Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I modern mjölkproduktion utfodras rekryteringskvigor vanligtvis med en foderstat som uppfyller deras näringsmässiga behov, men som inte alltid tar hänsyn till nötkreaturs naturliga ätbeteende. Viktiga faktorer som påverkar foderintag och tuggbeteende hos nötkreatur är grovfodrets partikelstorlek och fibersmältbarhet, samt andelen fiber från vallfoder i foderstaten. Syftet med studien var att undersöka effekter av vallensilagets struktur, det vill säga partikelstorlek samt fiberinnehåll och smältbarhet, på ätbeteende och utveckling av onormala beteenden hos mjölkraskvigor.

Studien genomfördes på en privat mjölkgård utanför Skara. Djurmaterialet bestod vid försöksstarten av 52 SLB-kvigor indelade i två grupper: en yngre grupp med 23 kvigor i åldrarna 3 till 7 månader och en äldre grupp med 27 kvigor i åldrarna 9 till 14 månader. Försöket utfördes enligt change-over-design med två behandlingar och tre försöksperioder á tre veckor. En blandning av de två ensilagesorterna utfodrades under en vecka före försöksstart, för att vänja kvigorna vid foderstaten. Varje period började med en veckas tillvänjning till den nya behandlingen då inga registreringar utfördes. Kvigornas ensilagekonsumtion registrerades på gruppnivå under de två sista veckorna i varje period. Behandlingarna var tidigt skördat, skuret ensilage (231 ± 147 (SD) mm) med lågt fiberinnehåll (510 g/kg ts) och hög energihalt (11,6 MJ/kg ts) samt sent skördat, långstråigt ensilage (373 ± 245 (SD) mm) med högt fiberinnehåll (643 g/kg ts) och låg energihalt (10,0 MJ/kg ts). Det tidigt skördade, skurna ensilaget utfodrades till de yngre kvigorna under två perioder och till de äldre kvigorna under en period. Samtliga kvigor fick även färdigfoder i kraftfoderautomater. Vägning och hullbedömning gjordes vid försökets början och slut samt vid varje foderbyte. Beteenderegistrering utfördes under fyra bestämda dagar i varje treveckorsperiod. Direkta beteendestudier utfördes två timmar efter morgonutfodringen och två timmar före kvällsutfodringen, medan videoupptagningar gjordes under hela dessa fyra dygn. Beteendedata analyserades med en generaliserad linjär modell (PROC GENMOD) i SAS (Statistical Analysis Systems Inst., Inc., Cary, USA, version 9.1) samt genom beräkning av medelvärden på utförda beteenden i STATISTICA (version 7.1).

Resultaten från konsumtionsmätningarna visade att ts-intaget i procent av levandevikten och i kg per dag, var högre under de perioder kvigorna utfodrades med det tidigt skördade, skurna ensilaget än när de utfodrades med det sent skördade, långstråiga ensilaget. Även energiintaget var något högre för det tidigt skördade ensilaget. Däremot var NDF-konsumtionen i procent av levandevikten och i kg per dag ganska lika mellan ensilagen.

Beteendestudierna visade att ensilagebehandlingen hade effekt på samtliga kvigors ättid, i genomsnitt över åldersgrupperna (χ21=8, p<0,01). Enbart samspel mellan grupp och behandling hade effekt på den totala idisslingen (χ21=9, p<0,01). De yngre kvigorna idisslade mer när de fick det tidigt skördade, kortare ensilaget än när de fick det sent skördade, långstråiga ensilaget (χ21=8, p<0,01). De yngre kvigorna idisslade mer än de äldre kvigorna med det tidigt skördade, kortare ensilaget (χ21=7, p<0,01). När kvigorna utfodrades med det sent skördade, långstråiga ensilaget bet de yngre kvigorna mindre (χ21=8, p<0,01) och samtliga kvigor slickade mindre på inredningen (χ21=4, p<0,05). I den äldre gruppen fanns en tendens till effekt av samspel mellan grupp och behandling på spensugning (χ21=3, p<0,10).

Sammanfattningsvis visade studien att utfodring med strukturrikt ensilage gav längre ättid, men kortare total idisslingstid. Kvigorna ägnade förhållandevis lite tid till att utföra onormala beteenden oavsett vilket ensilage de fick och skillnaderna mellan behandlingarna var mycket små.

In today’s dairy production, replacement heifers are often fed a ration that fulfils their nutritional requirements, but not always their natural feeding behaviour. The most important factors influencing feed intake and chewing behaviour in cattle are particle size and fibre digestibility of forages, and the content of roughage fibre in the ration. The aim of this study was to examine the effects of forage structure, which is particle size together with fibre content and fibre digestibility, on eating behaviour and development of abnormal behaviours in dairy heifers.
The study was performed on a private dairy farm near Skara. 52 Swedish Holstein dairy heifers were divided in two groups: a younger group with 23 heifers aged 3 to 7 months and an older group with 27 heifers aged 9 to 14 months. The study was conducted as a change-over-experiment with two treatments and three three-week periods. A mixture of the two silages was fed during one week before the trial started, to get the heifers used to the diet. Each period started with a one-week long adaptation to the new treatment, when no registrations were done. Silage intake by the heifers was registered on group level during the last two weeks in each period. The treatments were early harvested, cut silage (231 ± 147 (SD) mm) with low fibre content (510 g NDF/kg DM) and high energy content (11.6 MJ/kg DM) and late harvested, long silage (373 ± 245 (SD) mm) with high fibre content (643 g NDF/kg DM) and low energy content (10.0 MJ/kg DM). Early harvested cut silage was fed to the younger heifers for two periods and to the older heifers for one period. All heifers were also offered concentrate in feeding automates. The heifers were weighed and scored for body condition at start and end of the trial, and at each change of feed. Behavioural observations were carried out during four fixed days during each three-week period. Direct behavioural observations were conducted for two hours after feeding in the morning and for two hours before feeding in the evening, whereas video recordings were carried out during all of those four days. Behavioural data were analysed using generalized linear model (PROC GENMOD) in SAS (Statistical Analysis Systems Inst., Inc., Cary, USA, version 9.1) and by calculating mean values of performed behaviours in STATISTICA (version 7.1).
Results from the intake measurements revealed that DM-intake in percentage of body weight and in kg per day, were higher during the periods when the heifers were fed early harvested cut silage compared to when they were fed late harvested, long silage. Also the energy intake was somewhat higher during treatment with the early harvested, cut silage whereas the NDF-consumption in percentage of body weight and in kg per day was relatively similar between the silages.
The behavioural studies pointed out that silage treatment had an effect on eating behaviour in all heifers, in average over age groups (χ21=8, p<0.01). Only interaction between group and treatment had an effect on rumination behaviour (χ21=9, p<0.01). The younger heifers ruminated more when they were fed the early harvested, cut silage (χ21=8, p<0.01). The younger heifers ruminated more than the older heifers when the late cut, long silage was fed (χ21=8, p<0.01). When all heifers were fed the late harvested, long silage the younger heifers bit less (χ21=5, p<0.05) and all heifers licked less on fixture (χ21=4, p<0.05). In the older group there was a tendency towards an effect of interaction between group and treatment on intersucking (χ21=3, p<0.10).
In conclusion, feeding of silage with high forage structure content resulted in longer eating time, but shorter rumination time. The heifers spent a small amount of time showing abnormal behaviours regardless what silage was fed and the differences between treatments were very low.