokal
fanns ca 200 kg kvannerot och ca 120 kg kvannestjälk per hektar. Ställer man denna stora
skörd gentemot ängssyrans, 2,5 kg ängssyreblad vid lokal två och 1,6 kg ängssyreblad per
hektar vid lokal ett, så blir skillnaden i skördekvantiteter tydlig.
Samerna har under tusentals år använt många olika växter till sin dagliga kost.
Växtutnyttjandet har i stora drag handlat om att skörda, kanske gynna, lagra och konservera
vissa arter. Metoderna de använt till detta ändamål har utvecklats och förfinats över tid och
har även möjliggjort ett regelbundet intag av vitaminer, mineraler, fibrer och annat från växter
och bär som hindrat dem från att insjukna i bristsjukdomar. Växtutnyttjandet har alltid
innehållit en sk. medicinkomponent. Samma växter har ofta både varit mat och medicin, en
typ av förhistorisk ”functional food”. Det samiska växtutnyttjandet har också påfallande
likheter med många andra cirkumpolära folk. Dessa olika ursprungsbefolkningars sätt att leva,
nyttja och använda naturen skiljer sig inte mer än att de använt olika växter, dock många
gånger växter från samma växtfamilj. Vidare har sedan anrättning, skörd och konservering
skett efter de förutsättningar och utbud som funnits för respektive folk.